# ID: svediakorp-gov479531
# author: Vallvé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär, jag skulle vilja inleda mitt anförande med en kommentar över det faktum att det är få personer närvarande i denna sal när vi faktiskt talar om 34 % av gemenskapsbudgeten, som är avsatt för strukturfonderna och sammanhållningsfonden och som i detta fall berör budgetåret 1995.
Jag tycker att denna debatt skall användas för att öppna perspektiven över vad strukturfonderna bör vara, både vad de bör vara 1999, det år då nuvarande fonder läggs ner, och det sätt bestämmelserna bör ändras för att göra tillämpningen av nämnda fonder effektivare, till förmån för en större ekonomisk och social sammanhållning och en större territoriell sammanhållning mellan de olika territorier som idag ingår i Europeiska unionen.
Vi får inte heller glömma det nya perspektivet, som vi kanske skulle kunna inför till år 2004, på utvidgningen av Europeiska unionen.
Jag tror att vi inte får glömma något av detta när vi analyserar vad strukturfonderna varit.
Jag vill i detta sammanhang gratulera Novo Belenguer för hans betänkande och understryka några punkter som förefaller mig oroande, som fondernas låga genomförandeindex.
Detta medför att det kvarstår budgetmedel och dessa kvarvarande medel kan vara mycket viktiga.
Man måste då besluta på vilket sätt dessa belopp skall användas för att åtminstone gynna de stater som varit mest dynamiska i tillämpningen av strukturfonderna.
Komplementaritetsfrågan, som också kommenterats av Novo Belenguer, är synnerligen oroande, eftersom det inte finns tillräcklig information till kommissionen om staternas tillämpning av komplementaritetskriterierna, vilket krävs för tillämpning av fonderna.
Samarbetsfrågan förefaller mig särskilt viktig, framförallt då samarbetet med de regionala och lokala myndigheterna och särskilt då inom de områden där de regionala myndigheterna har betydande befogenheter i samband med fonderna.
Inom landsbygdsområdet utgör strukturfonderna ett mycket viktigt komplement till jordbruksutkomsterna och landsortsbefolkningens utkomst, och man måste också i detta sammanhang påminna om hur man under Cork-konferensen beslutade att decentralisera hanteringen av strukturfonderna för att undvika faran av en framtida åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det är i detta sammanhang nödvändigt att lämna mer information om strukturfondernas möjligheter att agera och sprida åtgärderna på landsbygden.
Jag tycker att det är positivt att också välkomna det europeiska observatoriet för nytänkande och utveckling på landsbygden och ge detta organ nödvändiga förutsättningar.
Jag anser framför allt att detta betänkande är positivt i denna riktning, men att vi bör se över strukturfondernas framtida tillämpningen.
