# ID: svediakorp-gov479528
# author: Novo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 950
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kommissionär, ärade ledamöter!
Som vi vet skapade EG-fördraget Sammanhållningsfonden i syfte att bidra ekonomiskt till genomförande av projekt på området för miljö, infrastrukturer och transporter inom ramen för de transeuropeiska nätverken.
Det handlar alltså om en fond som i grunden är ämnad att ge en innebörd till principen om ekonomisk och social sammanhållning, och som sådan endast avsedd för de fyra medlemsstater med en BNP per capita under 90 % av gemenskapsgenomsnittet, Spanien, Grekland, Irland och Portugal, även om konkret stöd skulle ha getts på ett något motsägande sätt, enligt bestämmelserna villkorade till godkännande och uppfyllande av ett konvergensprogram ämnat att tillfredsställa de nominella konvergenskriterierna som satts upp för EMU.
Eftersom detta är ett betänkande som avser genomförandet av Sammanhållningsfonden under 1995, är det tillbörligt att lyfta fram några viktigare aspekter som upptäckts för den perioden.
Det är emellertid en politisk plikt hos detta parlament att inte bara göra konstateranden.
Med utgångspunkt från en faktaanalys, är det parlamentets uppgift att hitta nya arbetsformer, nya lösningar och att anpassa arbetet och lägga politiska förslag för framtiden.
Det är vad detta betänkande ämnade göra.
Ur dess innehåll skulle jag vilja lyfta fram följande aspekter:
Först och främst den höga graden av verkställighet, som kan översättas med en användning av 99, 9 % av åtagandebemyndigandena och 97, 1 % av betalningsbemyndigandena.
Detta faktum är så mycket mer betydande ju säkrare dessa siffror, av fondkriterierna att döma, där varje individuellt projekt måste underställas en noggrann analys innan man kan gå vidare till något åtagande eller betalning, motsvarar den egentliga verkställigheten av projekten på det området.
Samtidigt som man konstaterar höga verkställighetssiffror, fortsätter man att konstatera obefintligheten av bedrägerier i användningen av de ekonomiska resurserna.
Detta faktum gör en full användning av Sammanhållningsfonden möjlig, vilket för övrigt gällt för tidigare år, och fonden berörs inte alls av upptäckten av vissa problem i samband med små administrativa eller processuella oegentligheter.
Tvärtemot vad vissa skulle vilja låta påskina, gör dessa fakta det möjligt att konstatera den höga absorbtionskapaciteten, som är jämn och tydlig, av de disponibla medlen från de fyra Sammanhållningsländernas sida, såväl som den kompetens som framkommit vid de projektpresentationer som skrivits in i fondmålsättningarna.
På så sätt bekräftas det behov som dessa länder har och kommer att ha i framtiden i fråga om infrastrukturer för miljön och transporterna, eftersom de fortfarande existerar stora asymmetrier på detta område inom själva Europaunionen.
För det andra vill jag framhålla de framsteg som gjorts för att erhålla en global balans vid finansieringen av projekten för miljön och de transeuropeiska transportnätverken, trots viss nationell obalans som bör korrigeras, i Grekland för mycket till transportsektorn, och i Portugal för lite till miljösektorn.
På detta område är det riktigt att lyfta fram det likvärdiga distributionsstödet mellan dessa investeringsområden, trots att det i betänkandet påpekas att en sådan balans endast bör uppnås, på ett icke-flexibelt sätt, inom hela den aktuella fondtillämpningsperioden, dvs fram till 1999.
Förutom detta, och för att förbättra projektpresentationen, och likaså, för att möjliggöra diversifieringen av berörd fondanvändning i de mest eftersatta områdena i de fondberättigade medlemsstaterna, anses det nödvändigt att förstärka investeringarna i fråga om infrastruktur för järnvägstransporter och flygfält och för avfallshantering, likväl som det anses tillbörligt att presentera kandidaturer upp till ett värde av tio miljoner ecu på nya områden, t.ex. projekt för förebyggande av jordskred, skogsplantering, naturvård och skydd för djurens häckningsplatser.
För det tredje kan man konstatera att det finns normer som fastställts av kommissionen för att få till stånd en praktisk tillämpning av villkorsklausulen, som fortfarande diskuteras livligt, eftersom denna klausul dels faktiskt borde ha omarbetats i förhållande till det grundläggande syftet med fonden, den fortsatta sammanhållningen, och dels för att man, tvärtemot vad som krävts, fortsätter att inte meddela sådana normer till Europaparlamentet.
Medan betänkandet däremot påminner om att Sammanhållningsfonden inte skapades för, eller har den uttryckliga funktionen av, att generera arbete, rekommenderas ändå att man låter göra en värdering av de socio-ekonomiska resultaten av de åtgärder som finansierats, speciellt för offentlig spridning av förbeställda studier, vilka, så vitt man vet, visar den nytta som blivit ett direkt resultat i sammanhållningsländerna, men också och framför allt, den nytta som alla medlemsstater inom gemenskapen får ta del av.
För det fjärde och till sist tar betänkandet upp den grundläggande och centrala frågan om Sammanhållningsfondens framtid.
Ur denna synpunkt är det ställningstagande som uttrycks i betänkandet klart.
På punkterna 16 och 17 påtalas att denna fond har nationella förtecken, och man bör inte blanda ihop dem eller späda ut dem med strukturfonderna.
Å andra sidan föreslås det att man vidtar åtgärder för att förlänga Sammanhållningsfonden till att gälla längre än till 1999, utgångspunkten för förnyelsen skall vara grundkriterierna, dvs. fonden skall behållas som ett finansiellt instrument ämnat att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen mellan de länder vars BNP per capita fortsätter att vara under 90 % av gemenskapsgenomsnittet, och som, tillnärmelsevis, kan hjälpa dessa länder att uppnå den nominella konvergensen vilken de måste klara.
Vilket naturligtvis kommer att ske, till följd av den nyliga bekräftelsen av Stabilitetspakten.
Jag skulle till sist vilja tacka mina kollegor för ett gott samarbete med betänkandet, samt naturligtvis tacka för tjänsterna från sekretariatet vid Utskottet för regionalpolitik.
