# ID: svediakorp-gov479523
# author: Gillis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 260
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hans uttalande.
Europeiska unionen fattade för några år sedan beslut i hormonfrågan på känslomässig grund snarare än vetenskaplig.
Jag skulle vilja påminna kammaren om att all föda innehåller hormoner.
Jag tar en vetegrodd och gröna grönsaker som exempel, vilka innehåller många gånger högre halter än man kan hitta i kött.
Men de är ämnen som förekommer naturligt och som inte är farliga, syntetiska cocktails.
USA och WTO kommer att fortsätta att insistera på att vetenskap, inte känslor, och vetenskapliga mätningar i synnerhet, används som det mått som avgör matkvalitet och matsäkerhet.
Nu när vår förbud införts, ser jag inte något annat alternativ än att hålla fast vid det och fortsätta, även om vi måste köpa oss ut.
Konsumenternas tillit och förtroende har redan lidit oerhört stor skada under den senaste tiden.
Vi har inte råd att riskera industrin ytterligare.
Jag skulle vilja upprepa föregående talares appell om att inrätta ett kompetent, oberoende, vetenskapligt organ som skulle fungera som vakthund och kommunicera med allmänheten på ett tidigt stadium, i synnerhet genom konsumentorganisationer.
Det skulle få i särskild uppgift att, å ena sidan, se till att allmänheten var tillräckligt skyddad och, å andra sidan, att ny utveckling inom livsmedelsproduktionen utreds noggrant på ett tidigt stadium.
Det är bara på det här sättet som fakta snarare än känslor styr över våra beslut om livsmedelslagar och livsmedelssäkerhet i framtiden.
