# ID: svediakorp-gov479488
# author: Ahlqvist (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 650
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
När vi i dag diskuterar det första betänkande som jag har haft nöjet att skriva på kulturutskottets vägnar, väcker det speciella känslor för mig.
Det gläder mig mycket att ha fått detta uppdrag, bland annat för att mitt hemland, Sverige, på många sätt kan ses som en förebild vad gäller informationsteknologin och dess användningar.
Kommissionen har gett det svenska utbildningsdepartementet uppdraget att bygga upp ett skoldatanätverk som kommer att användas över hela Europa.
Vi har börjat vårt arbete, och jag hoppas kunna presentera resultatet i kulturutskottet vid årsskiftet.
Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera det litet barocka i att parlamentets ställningstagande gäller en handlingsplan som lanserades i december förra året.
Jag tillhör inte dem som önskar öka Europaparlamentets befogenhet att lägga sig i allt, men jag menar bestämt att det som vi gör skall göras seriöst.
Visserligen har jag haft regelbunden kontakt med kommissionen och utgår från att vissa av mina synpunkter kommer att prägla den framtida hanteringen av handlingsplanen.
Jag vill dock verkligen understryka att även icke lagstiftande ställningstaganden från parlamentet måste behandlas seriöst.
Hur kan annars medborgarna tro på parollen " Citizens first " om de folkvaldas yttranden behandlas som ren formalia.
Vad gäller själva handlingsplanen stöder jag kommissionens förslag i det mesta.
Initiativet har tre målsättningar: att påskynda skolornas inträde i informationssamhället, att främja en ökad användning av multimedia i undervisningen och att stärka den europeiska dimensionen inom utbildningen med hjälp av informationssamhällets verktyg samt framhäva de kulturella och språkliga olikheterna.
För att dessa tre mål skall kunna uppnås kommer initiativet att inriktas på fyra handlingslinjer som skall stödja lokala och nationella initiativ.
Detta går ut på att främja skolnätverkens anslutning till varandra samt uppmuntra till utveckling och spridning av program.
Dessutom skall utbildning av och stöd till lärare främjas, och alla berörda skall ges information om de pedagogiska möjligheter som multimedia erbjuder.
Både forskning och pilotprojekt visar att informationsteknologin underlättar inhämtandet av nya kunskaper och stimulerar till personlig utveckling, under förutsättning att den anpassas till behoven och att utbildningsutbytet blir tillräckligt.
Utifrån min erfarenhet som rektor på Hertsöns högstadieskola i Luleå anser jag att lärarutbildning och föräldrainformation är förutsättningar för att projektet skall lyckas.
Det är betydelsefullt att lärarna får tid att vänja sig vid nya undervisningsmetoder och upptäcka nya möjligheter.
Samtidigt vet jag att också föräldrar spelar en viktig roll för uppföljandet av skolarbetet hemma.
Båda dessa punkter understryks också av kommissionen.
Däremot behandlar inte den ursprungliga handlingsplanen en fråga som jag anser vara oerhört viktig i detta sammanhang, nämligen de funktionshindrades situation.
Tack vare informationsteknologin ökas de funktionshindrades möjligheter, både vad gäller utbildning och arbete.
Utveckling av mjukvara och information samt utbildning behövs dock för att detta skall kunna fungera.
Det underbara med de flesta mjukvaror är att det nästan inte krävs någon merkostnad för att anpassa dem till funktionshindrade personer om det bara görs i ett tidigt skede i utvecklingsprocessen.
Jag anser att detta måste bli en politisk prioritering.
Kommissionen har visat en positiv inställning till mina förslag som jag nu också hoppas kommer att konkretiseras.
Detsamma gäller jämställdhetsperspektivet.
Det är också oerhört viktigt att vi kämpar mot den könsfördelning som vi ännu i dag kan konstatera på datafronten.
Därför har jag föreslagit att det i denna handlingsplan skapas ett pilotprojekt, speciellt riktat till unga flickor.
Oavsett de risker som är förbundna med informationssamhället, måste vi erkänna att det inte finns något realistiskt alternativ.
Därför är det viktigt att vi politiker kommer in i debatten i ett tidigt skede, och att vi inser möjligheterna med den nya informationstekniken.
Det är i grundskolan och i gymnasieskolan som den nya tekniken måste läras ut.
