# ID: svediakorp-gov479487
# author: Rübig (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle vilja gratulera förhandlarna i Amsterdam till att de inte degraderat frågan om arbetstillfällen till en ren konvergensfråga utan att denna fråga kommer att tas upp till intensiv behandling vid ett toppmöte i Luxemburg.
Jag tror, att den viktigaste utgångspunkten för skapandet av nya arbetstillfällen är det europeiska näringslivets konkurrenskraft.
Detta innebär, att vi måste arbeta ännu hårdare på konceptet med den inre marknaden och här står informationssamhället i fokus.
Hendrick har redan framfört detta på ett mycket korrekt sätt.
Här måste vi börja.
Här måste vi avancera ännu mera.
En del utgörs naturligtvis också av standardisering och den kan i betydande utsträckning bidra till att det europeiska näringslivet blir konkurrenskraftigare.
Normer utgör nämligen inget tekniskt eller juridiskt problem utan de utgör en förutsättning för att åstadkomma konkurrenskraft.
Inom informations- och kommunikationstekniksektorn kommer - och jag tror, att detta till och med är ett måste - utvecklingen att styras av marknaden.
Jag tror, att marknadsstyrningen är av avgörande betydelse för utarbetandet av normer.
Här står vi inför fyra huvudfrågor.
För det första: officiella normer och uppkomsten av allmänt tillgängliga specifikationer.
Jag tror, att man måste tänka igenom den tekniska och juridiska utformningen.
Den andra huvudfrågan är den föränderliga betydelsen av normerna och den europeiska standardiseringsorganisationen.
Jag tror, att det är nödvändigt, att i framtiden ännu mera samarbeta med såväl de nationella som de internationella normgivande organisationerna, undvika dubbelarbete och tvetydigheter och framför allt även skynda på förloppet i denna process.
Den tredje frågan, som uppstår, är de allmänt tillgängliga specifikationernas rättsliga status, även kallat PAS i gemenskapsrätten.
Jag tror, att det i samband med rättslig status också handlar om, att tänka igenom i vilken utsträckning programvarusektorn, maskinvarusektorn eller personsektorn berörs.
Ahlqvist kommer att senare återkomma till detta.
Lärandet utgör en mycket viktig bas i informationssamhället och även i detta sammanhang behöver vi normer, så att vi kan se om vissa nivåer uppnås resp vilka måttstockar som krävs.
Den fjärde frågan är den strategiska betydelsen för konkurrenskraftens utveckling med normeringspolitikens hjälpmedel.
Därmed har jag kommit fram till själva standardiseringen.
Den ger väsentliga fördelar, nämligen juridisk och teknisk säkerhet för användare, företag, konsumenter och leverantörer och jag tror, att principerna och grundtankarna är mycket viktiga i detta avseende.
Men i slutänden handlar det också om en rättslig grund för en världsomspännande utvidgning av dessa normer, liksom om det direkta hänsynstagandet till väsentliga förutsättningar, t ex säkerhet - säkerhetsfrågorna står ju alltid i fokus - ingåendet i nätverk och applikationers interoperabilitet i dataskydd.
Normer ger oss också den fördelen, att de offentliggörs, d v s att de alltså snabbt finns tillgängliga världen över och att de innefattar tidsaspekter.
På det sättet får man mycket enkelt prövade och skrivna underlag, ställningstaganden, med ledning av vilka vi sedan också kan förbättra våra normer.
För närvarande tar processen för lång tid; sex till åtta år går inte längre ihop med produktlivscyklerna för denna teknologi.
Vi ser också, att vissa normer exempelvis inte alls förverkligas.
Ett enkelt exempel utgör den elektriska stickkontakten - i Europeiska gemenskapen finns det flera system, som inte är kompatibla.
Vi har exempelvis också normer, som inte kommit fram tillräckligt snabbt, där den europeiska industrin inte fattat tillräckligt snabba beslut, t ex Video 2000, som inte fått något genombrott.
Å andra sidan har vi normer, som vunnit internationellt erkännande, som exempelvis GSM.
GSM gör insteg över hela världen och om man idag vill ringa i Slovakien eller Ryssland, är det inga problem med GSM.
Men det finns också nu, till exempel i samband med införandet av Euro-valutan, nya möjligheter för denna standardisering, i synnerhet också för PAS.
Så går det med avseende på införandet av bankkoder att redan nu tänka över hur Europa kan förverkliga denna utmaning på det internationella planet och därigenom också vinna vad gäller konkurrenskraft.
Jag tycker, att betänkandet på ett mycket bra sätt kommer fram till, att de-facto-normer och de-jure-normer ska komma till användning och att det också gäller, att utveckla nya system.
På samma sätt som vi känner till från skyddsrättigheterna - patent, varumärken, upphovsmannarätt, mönsterskydd - så borde också när det gäller normer utvecklas ett komplett system och här i synnerhet engagera både små och medelstora företag och konsumentorganisationerna.
