# ID: svediakorp-gov479465
# author: Flemming (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, sedan 1985 har Österrike en mycket sträng och mycket avancerad kemikalielag.
Under loppet av anslutningsförhandlingarna tillförsäkrades Österrike uttryckligen bibehållande av kemikalielagen under en övergångsperiod med löftet, att det mycket noga skulle prövas, om inte också de andra EU-staterna skulle kunna anta dessa höga normer, så att ingen tillbakagång skulle inträffa.
Detta utlovades.
Desto större, bäste kommissionär, blev vår förvåning över vad kommissionen sedan presenterade!
Det hade väl varit självklart, att kommissionen skulle framlägga en text, som omfattade alla strängare österrikiska bestämmelser.
Vad parlamentet eller till och med rådet hade gjort av detta, hade varit en annan sak.
Kommissionen har emellertid inte ens ansett det nödvändigt, att skriva in detta i sitt förslag!
Ännu mera anmärkningsvärd var förklaringen i utskottet varför detta inte skett.
Man sade oss: " Vi har ju frågat de andra medlemsstaterna, om de kanske inte vore villiga, att anta de österrikiska normerna. "
Med vem har man då talat?
Med en minister, med en tjänsteman eller med något slags sekreterare?
Och hur har man framfört detta?
Skriftligen, eller har man ringt lite grann?
Jag anser i varje fall att detta handlande inte alls är korrekt!
Jag skulle nu kunna säga, att som österrikare spelar det mig ingen roll - efter Amsterdam måste vi under alla förhållanden inte längre ta tillbaka vår lag.
Det gör jag inte, eftersom jag nu är europeisk parlamentsledamot och för mig gäller det hur Europa utformas!
Från Amsterdam får vi ju hela tiden höra hur viktigt det är med miljöskydd - högsta prioritet, hållbarhet också på ekonomins område!
Mycket viktigt, herr kommissionär!
Budskapet hör man visserligen men generellt tror man inte längre på det.
Ty alltid när det blir konkret och handlar om att förverkliga någonting, då får åtminstone kommissionen stora skälvan.
Jag hoppas verkligen, att Europaparlamentet inte kommer att drabbas av stora skälvan och att vi i morgon kommer att rösta för innehållet i alla förslag, vilka delvis redan varit lag i Österrike i tio år.
