# ID: svediakorp-gov479458
# author: Schleicher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 566
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
För Europeiska folkpartiets grupp skulle jag vilja säga, att också detta förslag till direktiv om tillnärmning av lagar och andra författningar för klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat utgör ett bra exempel på meningsfull europeisk lagstiftning.
Problemet med farliga preparat har reglerats över hela gemenskapen ända sedan 1988.
Bestämmelserna har dock redan kompletterats och ändrats flera gånger.
I och med det föreliggande kommissionsförslaget har inte olika lagstiftningsregler omarbetats och slagits samman, utan genom att farliga preparats effekter på miljön tagits med har en alltjämt existerande lucka i lagstiftningen stängts.
Det område, som ska regleras, är så komplicerat, emedan det inte bara rör sig om en mängd - tusentals - ämnen utan om ännu flera preparat i vilka dessa ämnen ingår.
Här rör det sig om hundratusentals.
Ännu mera komplicerat blir det, eftersom preparaten inte bara säljs till slutkonsumenter utan det finns också många preparat som bara vidareanvänds inom industrin.
Preparattillverkarna är små och medelstora företag och dessa förväntas tillhandahålla alla erforderliga data, vilket naturligtvis innebär, att skydd för människan och miljön ska garanteras.
I samband med data, som sträcker sig utöver detta, måste man emellertid göra en förnuftig avvägning mellan insats och tillkommande nytta.
I detta avseende utgjorde enligt min åsikt redan kommissionens förslag en bra grund.
Till och med för de flesta som icke farliga klassificierade preparaten måste tillverkaren ställa ett säkerhetsdatablad till förfogande, om användaren så önskar.
Speciella problem uppstår naturligtvis i samband med märkningen.
Å ena sidan ska slutkonsumenten kunna förstå den men å andra sidan ska den också lämna mycken information, som exempelvis är viktig för den, som ska arbeta vidare med produkten, men som är totalt ointressant för allmänheten.
Jag anser att det är viktigt, att med märkningen verkligt allvarliga risker påvisas, kanske tre, fem eller sju.
Emellertid går det inte att dessutom ange ytterligare 20 möjliga eller tänkbara risker.
På det sättet blir varje etikett överarbetad och konsumenten snarare förvirrad än informerad.
Detta gäller också uppgifter om kemiska formler, vilka normalkonsumenten inte förstår utan för denne vore det ofta mera meningsfullt med en ersättningsbeteckning, t ex formalin.
Det är precis detta, som är anledningen till att det förekommer problem med en del ändringsförslag.
Denna typ av överinformation ger inte heller på något sätt bättre skydd utan p g a oöverskådligheten snarare motsatsen.
Också om man avser att med en uppräkning konkretisera en allmänt hållen överskrift och därigenom förbättra, uppnår man i praktiken faktiskt motsatsen, eftersom en uppräkning begränsar och lämnar tänkbara ytterligare synpunkter, som omfattas av rubriken, därhän.
Detta är huvudanledningen till att min grupp avvisar vissa ändringsförslag från utskottet.
Slutligen skulle jag vilja peka på en ytterligare punkt, herr kommissionär, och det gäller den felaktiga översättningen.
Jag kan åtminstone vad gäller den tyska versionen säga, att den innehåller en rad med fel.
Det är nämligen en viss skillnad, om det står patentering eller potentiering.
Det finns flera sådana saker i texten.
Detta tog jag upp redan i utskottet men tyvärr har felen inte rättats till.
Jag ber kommissionen vänligen kontrollera detta än en gång.
