# ID: svediakorp-gov479394
# author: Macartney (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det är bra att ha fått kommissionens uttalande och jag tackar fru Gradin för att hon kommit och framfört det.
Det som många ledamöter som inte har ett direkt intresse i laxindustrin frågat mig under de senaste minisessionerna är: hur kan det vara så att en icke-medlem i EU kan få en så bra överenskommelse på bekostnad av producenter inom Europeiska unionen?
Har ni några tvivel, fråga vilken norrman som helst inom denna industrigren om deras reaktion på överenskommelsen.
För att tala med en korrespondents ord som ringde till Norge direkt efteråt, är de " alldeles till sig " över att de slapp straffavgifter.
Jag har hört från andra källor, inklusive den norska ambassadören till EU, att han är mycket nöjd med avtalet.
Norrmännens glädje måste bero på vad som skulle ha inträffat, nämligen att kommissionen den 1 juni automatiskt skulle ha påfört tullar.
Det var alternativet.
Allt som sagts i detta oerhört komplicerade paket måste vägas mot missnöjet med att norrmännen, som befunnits skyldiga till statsstöd och dumpning, slipper, så att säga, hamna i fängelse eller åtminstone böter.
Fortfarande återstår två eller tre frågor att besvara och jag är inte säker på huruvida fru Gradin kan svara på dem idag.
De måste dock besvaras så fort som möjligt.
Den ena är frågan om att fortfarande behöva vända sig till rådet och sedan till kommissionen innan åtgärder kan vidtas.
Om en norsk odlare bryter mot reglerna, måste fortfarande rådet fatta beslut och bemyndiga kommissionen.
Därefter måste kommissionen fatta beslut om att bemyndiga, som jag förstår det, Sir Leon Brittans generaldirektorat för att ålägga tullar.
Så istället för den 1 juni, antar jag att det kommer att dröja till slutet av september innan man realistiskt kan förvänta sig någonting, och då endast om det inte gått grus i maskineriet någonstans.
Detta är paketet och förseningen är det pris industrin får betala.
För att återigen understryka det som fru Gradin och andra har pekat på, det är de sårbara perifera samhällena som kommer att betala priset och norrmännen som kommer att skratta hela vägen till banken.
