# ID: svediakorp-gov479348
# author: Bertens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 835
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, som föredragande för yttrandet för utskottet för utrikesfrågor, säkerhets- och försvarspolitik är jag mycket nöjd med innehållet i detta betänkande.
Fru Aelvoet har själv, blygsam som hon är, redan sagt det.
Jag tycker att det är ett betänkande med genomgripande betydelse för framtiden.
För egentligen ställs de mänskliga rättigheterna och demokrati som villkor för former av samarbete.
I ett bra samspel mellan de olika utskotten har ett betänkande kommit till stånd som är ett första steg i riktningen mot en förhandlingsprocess med rådet.
Genom valet av procedur enligt artikel 80 stycke 3, är parlamentet nu i stånd att lämna in ändringsförslag på en begäran om instämmande till ett avtal där normalt endast ja eller nej kan sägas och det inte finns något utrymme för ändringsförslag.
De ändringsförslagen är nödvändiga, även om förslaget från kommissionen i princip redan är ett steg framåt.
Vi talar här om ett procedurförslag för att fastställa vilken väg man skall välja om en Lomé-partner inte följder de essentiella elementen i Lomékonventionen.
De essentiella elementen i Lomé-konventionen är demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten.
Valet för uppskjutande av samarbetet måste grundas på tydliga kriterier och procedurerna måste också vara klara för partnerländer och ärligt avtalade.
I princip välkomnar utskottet för utrikesfrågor, säkerhets- och försvarspolitik förslaget från den Europeiska kommissionen om att fastställa tillämpningen av den så kallade demokratiklausulen, i en procedur.
Tydlighet och transparens är essentiellt i en bra människorätts- och utrikespolitik.
Våra partner - jag har redan sagt det, i detta sammanhang alltså Lomé-länderna - har rätten att veta vad de ger sig in på.
Samråd för utfärdandet av sanktioner är en princip för partnerskap, men dessutom ofta också ett effektivare instrument.
Transparens kräver också tydlighet om kriterierna på vars bas samarbetet skjuts upp.
Kommissionsförslaget tiger om det.
Den bristen måste parlamentet komplettera.
Att handskas med att respektera de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och " rättsstaten ", så som föreslagits i ändringsförslagen, förtjänar allt stöd.
Jag frågar mig om jag under förhandlingsproceduren med rådet också måste tillägga respekt av territoriell immunitet av tredje land som kriterium.
När det gäller beslutsprocessen själv, välkomnar utskottet för utrikesfrågor förslaget från den Europeiska kommissionen om att låta den slutliga beslutsprocessen ske i rådet med kvalificerad majoritet.
Vi har i unionen redan för mycket erfarenhet av att låta ekonomiska intressen gå före, genom en eller ett litet antal stater, de politiska övervägandena när det gäller mänskliga rättigheter.
Enhällighetsbeslut gör Europa maktlös och det har vi sett för ofta.
Majoritetsröstning bara är dock inte tillräckligt.
Utskottet för utrikesfrågor begär en instämmanderätt från parlamentet när det gäller uppskjutande av samarbetet i Lomésammanhang.
Det är oacceptabelt för oss att ett samarbetssammanhang som ingåtts med instämmande från parlamentet, kan skjutas upp utan något engagemang från Europaparlamentet.
Utskottet för utrikesfrågor vill förutom instämmande vid ikraftträdandet, också ha instämmande vid uppskjutande av samarbetet i Lomésammanhang.
En annan försummelse i förslaget från kommissionen gäller regleringen av proceduren då uppskjutandet avslutas.
Om det har överhuvud taget inget meddelats från kommissionen.
Regleringen är dock verkligen nödvändig, angeläget nödvändig till och med.
Vi vill ju inte göra varje tillfälligt uppskjutande definitivt.
Av det tillfälliga uppskjutandet måste det bli en korrigerande verkan och vidare utveckling av redan tidigare angiven logik i instämmanderätten, utskottet för utrikesfrågor tycker att också avslutningen av uppskjutandet måste beslutas med kvalificerad majoritet av rådet på förslag från kommissionen och med instämmande från Europaparlamentet.
Utskottet för utrikesfrågor hoppas att plenarsammanträdet i detta hus kommer att stödja de föreslagna ändringsförslagen till detta betänkande.
De kommer att ge förslaget från kommissionen mer kött på benen och ge mer tydlighet för berörda.
Den nuvarande praxisen att det beslutas på ett ad hoc-sätt i rådet utan att man informerar de berörda parterna, måste lämnas.
Unionen, särskilt på initiativ av detta parlament, är alltid aktivt på jakt efter sätt att göra politiken effektivare och klarare.
Människorättsklausulen var redan ett steg framåt.
Ett av de stora problemen därvid var dock bristen på en enhetlig tillämpning när det gäller procedur och när det gäller innehåll.
Det nuvarande förslaget är det första steget på väg mot det förtydligandet och jag hoppas att rådet skall stödja våra förslag.
Slutligen, fru ordförande, jag tycker att det är mycket viktigt att här påpeka, och därför har jag sparat det till sist, att i våra ögon kan en sådan uppskjutandeprocedur inte endast vara tillämpning på AVS-länder.
Denna konstruktion måste ha en exempelfunktion i riktningen mot alla avtal med alla andra länder.
Alla avtal behöver en sådan uppskjutandeprocedur.
Ju längre vi väntar därmed, ju skyldigare vi är till diskriminering.
Det är precis vad vi måste förebygga i tillämpningen av de universella mänskliga rättigheterna.
