# ID: svediakorp-gov479347
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande.
Rådet ber om vårt samtycke till ett förslag till ett beslut om proceduren för verkställighet av artikel 366 a i den fjärde Lomékonventionen.
Sistlidna 15 april fäste utvecklingsutskottet sitt godkännande på mitt förslag om att lämna in ett interimsförslag i överensstämmelse med artikel 80 stycke 3 i vårt reglemente.
Den första gången som en klausul om de mänskliga rättigheterna togs upp i den beslutande delen Lomé-konventionen, var år 1989.
Vi skrev då Lomé IV.
I realiteten passar detta perfekt i den nya geopolitiska konstellationen, nämligen att sedan murens fall använda och också vilja arbete med att de mänskliga rättigheterna så sakta kunde bli en del och ett inslag i internationella avtal.
Det var redan 1991, alltså två år senare, som rådet antog en resolution inte bara om en människorättsklausul utan också om demokratiska principer och utveckling.
Om dessa tre frågorna tillsammans godkändes då en omfattande resolution.
Ett år senare, vid förhandlingarna och slutligen godkännandet av Maastrichtfördraget, bekräftades också denna politiska vilja om att ta med en människorättsklausul i artikel 130 U. I det ögonblicket sågs klausulen mänskliga rättigheter som en del av såväl de allmänna målsättningarna i utvecklingssamarbete som av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Från 1992 ser vi också att de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer betraktas som en viktig del av utrikespolitiken.
Vi ser egentligen en gradering, först ett erkännande, inskrivning i fördraget, sedan betraktad som en viktig del av politiken.
År 1995 publicerade kommissionen i sitt dokument nr.
216 ett meddelande, där det inte bara hänvisas till, utan där till och med möjligheten öppnas för att övergå till omedelbart uppskjutande av ett internationellt fördrag, utan att till och med starta procedurerna för att bilägga tvister när det handlar om särskilt viktiga, särskilt angelägna angelägenheter.
När det gäller sakens kärna, i samband med beslutet som vi behandlar här i dag, är det så att utskottet för utvecklingssamarbete föreslår ett antal ändringar, alltså ett antal rekommendationer från parlamentet, som avviker från vad rådet självt överväger.
I första hand hänvisas det uttryckligen i övervägandena till en rad internationella avtal som alltså måste göra det möjligt att tillämpa hela begreppet i dess vidaste mening.
I andra hand önskar parlamentet att, för att sätta i gång proceduren, inte bara kommissionen kan ta ett initiativ eller en medlemsstat, utan att Europaparlamentet självt också kan ta initiativet.
En andra viktig ändring är att utskottet för utvecklingssamarbete är av den åsikten att rådet måste besluta, inte med enhällighet, utan med en kvalificerad majoritet och att det därvid krävs parlamentets instämmande.
Vi ber om instämmande från parlamentet och ett beslut med kvalificerad majoritet.
Slutligen tycker vi att det är nödvändigt att för återupptagningen av hjälpen, skall samarbetet diskuteras efter en utvärderingsrapport från kommissionen, varvid rådet åter beslutar med kvalificerad majoritet, men efter instämmande från Europaparlamentet.
Det är kärnan i kommissionens uppställning av utvecklingssamarbetet.
