# ID: svediakorp-gov479251
# author: Tamino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Sedan 1975, det år då den trädde i kraft, har CITESkonventionen om internationell handel med utrotningshotade arter visat sig vara ett användbart instrument, i själva verket det enda som, baserat på ekologiska överväganden och inte kommersiella, har gett goda resultat.
Trots detta måste vi säga att det har funnits gränser för konventionens tillämpning.
Den illegala trafiken är i själva verket fortfarande mycket omfattande och uppgår till ett värde av mellan tre och fem miljarder dollar varje år.
Inte heller Europa har tyvärr visat sig leva upp till kravet att tillämpa konventionen.
Risken är nu att reglerna till skydd för utrotningshotade djurarter tunnas ut.
Just i dagarna, vid den tionde konferensen i Harare, föreslås ändringar i konventionen som innebär en omklassificering av vissa kontroversiella djurstammar, en omklassificering som kan leda till att den internationella handeln återupptas och att tjuvjakten på dessa arter på nytt tar fart.
Låt mig framför allt påminna om problemet med den afrikanska elefantstammen och riskerna för att den illegala handeln med elfenben kommer att återupptas, och problemet med den vita noshörningen och den trafik som hänger samman med den framför allt när det gäller framställningen av läkemedel i Orienten, en diskussion som delvis hänger samman med frågan om tigerjakt, som diskuterades i det föregående inlägget.
Men det finns andra arter som befinner sig i riskzonen: vikunjan?? i Peru, Argentina och Peru, valen efter ett förslag från Norge och Japan, Carettasköldpaddan efter en begäran från Cuba.
Rent allmänt kan vi alltså påstå att det idag föreligger en allvarlig risk för att situationen för arterna i riskzonen åter tas upp till diskussion.
Det är sant att vissa arter, tack vare konventionen har uppvisat en tillväxt av populationen, men det är likaledes sant att om man accepterar en uttunning av konventionens regler, så kommer detta obönhörligen att främja den illegala handeln och därmed riskera att utvecklas till en ohållbar situation.
Det är därför vi också måste avvisa tanken, som föreslagits av Frankrike, att använda beslagtagna exemplar för att bevara det artistiska och kulturella arvet, eller begäran från Namibia att mildra tillämpningen av de kriterier som angetts ovan.
Det är nödvändigt samtliga europeiska länder och Europeiska unionen engagerar sig för detta vid den tionde konferensen.
