# ID: svediakorp-gov479231
# author: Krehl (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det brådskande ärendet med gatubarnen i Moskva visar egentligen på två problem, som existerar som en följd av de gigantiska politiska och ekonomiska omvälvningarna i Ryssland.
Det första är: den sociala situationen för många barn i Ryssland är mycket dålig.
Till de 25 % av människorna, som lever under fattigdomsgränsen, hör nämligen också en stor mängd barn och de problem, som förekommer i detta sammanhang, känner vi här i Europaparlamentet sedan länge till också från andra delar av världen.
Det är inget typiskt ryskt problem.
Typiskt ryskt är emellertid, och det utgör en försvårande påbackning, att det finns en bestämmelse som definierar inflyttningen till Moskva.
Det är en bestämmelse från den gamla Sovjetunionen, vilken i och för sig överhuvudtaget inte motsvarar en frihetsförordning, så att just i detta fall därtill kommer, att många barn överhuvudtaget inte har något lagligt uppehållstillstånd i Moskva.
Den andra viktiga punkten är, att NGO-arbeten i Ryssland idag ännu inte på långt när är möjliga i den utsträckning som de är möjliga i andra europeiska länder eller i andra länder i världen.
I Ryssland förekommer alltjämt ett statligt godtycke gentemot ickeregeringsorganisationer och inte heller hos allmänheten finns någon större kunskap om och acceptans av sådana organisationer.
Därför välkomnar jag, att det idag finns ett sådant brådskande ärende men skulle också vilja be om, att parlamentet i framtiden i samband med sådana brådskande angelägenheter prövar, om verkligen bara en organisation berörs, eller om det också finns andra.
Jag skulle inte vilja, att andra, inte namngivna organisationer råkar i svårigheter genom Europaparlamentets beslut och att vi sedan åter behöver ta upp ett brådskande ärende.
Indonesien och Östtimor
