# ID: svediakorp-gov479211
# author: Kreissl-Dörfler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 296
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, på morgonen den 19 maj trängde beväpnade män in i ett bostadshus mitt i Bogotá och raderade ut en hel familj.
Ett spädbarn överlevde bara därför, att det i tid kunde gömmas i ett skåp.
Hos portvakten hade mördarna uppgivit att de var medarbetare - och detta är mycket viktigt - till statsåklagaren.
De var klassiska paramilitärer.
De undkom - som alltid Colombia - okända.
De mördade var anställda på det välkända jesuitinstitutet CINEP.
Mario Calderón arbetade där med ekologi, hans fru Elsa med människorättsprojekt.
Den gränslösa brutaliteten i detta våldsdåd chockade inte bara den colombianska utan också den internationella allmänheten.
Åter dödades människor i Colombia emedan de arbetade för mänskliga rättigheter, än en gång måste vi dessvärre förvänta oss, att ingen får plikta för dessa mord.
I åratal har den colombianska regeringen regelbundet uppmanats i rapporterna från kommissionen för de mänskliga rättigheterna, att slå vakt om och respektera de mänskliga rättigheterna och dem som arbetar för dessa.
I åratal har den colombianska regeringen reagerat med beklagande axelryckningar.
Låt mig också rikta några meningar på portugisiska till vår kommissionär:
Jag vill säga kommissionsledamoten att om vi inte arbetar tillsammans för de mänskliga rättigheterna i Colombia, om vi inte kämpar tillsammans, här, mot den orättvisa som finns i Colombia, kommer vi inte att lösa någonting.
Jag vet också, liksom kommissionsledamoten, att regeringen i Colombia måste arbeta för de mänskliga rättigheterna.
Vi vet också att helt klart att regeringen inte är värd allt det förtroende som vi ger den tillsammans med spanska PSOE och PP.
Det är folket i Colombia som är värt vår hjälp, inte regeringen.
