# ID: svediakorp-gov479151
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Sexton förordningar som fastställer 1998 års jordbrukspriser har hänvisats till Europaparlamentet.
Denna årliga mässa för jordbruket, som idag är lite väl blek, äger rum i en kontext som kan sammanfattas med tre datum:
1999 Den gemensamma valutan och " paketet för år III " i det femåriga budgetprogrammet, 2000 öppnandet av förhandlingarna med Världshandelsorganisationen, 2002 till sist, starten för östutvidgningen.
Dessa tre överenskommelser, som är tre våldsamma omsvängningar, ger stöd åt kommissionens inskränkthet, dess matematiska och stela expertvision av en politik som ransonerar och drar åt svångremmen.
De förklarar prisstoppet inom jordbruket 1998, med minskade kompensationsbetalningar för sänkta spannmåls- och oljeväxtpriser, liksom reduktionen av trädesbidragen, då andelen mark som skall ligga i träda 1998 har stigit upp emot 10 %, med hot om en grundandel på 17, 65 %.
Den här ransoneringslinjen berättigas genom att man på nytt åberopar visan om överproduktion och höga lagerkostnader.
Bryssel visar om igen katastroffilmen från början av 1990-talet, genom att hota er med ett spannmålslager på 58 miljoner ton för 2005, under förevändning att vi får en god skörd under 1996B1997, på 202 miljoner ton, varav 60 miljoner ton i Frankrike.
Men kommissionen glömmer uppenbarligen att säga att världslagren ligger på sin lägsta nivå, med 40 dagars världskonsumtion.
Nivån är så låg att man t.o.m. har återinrättat en skatt på 15 ecu per exporterat ton för att kunna trygga försörjningen av den europeiska marknaden.
Man skulle kunna tro att vi åter befann oss strax innan revolutionen, då bristen på spannmål organiserades till ett fåtals fördel.
Man kan lika väl säga att en förnuftig lösning skulle vara att avskaffa såväl den ordinarie som den särskilda trädeskvoten.
