# ID: svediakorp-gov479060
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,941
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi har alla förståelse hur djupt känslorörande denna fråga är, som har bestått under många år.
Men det vi måste fråga oss själva är huruvida den senaste utvecklingen representerar en hittills ej skådad förbättring av internationella normerna för fällfångst, vilka, om de antas, kommer att förbättra djurens välbefinnande och avlägsna hotet mot våra förbindelser med våra kanadensiska och ryska partners.
Jag hyser absolut inga tvivel om att djurens välbefinnande kommer att förbättras avsevärt om denna överenskommelse tillämpas.
Görs inte detta och om det införs ett sådant förbud som de ledamöter som uttalat sig till förmån för det vill ha, kommer inget att ske som kan förbättra djurens välbefinnande, för det skulle vara ett stort misstag att tro, att om detta hände att de berörda länderna, ställda inför faktum, helt enkelt skulle anpassa sina lagar och ändra saker och ting på det sätt som parlamentsledamöterna vill.
Det är helt och hållet orealistiskt.
Det är av detta skäl som jag håller med Malerba om att detta avtal utgör ett betydelsefullt framsteg.
Det gläder mig att höra att utskottet för externa ekonomiska förbindelser i går antog ett yttrande som tydligt rekommenderar att detta avtal godkänns.
Det har sagts saker om mandatet och målsättningarna och syftena.
Låt oss var helt på det klara med att förordningen om saxfällor ger två distinkta alternativ för de länder som vill undvika begränsningar av pälsimport: de skulle antingen kunna förbjuda användningen av saxfällor eller de kunde använda fångstmetoder som uppfyller de internationellt överenskomna humana fångstnormerna.
Det har aldrig varit avsikten att bägge alternativen skulle kunna tillämpas.
I det att det inte funnit någon överenskommelse om fångstnormer, gavs, naturligt nog, möjlighet att tillämpa importförbud.
Men förordningen i sig lade fast, att ett alternativ - och, jag skulle vilja säga, ett alternativ att föredra - vore att nå en överenskommelse om fångstnormer.
Orsaken till att det alternativet togs med, var att en sådan överenskommelse skulle säkerställa en förbättring av djurs välbefinnande, medan ett förbud helt skulle misslyckas med detta.
Det är orsaken till att vi inte framför några ursäkter för att vi förhandlat med Kanada, Ryska Federationen och Förenta Staterna.
Förenta Staterna har nämnts.
Vi har inget avtal med Förenta Staterna och det är därför vi nu talar om nu avtalet med Kanada och Ryssland.
Förhandlingsdirektiv gavs och den överenskommelse som uppnåddes var i linje med dessa direktiv.
Även om detta inte på något sätt återges i Pimentas betänkande, som på intet sätt lovordar det faktum att efter det att ministerrådet bett oss om det, fortsatte vi förhandlingarna och uppnådde betydande förbättringar i avtalet med Kanada och Ryska Federationen.
Kommissionen rapporterade om det reviderade avtalet till rådet för allmänna ärenden den 2 juni, som välkomnade de uppnådda förbättringarna.
Den reviderade överenskommelsen har nu formellt överlämnats till rådet för godkännande, tillsammans med en lista över tredje länder, som har rätt att exportera päls Europeiska gemenskapen, vilken inkluderar Kanada och Ryska Federationen, men inte Förenta Staterna.
Europaparlamentet kommer naturligtvis, i enlighet med arbetsordningen, att konsulteras formellt om detta reviderade avtal innan det slutligen ratificeras.
De förbättringar som uppnåddes under den sista förhandlingsrundan är av avsevärd betydelse och jag är ledsen att de inte beaktats fullt ut i förslaget till resolution från Pimenta.
Parlamentets betänkande tar varken hänsyn till eller uttrycker uppskattning för de substantiella förbättringar som har förhandlats fram.
Överenskommelsen gäller nu alla mekaniska fällor, både sådana som är avsedda att hålla fast djuret och sådana som är avsedda att döda djuret. som används för fångst av 19 arter i vilket syfte det vara må.
Fällor som inte uppfyller normerna i avtalet måste avvecklas av parterna inom en tydligt fastslagen tidsram.
Följaktligen är det mycket mer vittgående än förordningen, som endast berör en typ av fälla och endast täcker 13 arter.
Det kommer att minska djurens lidande, både inom unionen och i tredje länder i mycket större omfattning än vad som vore fallet om ett förbud skulle införas.
Normerna är stränga vad gäller djurens skydd och de bygger på de vetenskapliga och empiriska rön, som för närvarande finns tillgängliga.
Att sträcka sig längre än det, skulle resultera i en situation där de flesta fångstmetoder, inbegripet de som nu används i Europeiska unionen, inte skulle motsvara dessa normer.
Maximitiden inom vilken döden skall inträffa, d.v.s.
300 sekunder, har tagits upp.
Naturligtvis hade det varit bättre om vi hade kunnat uppnå något bättre än det.
Men icke desto mindre utgör det ett betydelsefullt steg mot bättre dödande fångstmetoder, inbegripet de som nu används inom gemenskapen.
Vidare föreskriver avtalet att denna tidsgräns på 300 sekunder måste revideras inom 3 år och sänkas till 180 sekunder.
Tekniska och säkerhetsskäl måste tas i beaktande.
För att döda ett djur snabbt måste en fälla vara kraftig och skulle kunna utgöra en fara för jägarna själva eller för andra personer eller husdjur som skulle kunna utlösa fällan av misstag.
Avtalet föreskriver ett stegvis genomförande, som progressivt kommer att strama åt bestämmelserna i överenskommelsen.
En första genomgång av normerna skall ske tre år efter avtalets ikraftträdande, varvid forskning som utförts av parterna skall beaktas.
Därför utgör detta ett första och ambitiöst steg mot ett införande av normer baserade på internationell forskning, något som för närvarande inte existerar.
ISO arbetade nästan tio år med att utarbeta sådana normer, utan att lyckas.
Om de hade kunnat lägga fast sådana normer, hade efterlevnaden av dessa varit frivilligt.
Detta avtal är bindande under internationell rätt.
Avtalets bindande natur förstärks i den reviderade texten, i det att det är anges specifikt att skiljedomar är bindande för parterna.
Undantag för ursprungsbefolkningar har också klargjorts och deras omfattning begränsats ytterligare.
Sist, men inte minst, har ett av de största framstegen i den nya förhandlingsrundan varit att i avsevärd utsträckning förstärka Kanadas och Rysslands åtaganden vad gäller en snävare tidsplan för avveckling av vissa typer av saxfällor.
Det går ju an att uttrycka sig föraktfullt över att de inte avvecklas omgående, men jag måste säga er att hade vi inte detta avtal, även om vi hade ett förbud, skulle det inte ske någon avveckling alls.
För Kanadas del kommer användningen av alla saxfällor avsedda att hålla fast djuret att förbjudas vid jakt på 7 av de 12 relevanta kanadensiska arterna så fort som avtalet träder i kraft.
För de återstående 5 kanadensiska arterna, kommer användningen av konventionella saxfällor av stål avsedda att hålla fast djuret att förbjudas i slutet av den tredje jaktsäsongen efter det att avtal slutits med gemenskapen, med andra ord den 31 mars 2000, om rådet godkänner avtalet före 1 oktober 1997.
Naturligtvis kommer alla andra typer av saxfällor, ja, faktiskt alla andra mekaniska fällor, att förbjudas enligt den tidsplan som fastslås av avtalet, om de inte uppfyller normerna.
Även om jag har förståelse för fokuseringen på saxfällor, låt oss dock inte glömma bort att det finns andra fällor och att detta avtal ger oss en metod att testa dessa fällor och att förbjuda dem om de inte uppfyller avtalskraven. avtal ger oss en metod att testa dessa fällor och att förbjuda dem om de inte uppfyller avtalskraven.
För Ryska Federationens del kommer konventionella saxfällor av stål, avsedda att hålla fast djuret, vilket är den enda typen av fälla som används i Ryssland, att förbjudas för ryska arter efter den 31 december 1999 om tillräcklig ekonomisk hjälp ges för att ersätta befintliga fällor.
Jag hoppas att parlamentet, som ju är oroat över dessa saker, kommer att använda sitt inflytande till att hjälpa oss att finna de ekonomiska medel som behövs för det.
Det är helt enkelt inte sant, det som sagts under debatten, att om ingen ekonomisk hjälp ges så kommer inte fällorna att ersättas, eftersom det i avtalet finns ett åtagande att om ingen ekonomisk hjälp ges, kommer fällorna att avvecklas ändå, senast fyra år efter avtalets ikraftträdande.
Nyckelfrågan vid bedömningen av detta avtal bör vara: vad är egentligen det bästa alternativet för att förbättra fällfångade djurs välbefinnande i Kanada och Ryssland?
För oss råder det inga tvivel om att godkännandet av detta avtal i avsevärd grad kommer att förbättra djurens välbefinnande och försvara Europeiska unionens vidare intressen.
Det råder ingen konflikt mellan handel och djurens välbefinnande.
Detta avtal stärker djurens välbefinnande, samtidigt som det skyddar legitim handel.
För första gången någonsin kommer ett internationellt avtal att lägga fast bindande regler för att kontrollera handel med utgångspunkt i djurs välbefinnande.
Jag vill vädja till alla med sinne för rättvisa och ett öppet öra för argumenten om att detta är ett anmärkningsvärt steg framåt.
Vikten av ett sådant prejudikat kan inte undervärderas.
Det är bokstavligt talat första gången som ett internationellt avtal kommer att lägga fast bindande regler utifrån djurs välbefinnande.
Ett embargo på päls skulle inte uppnå något, och det skulle definitivt få negativa ekonomiska, sociala och politiska följder både i tredje land och inom Europeiska unionen för ursprungsbefolkningarna, men inte begränsat till dem.
Som jag sagt är situationen med Förenta staterna annorlunda.
Vi har ännu inte någon överenskommelse med dem.
Det finns inget alternativ än full tillämpning av förordning 3254 / 91 på päls från Förenta staterna.
Men jag hoppas att en mer tillfredsställande lösning fortfarande kan uppnås med Förenta staterna.
Jag hyser inga tvivel om att bästa sättet att uppnå det, därigenom djurens välbefinnande i Förenta staterna, vore att få detta avtal med Kanada och Ryssland godkänt.
Det är klokt att se denna fråga i det större perspektivet av vår politik vad gäller internationell handel, miljön och djurs välbefinnande.
Jag tror inte att det multilaterala handelssystemet hänsynslöst kör över miljöintressena.
Det är helt fel och det tar ingen hänsyn till de enorma ansträngningar som Europeiska unionen har gjort, och faktiskt tagit täten vad gäller miljöutvecklingsarbete inom WTO.
Jag hade önskat att WTO: s utskott för handel och miljö hade kunnat gå längre, men att vi misslyckades med detta framsteg berodde inte på någon motvilja från Europeiska unionens sida, ännu mindre på motvilja från kommissionens sida att trycka på i miljövänlig riktning.
Det berodde på att resten av världen inte lyckades följa vårt initiativ.
Vi har inget att skämmas för.
Mot bakgrund av detta inser man att alla försök att använda denna fråga till att skapa en konflikt inom WTO struntar i våra ärliga ansträngningar och sätter den stabila utvecklingen av internationell handel och miljö, som vi alla hoppas på, på spel.
Skulle vi följa en annan väg skulle det nästan säkert leda till interna ett självförvållat nederlag och förlorad tilltro till EU inom det multilaterala skiljedomsförfarandet.
Det är skälen till att starkt rekommenderar, vilket också kommissionen gör - och försöken att skapa sprickor inom kommissionen kommer inte att lyckas - att man intar en positiv attityd gentemot avtalet med Kanada och Ryska Federationen.
Jag anmodar Europaparlamentet att beakta den senaste texten, när den yttrar sig om denna delikata och viktiga fråga.
