# ID: svediakorp-gov479052
# author: Pimenta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,033
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
I dag analyserar vi ännu ett kapitel i den långa historien om trampfällor.
Jag vill ta upp tre aspekter här: frågan om djurens välbefinnande, den institutionella frågan om beslut inom Europeiska gemenskapen - WTO.
Och, slutligen, kommer jag att ta upp frågan om ursprungsbefolkningarna och kommissionsledamot Sir Leon Brittans uppförande.
När det gäller ärendet om grymheter mot djuren råder det inga tvivel om att dessa fällor är grymma och förorsakar ett omänskligt lidande.
Därför har parlamentet upprepade gånger krävt att de skall avskaffas, därför har Europeiska unionen sedan 1991 en gällande förordning som syftar till att förbjuda fällorna.
Redan förra seklet påstod Charles Darwin att användandet av denna typ av fångst- och dödsinstrument var oförenliga med civiliserade samhällen.
Hundratrettio år har gått sedan dess!
Den fråga som vi nu ställer oss är om ett avtal om standarder för fällor med mindre grymma fångstmetoder skulle kunna vara en bra strategi för att minska grymheterna mot djuren i världen.
Svaret skulle bli ja, om vi skulle stå inför ett bra avtal.
Men tyvärr är avtalstexten dålig och otillräcklig.
Visserligen inte på grund av de tjänstemän som förhandlat fram den, utan för att de gick till förhandlingsbordet, med, som man säger på portugisiska, " bundna händer och fötter ", för att deras chef, Sir Leon Brittan, var tvungen att till varje pris få till stånd ett avtal.
Exempel på detta saknas inte i texten.
På punkten för dödliga fällor, föreslog de europeiska specialisterna, i kommissionens namn, en minsta föreskriven dödstid på 30 sekunder.
Avtalet föreskriver 5 minuter.
Det är lång tid, till och med mycket lång tid för att dö genom svårt lidande och det är en ökning med 10 gånger jämfört vad som föreskrevs i den text som kommissionen föreslog.
Men det stora problemet med detta avtal är bristen på selektivitet när det gäller det sätt på vilket fällorna klassificeras i förhållande till fastställda normer.
Jag vill nu inte diskutera normtyperna, vilka jag i vissa fall anser ganska låga.
Att fastställa ett kriterium för godkännande av varje typ av fällor - så som görs i detta avtal - i förhållande till resultaten, inte för 80 % av alla de djur som tillfångatagits, utan endast 80 % av djuren inom den djurart som varje specifik fälla är fastställd för, dvs. målgruppen, är att kränka intelligenta varelser.
Dessa fällor är per definition inte selektiva.
De tar alla typer av djur, som lider lika mycket, även om fällorna inte varit avsedda för dem, eller för att de haft oturen att gå där de inte borde ha gått, eller dricka det vatten som de inte borde ha druckit.
Men kommissionens illvilja blir tydligare i artikel 4.2 i bilaga I, vilken från januariversionen till den aktuella versionen uppvisar stor skillnad.
Det stod faktiskt, och jag skall läsa i det engelska originalet, i januariversionen: " conventional steel jaw leghold retaining traps to be prohibited within four years from the entering into force of this agreement ".
Detta, mina herrar, försvann i den version som vi nu diskuterar, och byttes ut mot unilaterala yttranden från de länder som ville ansluta sig till detta avtal.
Detta är att helt klart ge efter för Förenta staterna!
Vilken befogenhet har Europeiska unionen för att kontrollera unilaterala yttranden från de länder som ville underteckna detta avtal?
Jag kunde säga mycket mer om resten av texten.
Till exempel att Ryssland, i sitt unilaterala yttrande, ber om pengar.
I korridorerna talas det om 30 miljoner ecu.
Ska vi köpa ryssarna för 30 miljoner ecu?
Mycket mer kan sägas.
En fråga bara: Och Förenta staterna?
Om Förenta staterna inte undertecknar detta avtal och skickar Europa till WTO, vad gör vi då?
Vi blir kvar där vi är idag.
Nu vill jag tala om den institutionella pakten.
Kommissionen, under påtryckning från Sir Leon Brittan, hindrade 1995 antagandet av förordningarna om tillämpning av förordning 91.
I januari 1996, genom ett brev från två tjänstemän, gav han rådet till medlemsstaterna att inte tillämpa den rådande lagstiftningen.
Kan ett enkelt brev hindra tillämpningen av en lagstiftning som antagits av kommissionen och rådet?
Where is the rule of law, Sir Leon Brittan?
1996 presenterades en ny version som parlamentet efter en första behandling inte accepterade.
Rådet tog inte upp den vidare.
I januari 1997 försökte man få igenom en lista av länder, inklusive Kanada och Ryssland i rådets utskott, när det inte fanns något internationellt avtal, och dessa länder inte hade förbjudit trampfällorna, en klar kränkning av den europeiska lagstiftningen.
Rådet avvisade denna typ av tillnärmning, vilket var bra.
Jag skulle nu kunna tala om WTO.
Jag vill bara säga att kommissionsledamoten vid tidpunkten för ratificeringen sa att det inte fanns någon mer europeisk lagstiftning som skulle sättas på spel genom anslutningen till WTO.
Mer än den som han presenterade vid den tidpunkten, och som jag stödde.
Idag är det trampfällorna som står på spel, det är nötköttet med hormoner som står på spel.
Vad blir det i morgon, kommissionsledamoten?
Jag skulle också här vilja nämna några ord om ursprungsbefolkningarna.
Jag försökte i början att åstadkomma ett system för ursprungsbefolkningsgrupperna.
De kan räkna med detta parlaments stöd för att hitta en lösning med anledning av vår lagstadgade rätt att söka mindre grymheter i världen, som tillfredsställer livsbetingelserna hos dessa grupper, vilket de har rätt till.
Tyvärr fann jag inget gehör, varken i Europa eller i Kanada.
Men jag står dock fortfarande till förfogande för detta.
Herr ordförande, jag tackar er för ert tålamod med mig och jag vill be mina kollegor att de demonstrerar sin avvisande inställning till detta usla avtal.
