# ID: svediakorp-gov479022
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt även mig gratulera de båda föredragandena, González och Colombo Svevo.
Det gläder mig också att det även finns män bland dem som diskuterar detta problem i kväll.
Tillåt mig emellertid att uttrycka en viss bitterhet, som jag inte kan undvika att känna.
Vi kan vara överens om att det inom Europeiska unionen existerar en omfattande lagstiftning som gäller frågan om lika möjligheter och jämlikhet: artikel 119 i fördraget, som vi alla hoppas skall förbättras i nästa fördrag, artikel 6 i det sociala protokollet, ett flertal direktiv och domar från domstolen.
Vi hoppas också att rådet snabbt skall godkänna direktivet om bevisbördan, som för första gången innehåller en exakt definition av vad som menas med indirekt diskriminering.
Vi har slutligen en serie omfattande program, finansierade genom unionens budget, som utvecklas och som har bidragit till att strävan efter jämlikhet och lika rättigheter numera är allmänt erkända företeelser i samtliga medlemsstater.
Men min känsla av bitterhet existerar därför att, trots allt detta, så diskuterar vi i kväll en mycket viktig uppförandekod eftersom de kvinnliga lönerna fortfarande, i Europa, är cirka 30 procent lägre än männens.
I vissa verksamhetsgrenar får kvinnor en lägre lön, inte bara för arbete som har samma värde, men för exakt samma arbete.
Det finns en segregation på arbetsmarknaden som är såväl horisontal som vertikal, och diskrimineringen, vilket mina kolleger har påmint om, ökar eftersom mängden osäkra arbeten ökar.
Och denna diskriminering existerar även inom pensionssystemen.
Om allt detta är sant, så är uppförandekoden välkommen, eftersom den har de egenskaper som de båda föredragandena har angivit i sina betänkanden och eftersom den, om tre år, om resultaten inte är tillräckliga, blir ett bindande instrument för alla.
