# ID: svediakorp-gov479021
# author: Angelilli (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I ett läge där man med allt större oro talar om fenomenet nyfattigdom, framför allt bland kvinnorna, kan jag inte annat än instämma i behovet av att införa regler om lika lön för män och kvinnor.
Jag instämmer framför allt om uppförandekoden inte begränsas till att formulera allmänna principdeklarationer, utan lyckas garantera en konkret tillämpning av nationell lagstiftning på inkomstfördelningsområdet och föreskriver rättsliga förfaranden och straffsatser.
Jag tror också det är viktigt att informationskampanjen när det gäller den nya uppförandekoden inte begränsas till att omfatta parterna på arbetsmarknaden och de stora företagen, utan den största insatsen bör vara riktad mot de kvinnor, som numera utgör merparten, som arbetar i små eller mycket små företag, dvs. till alla de kvinnor som inte är fackföreningsanslutna och som ofta är tvingade att arbeta under verkligen atypiska förhållanden och villkor, osäkra och på gränsen till att utgöra ren exploatering.
De som i första hand borde vara ansvariga och stå som garanter för att denna kod blir en framgång borde vara just de regeringar i medlemsstaterna som många gånger låtsas ignorera förekomsten av denna diskriminering, eller som åtminstone inte lyckas ingripa positivt för att avlägsna dem.
Den som regerar kan inte ha rent samvete bara för att man har stiftat lagar och utarbetat koder eller förordningar, om det sedan inte finns en politisk vilja att hela tiden kontrollera att dessa tillämpas effektivt.
Som Svevo, som jag vill gratulera, redan har sagt, så kommer denna uppförandekod, i likhet med vilket annat instrument eller vilken annan procedur som helst, endast att ha ett berättigande och kunna fungera på villkor att ingen fuskar.
