# ID: svediakorp-gov479017
# author: Glase (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Det betänkande, som presenterats för oss, avser kommissionens förslag till vägledning för tillämpning av principen om lika lön för män och kvinnor för lika arbete.
Det är ett bra betänkande.
Jag delar många av mina kollegors uppskattning av betänkandet och vägledningen.
Lagar om jämställande av man och kvinna med avseende på lönefrågor har inte fört oss framåt på senare år.
Den enda hänvisningen till jämställdhet i fördraget om Europeiska unionen är artikel 119, som koncentreras på just lönefrågor.
För de i alla medlemsländer bevisligen underbetalade kvinnorna har denna artikel inte inneburit någonting utöver en aning hopp.
Kvinnorna vill inte bli förmånsbehandlade.
De vill helt enkelt bara för likvärdigt arbete också ha samma lön som sina manliga arbetskamrater.
Detta kan dock inte vara för mycket begärt!
Paragrafer och vackra helgtal har inte givit någon hjälp, inte heller domstolskäromål.
Alltså måste något komma fram som arbetsgivare och arbetstagare kan hålla sig till, ingen blufförpackning, inga nya tomma ord, utan en verklig vägledning.
Denna vägledning kan nu fylla exakt dessa luckor och bidra till en väsentlig förbättring av löneprincipen.
Den blir till ett praktiskt hjälpmedel för de arbetsmarknadens parter, där den könsneutrala arbetsklassificeringen och - värderingen måste stå i centrum, fri från feltolkningar med avseende på arbetsinnehåll och arbetsprestation.
Redan från början är vi hög grad beroende av gott samarbete mellan arbetsmarknadens parter utan vilkas aktiva medverkan även vägledningen för lönejämställdhet också är dömd att misslyckas.
Därför känner jag obehag inför några av punkterna i betänkandet.
När det krävs styrning av löneförhandlingar och resultaten av dessa och det hotas med sanktioner om erforderliga rättsbestämmelser inte uppfylls, så måste det konstateras, att kontroll behövs, men vi måste hålla oss till en respekterande kommunikationsform.
En annan punkt anser jag vara nästan meningslös.
Det är nödvändigt med aktuella lönenivåjämförelser, vilket bara kan ske inom en bransch.
Branschövergripande jämförelser - så som det krävs i betänkandet - är fullständigt orealistiska.
Det går inte att jämföra en arbetsplats i en kolgruva med en arbetsplats på ett sekretariat eller med ett vårdarbete.
Där spelar det inte heller någon roll om det rör sig om samma eller om olika företag.
Helt avgörande är arbetsplatsen i sig, vilket också står i texten.
Det går bara att jämföra en kocka med en kock och inte blanda jämförelser hursomhelst.
Jag hoppas att vi har många bundsförvanter för vägledningen, så att hoppet i detta fall blir till jämställdhet för kvinnorna, även om det bara blir i lönefrågor.
(Applåder)
