# ID: svediakorp-gov479016
# author: Waddington (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kan jag först av allt också få tacka föredraganden och föredraganden från utskottet för kvinnors rättigheter och i synnerhet kommissionen för det arbete som gjorts i denna viktiga fråga.
Det finns definitivt mycket arbete kvar att göra, för faktum är att trots att lagstiftning om lika möjligheter för kvinnor och män varit i kraft inom Europeiska unionen i över tjugo år, tjänar kvinnor fortfarande mindre än män.
Till exempel hade kvinnor, som arbetade heltid 1996 i Förenade Kungariket, endast 72 % av männens genomsnittliga veckolön.
Löneklyftan mellan heltidsarbetande män och kvinnor har minskat under de senaste tjugo åren, men bara mycket långsamt.
Sedan 1992 har den endast minskat med en procentenhet.
För deltidsarbetande är löneklyftan enorm och har förblivit oförändrad sedan mitten av 1970-talet, d.v.s. att kvinnor endast har 58 % av mäns genomsnittliga timlön.
Varför är det så?
Huvudskälet är att män och kvinnor tenderar att vara sysselsatta i olika yrken och att manliga yrken tenderar att vara bättre betalda.
Män får dessutom oftare bonus och arbetar mindre ofta deltid, där lönerna är som lägst.
Kan vägledningen avhjälpa denna situation?
Vägledningen föreslår främst två saker: först att arbetsgivare och fackförbund analyserar de ersättningssystem som används på arbetsplatsen och utvärderar resultaten för att upptäcka könsdiskriminering i lönestrukturerna, så att åtgärder kan vidtagas.
För det andra, att en åtgärdsplan utarbetas för att eliminera all diskriminering i lönestrukturerna.
Kommissionens åsikt är att om en kvinna gör ett jobb som är lika krävande som en mans, bör hon få samma lön och förmåner, även om det är ett annat arbete.
Det är mycket rättvist och arbetsmarknadens parter och utskottet för sysselsättning och socialfrågor har välkomnat denna vägledning.
Men utskottet har övervägt ytterligare ändringsförslag och vi ber om ytterligare åtgärder i resolutionen.
Jag skulle bara vilja nämna några av de förslag som vi skulle vilja att kommissionen övervägde.
Först uppmanar vi kommissionen att genomföra en studie om könsneutral arbetsvärdering och utarbeta riktlinjer för en arbetsvärderingsmodell som kan användas av arbetsmarknadens parter.
För det andra vill vi att arbetsgivarens tillämpande eller underlåtenhet att tillämpa vägledningen skall ses som en del av bevisbördan vid tvister om könsdiskriminering - vi vill att tillämpningen av denna vägledning skall beaktas i domstolarna.
För det tredje vill vi att kommissionen och medlemsstaterna förbättrar insamlandet av och tillgången till statistik om lönenivåer så att framstegen - eller bristen på sådan - blir mer uppenbara.
Slutligen, eftersom det är frivilligt att följa denna vägledning, vill vi att kommissionen övervakar dess tillämpning.
Om det inom tre år inte lett till att löneklyftorna mellan män och kvinnor börjat minska, bör det övervägas att göra denna vägledning juridiskt bindande.
Tänk på de exempel jag nämnde.
Löneklyftan för heltidsarbetande har bara minskat med 1 % under de senaste fem åren och för deltidsarbetande har den inte minskat sedan 1970-talet.
Detta är ett mönster som återfinns överallt inom EU och ett mönster som vi måste besluta oss för att ändra.
