# ID: svediakorp-gov478996
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,039
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skulle vilja gratulera McMillan-Scott för ett ytterst användbart och balanserat betänkande om förbindelserna med Kina.
Jag samtycker i mycket stor utsträckning med De Luca att det i fastläggandet av vår Kinapolitik är viktigt att vara realistisk och pragmatisk.
Faktum är att jag anser att det inte föreligger någon intressekonflikt, som vissa har antytt.
Gahrton föreföll tro att vi föredrog frihandel framför mänskliga rättigheter, Jag kan inte se någon sådan konflikt, eftersom vi talar om ett exceptionellt stort och viktigt land, vilket också många av debattörerna har sagt.
Vi måste ställa oss själva en praktisk fråga: vilket är vårt intresse vad det gäller Kina?
Det är, naturligtvis, ekonomiskt, men det är också det att Kina skall bli en fredlig deltagare i världen och en större ekonomisk aktör, som utvecklar ett fritt samhälle och som tillämpar rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter i Kina.
Det är vår målsättning.
Så hur uppnår vi detta?
Man talar om konsekvens.
Jag tror inte man kan vara helt konsekvent, eftersom det sätt som man uppnår resultat på i Kina kommer att skilja sig markant från hur man uppnår resultat i andra länder, som är mindre och kanske på en annan utvecklingsnivå.
Jag hyser inga tvivel om att bästa sättet att uppnå dessa gemensamma mål är utveckla ytterst nära band med Kina ekonomiskt och politiskt, för att stödja utvecklingen, i synnerhet i områden av särskilt intresse, men också att vara rättframma om våra åsikter om mänskliga rättigheter, Jag anser inte att det finns några motsättningar mellan dessa målsättningar.
I det långa loppet är det mest troliga sättet att förbättra situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i Kina, att låta Kina utvecklas ekonomiskt och att vi stödjer Kina i den utvecklingen, inte enbart internt, utan även ut mot omvärlden, t.ex. genom deltagande i Världshandelsorganisationen.
Inte något meningslöst deltagande, som om det vore en klubb, till vilken vi bara ville betala inträdesavgiften åt dem, utan deltagande på grundval av accepterande av Världshandelsorganisationens regler, som å ena sidan kräver att Kina öppnar sig och blir en mer liberal ekonomi, under hänsynstagande till deras svårigheter och utvecklingsnivå, och å andra sidan ger Kina åtkomst till resten av världen.
Om det händer, kommer ekonomisk frihet automatiskt att öppnas upp i Kina.
I det långa loppet kan inte ekonomisk och politisk frihet vara åtskilda.
Den allt större ekonomiska friheten i Kina är det säkraste, långsiktiga sättet att likaså uppnå politisk frihet.
Men det är inte följden av det ni säger: låt oss handla med Kina, låt oss förhandla fram kinesiskt medlemskap i Världshandelsorganisationen och hoppas att det i sinom tid kommer att leda till ett friare samhälle i Kina.
Det räcker inte heller.
Vi måste arbeta aktivt för det.
Vi måste ge rätt tecken och signaler.
Men vi måste också ge rätt hjälp.
Det gladde mig att höra McMillan-Scott säga att samarbetsprogrammen bör utökas.
Parlamentet har en viktig roll att spela vad gäller att underlätta detta skeende och det bör riktas på ett sådant sätt att det hjälper att utveckla det civila samhället och uppmuntrar demokratin.
Vi har ett program som uppmuntrar, så som redan sagts, stöd på bynivå för reformer i rätt riktning.
Väyrynen hänvisade till miljöfrågorna.
Även där har vi mycket att erbjuda Kina och Kina är intresserat av att ta emot vad vi har erbjuda i fråga om miljöprogram, utbildning av nyckelpersoner för miljöplanering, stödja pilotprojekt som omfattar tekniköverföring och hjälpa via miljöplanering och -styrning i Kina.
Utöver handel och samarbete har vi frågan om mänskliga rättigheter.
Det har varit centralt även i den mest direkta betydelsen, och inte bara på det indirekta sätt som jag beskrivit, för vår Kinapolitik, som är heltäckande och sammanhållen.
Kommissionen har aldrig tvekat att uttrycka sin kritik, både officiellt och privat, av Kinas brott mot mänskliga rättigheter.
Jag har gjort det själv på högsta nivå och nämnt speciella fall.
Jag håller med dem som sagt, eller antytt, att Europeiska unionens oförmåga att nå en gemensam ståndpunkt för att framföra den åsikten i Genève vid Kommissionen om mänskliga rättigheter, är ett stort misslyckande och en stor svaghet.
Jag hoppas mycket starkt att Regeringskonferensen, genom att stärka vår förmåga att skapa en utrikespolitik, kommer att ge oss möjlighet att framgent i denna fråga, och i andra, visa upp en mer imponerande bild mot omvärlden och att vi på ett mer effektivt sätt kan främja våra intressen.
Vi bör inte tveka att göra det.
Hongkong är viktigt.
Vi bevittnar ett unikt experiment, ett experiment som syftar till att skapa ett land med de två systemen i Hongkong och fastlands-Kina.
Den kinesiska regeringens satsning på att göra detta är unikt och vi bör följa och observera det noga, intresserat och med oro så att det svarar upp mot de löften som har givits.
Det finns ett gemensamt europeiskt intresse, inte enbart på grund av att våra ekonomiska intressen i Hongkong, utan också eftersom Hongkong i sig kan utgöra ett exempel, inte enbart som bas för subversion, utan också som ett exempel som kan få människor på annat håll i Kina och i hela regionen att tro på att den ekonomiska friheten som rätt väg, inte bara i Västeuropa och länder med liknande tradition, utan även i andra delar av världen med annan bakgrund, men där mänskliga värden i slutänden måste vara förhärskande.
Jag lovordar betänkandet och anser att den Kinapolitik vi för är heltäckande och pragmatisk i det att den erkänner handelns och den ekonomiska utvecklingens betydelse, både för dess egen skull och som en ingång mot att skapa ett friare samhälle i Kina, men att detta underbyggs av samarbetsprogram med samma mål och kraftfullt uttryckande av våra åsikter när det sker brott mot mänskliga rättigheter i Kina och på annat håll i världen.
