# ID: svediakorp-gov478912
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, bästa kollegor!
Jag är mycket tacksam för ministerns öppna svar, nämligen att hon inte kan ge någon garanti för förverkligandet av sitt eget program.
Detta bekräftar bara det, som föregående talare, ordföranden i vårt kontrollutskott och min kollega Bontempi, redan sagt om hela problematiken.
Bästa fru kommissionär, du behöver inte vara orolig.
Vi kommer att vid varje tillfälle tala om detta ämne, eftersom vi just i vår egenskap av parlamentsledamöter också faktiskt ser oss som företrädare för de europeiska skattebetalarna och det är med stor förvåning vi ser med vilken långsamhet och med vilken tvekan de europeiska institutionerna arbetar sig fram inom området med en europeisk rättsram.
I sitt bedrägeribekämpningsprogram 97 / 98 formulerar sig Europakommissionen mycket försiktigt via den av Europaparlamentet önskade studien om en europeisk rättsram, en corpus juris, att den ska kontrollera, vilka konkreta slutsatser som detta initiativ ger med avseende på samarbetet mellan de juridiska myndigheterna.
Allra senast sedan vittnesförhören i undersökningsutskottet för gemenskapens skeppningssystem vet vi i Europaparlamentet vilka slutsatser vi önskar, nämligen ett rättssystem, som äntligen är anpassat till kraven på den europeiska inre marknaden.
Här har jag hört en massa om Europol och de avtal, som ska komma och som förhoppningsvis kommer, liksom om konventionerna mellan de europeiska medlemsstaterna.
Jag skulle här kanske vilja citera ett något primitivare exempel från undersökningsutskottets rapport, daterad i maj förra året och således tämligen aktuell.
Det kan inte få vara så, att storbedragare - i detta fall rörde det sig om åtta miljoner pund - på det sätt som beskrivs i rapporten inte kan dras inför rätta, därför att det ömsesidiga erkännandet av bevis inte reglerats.
Emedan det på åhörarläktaren kanske också finns intresserade åhörare och europeiska medborgare och denna corpus juris kanske skulle avlatiniseras något, skulle jag helt kort vilja citera ur rapporten: " De båda första anklagelsepunkterna avvisades, eftersom domaren som bevismaterial inte godtog den bevittnade översättning av den spanska lagen, som skulle föra i bevis, att de anklagade begått ett svårt brott mot spansk lag, men för domaren föreföll detta inte tillräckligt klart. "
Det hela utspelas på en nivå, som många av våra medborgare nuförtiden överhuvudtaget inte längre kan föreställa sig.
De kan uppenbarligen inte heller föreställa sig, att det inom en gemensam inre marknad i slutet av 1900-talet görs försök, att skydda såväl marknadsaktörernas som skattebetalarnas intressen på så sätt, att ansökningar om rättsligt bistånd vid väckande av åtal cirkuleras fram och tillbaka via diplomatiska kanaler på samma sätt som för 100 år sedan.
Medlemsstaterna i Europeiska unionen har i det förgångna, enligt min åsikt, nonchalant åsett hur den europeiska inre marknaden delvis också blivit till en bedrägeriernas inre marknad.
Samma medlemsstater förundrar sig idag, när det handlar om att kröna denna inre marknad genom att införa en gemensam valuta, över att våra medborgare tilltror dessa europeiska institutioner allt mindre förmåga att lösa problem.
Som representanter för de europeiska skattebetalarna kommer vi säkerligen inte att sluta upp med att hela tiden och allt kraftigare ta itu med de olika institutionernas och medlemsstaternas försumligheter.
I det sammanhanget kommer vi inte att låta oss avspisas med vaga, icke bindande avsiktsförklaringar.
Den som säger A till den inre marknaden, måste också säga - till dess skydd!
