# ID: svediakorp-gov478906
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru minister, fru kommissionär!
Med de båda muntliga frågorna anknyter vi till de insikter, som vunnits under utfrågningen i april avseende det rättsliga skyddet för EU-budgeten och därmed för skattepengarna.
Samtidigt utgör de en kraftig maning till regeringskonferensen, att besluta om verksamma lösningar för bekämpning av bedrägerier.
Utfrågningen har givit ett splittrat resultat.
Å ena sidan finns det redan en rad hjälpmedel mot bedrägerier, korruption och den internationella kriminaliteten.
Jag påminner om konventionen till skydd av gemensamma ekonomiska intressen, det första tillhörande protokollet avseende korruption hos EU-tjänstemän och det andra beträffande tvättning av pengar.
Ytterligare förslag ligger på bordet, t ex det från högnivågruppen beträffande internationell kriminalitet och kommissionens planerade gemensamma aktion mot den organiserade brottsligheten och korruption i allmänhet.
Jag påminner om medlemsstaternas rapporter om de nationella rättsbestämmelserna avseende bekämpning av bedrägerier och slutligen om den anmärkningsvärda studien i en corpus juris avseende straffrätt och straffrättsliga processer, som kommit till på initiativ av parlamentet.
Här står det klart, att den gyllene vägen till ett effektivt skydd av EU-ekonomin vore någon form av europeisk statsåklagarfunktion, som kunde eliminera hindren i samarbetet mellan de nationella rättsinstitutionerna, utan att därigenom skada deras suveränitet.
Alla dessa texter, förslag och utredningar bevisar allmänhetens starka känslor när det gäller missbruk av gemenskapens pengar och internationella bedrägerier.
Men nu kommer vi till verkligheten.
Den är full av besvikelser och motsägelser.
Visserligen har vi i förvaltningsrätten genom förordningen om administrativa sanktioner och kontroller på plats uppnått en viss skyddsnivå.
Men på det straffrättsliga området släpar vi långt efter.
Den inledningsvis nämnda, redan 1995 undertecknade konventionen och de båda tillhörande protokollen är ännu inte ratificerade.
Ja, jag fruktar, att ratificeringen av alla medlemsstater blir allt mera osannolik.
Därmed förblir texterna ord utan mening.
Men även om alla medlemsstater ratificerar dem, uppnås därigenom automatiskt inget likvärdigt skydd av ekonomiska EU-intressen.
Ty vissa medlemsstater har låtit veta, att deras rättsbestämmelser står redan i samklang med överenskommelsen.
Att så inte är fallet bevisar deras egna nationella rapporter.
Förutsatt dock, att ett korrekt förverkligande av konventionen skulle äga rum, skulle ändå harmoniseringen på lerfötter återstå.
Ty en hel rad aspekter finns inte med, t ex förlikningsmetoder, preskription, informationsflödet från administrationen om jurisdiktion.
Klart är, att vi inte passivt kan vänta på en eventuell ratificering av de ändå svaga texterna.
Initiativ måste tas utöver de nuvarande ramarna.
Därför ställer vi följande krav: för det första måste medlemsstaterna ta sitt ansvar och senast till nästa år ratificera konventionen och de båda protokollen; för det andra ska kommissionen uppmanas, att komma fram med effektivare initiativ, om denna ratificering inte uppnås.
För det tredje borde regeringskonferensen, vilket överenskoms redan i Dublin, förstärka EG-fördragets artikel 209a dithän, att parlamentet får medbeslutanderätt.
För det fjärde borde texten i corpus juris göra det möjligt för kommissionen, att när det gäller straffrätt och straffprocessrätt stegvis komma fram med förslag, varvid hänsyn ska tas till de författningsrättsliga aspekterna i medlemsstaterna.
Slutligen riktar jag en vädjan till kommissionen och medlemsstaterna i form av en bestämd uppmaning, att till fullo utnyttja redan befintliga bestämmelser för bekämpning av bedrägerier på ett sådant sätt, att inte allmänheten eller vi parlamentariker hela tiden chockas av äkta eller förmenta subventionsskandaler.
