# ID: svediakorp-gov478898
# author: Fayot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi vet att det finns en olustig stämning mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet.
De första klagar på att de är nedklassade till nivån för registrering av beslut som fattats på annat håll, bl.a. framförallt i Europaparlamentet.
Vad avser det sistnämnda bör man bibehålla eller snarare öka dess demokratiska befogenheter, något som de nationella parlamenten ibland inte ser på med blida ögon, då de fruktar bli mindre inflytelserika.
Inför denna stämning tror jag att Neyts betänkande klargör problemet på ett utmärkt sätt och visar att Europaparlamentet och de nationella parlamenten har samma strid att utkämpa: demokratiseringen av Europa.
Detta betänkande visar framförallt att i stället för rivalitet måste man tala om komplementaritet, de nationella parlamenten har till sitt förfogande ett enormt fält i träda att odla.
Det innefattar all lagstiftande verksamhet i rådet och i de nationella regeringarna liksom hela fältet för samarbete på mellanstatlig nivå.
Emedan jag själv har stått inför problemet nationellt parlament mot Europaparlamentet kan jag vittna om svårigheten för de nationella parlamenten att engagera sig i den europeiska politiken.
Vid sidan av ett litet antal ledamöter som är mycket invecklade i den europeiska politiken intresserar sig den stora massan nationella ledamöter relativt lite för detta, inte av brist på politisk vilja men på grund av en hel rad praktiska skäl.
Ofta har de nationella parlamenten dessutom inte tid eller medel för att följa utvecklingen av de europeiska akterna.
Många frågor är komplicerade, byråkratiska i Europa, och vi förmodar att ett förenklat fördrag kommer att dröja.
Öppenhet har inte varit nyckelordet i Europabygget.
Allt som kan underlätta de nationella parlamentens arbete bör således göras men jag skulle i alla fall vilja varna för en tendens som visat sig i vissa länder och i vissa nationella parlament och som består i att vilja skapa en ny institution härstammande från de nationella parlamenten.
En ökning av antalet parlament har alltid medfört en tillbakagång snarare en ett demokratiskt framsteg, varje kammare tenderar att utveckla sitt eget liv och att vilja hävda sig till skada för de andra.
Låt oss, herr ordförande, försöka komma överens, att samarbeta, att respektera vars och ens befogenheter och att underlätta vårt respektive arbete.
Ännu en gång ett utmärkt betänkande av Neyts som bidrar mycket till detta.
