# ID: svediakorp-gov478890
# author: Neyts-Uytterbroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Sedan Maastrichtfördraget har den Europeiska unionen slagit in på en äkta politisk väg.
Ratificeringsprocedurerna som följde, visade sedan hur starkt ropen på adekvat ansvarsskyldighet verkligen är.
Det ropet har aldrig försvunnit och de föreliggande fördragsändringarna kommer bara att förstärka det.
Eftersom de är de valda representanterna för unionens folk fyller de nationella parlamenten och Europaparlamentet en nyckelroll i utövandet av demokratisk kontroll på lagstiftningen och andra aktiviteter från unionen.
Kvalitén på förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten är då också av avgörande vikt för unionens demokratisk halt.
Om de blir varandras rivaler, så kommer demokratin att lida av det.
Erkänner de dock att de har en gemensam uppgift, då kan demokratin segra.
Denna övertygelse kollegor har varit min ledstjärna under året som har gått mellan min utnämning som föredragande om förbindelserna mellan vårt parlament och de nationella parlamenten och i dag.
Att övertyga er var inte så svårt.
Att få bifall hos de nationella parlamenten var och förblir mindre självklart.
För, så som det finska parlamentet har sagt, våra relationer är samtidigt ömsesidigt konkurrerande och ömsesidigt kompletterande.
Kompletteringen består häri att vi, Europaparlamentet, granskar verksamheter från kommission och råd och att de nationella parlamenten granskar sina nationella regeringar och kontrollerar dem när dessa uppträder i EUegenskap.
Det verkar självklart, men är det inte på långa vägar, för hela stycken EU-lagstiftning, nästan halva budgeten åstadkoms utan adekvat parlamentarisk kontroll för att inte tala om andra och tredje pelaren där till nu knappast parlamentarisk, med andra ord demokratisk, tillsyn är möjlig.
I den sista raka linjen efter regeringskonferensens avslutning, formulerar min resolution därför några grundläggande krav, för det första: att ta upp öppenheten och transparensen i fördragen som allmän princip för unionens alla institutioner.
Bara det, kollegor, skulle kunna mildra misstroendet från den allmänna opinionen, om inte gradvis hjälpa till att få bort den.
För det andra: förstärkningen av Europaparlamentets befogenheter och säkert att inrätta medbestämmande för alla rådsbeslut som måste fattas med kvalificerad majoritet.
För det tredje: de fördragsrättsliga skyldigheterna att meddela alla pre-lagliga och lagliga texter i tid till de nationella parlamenten, så att de åtminstone förfogar över fyra veckor för att lämna sina synpunkter innan rådet beslutar.
För det fjärde: förstärkningen av samarbetet mellan unionens parlament genom bättre strömlinje på COSAC genom tidigt meddelande till parlamenten om lagstiftningsprogram från kommissionen, genom att tillerkänna ömsesidiga faciliteter och genom att organisera och besluta om elektronisk multilateral kommunikation.
De föreliggande förslagen till regeringskonferensen kommer delvis denna fråga tillmötes.
Jag hoppas att förslagen inte kommer att försvagas i den sista raka linjen, utan tvärtom, att de kommer att förstärkas.
Jag inser också, ordförande, kollegor, att mitt betänkande och resolution endast utgör en etapp i relationen mellan vårt parlament och de nationella parlamenten, för de kommer säkert alltid att åtminstone vara något besvärliga.
Därför hoppas jag att vi inte kommer att försumma dem, utan vårda dem.
Slutligen ordförande, kollegor, skulle jag vilja använda mina sista trettio sekunder till att tacka de som hjälpt och bistått mig vid upprättandet av detta betänkande, för jag har naturligtvis inte gjort det själv.
Jag skattar mig mycket lycklig att jag har kunnat räkna med stöd från tjänstemän vid utskottet för institutionella frågor, från mina egna medarbetare och från många kollegor.
