# ID: svediakorp-gov478886
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 827
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag hoppas att när jag också lägger till mina komplimanger till dem från många talare för betänkandet från herr Spencer, att det också välmenande kommer fram efter de inledande orden från herr Titley.
Jag tror nämligen att herr Spencer i sitt mycket gedigna betänkande har givit en ganska träffsäker analys av bristerna i den Europeiska unionens utrikespolitik och också gjort analyser på vilket sätt det skulle kunna förbättras.
I den meningen, och också efter morgonens debatt om regeringskonferensen, skulle man kunna säga att det tydligt håller på att växa fram en enhällighet och på vilket sätt i alla fall förbättringar skulle kunna införas när det gäller instrumentet för den gemensamma utrikespolitiken.
När det gäller det, är vi i lika spänd förväntan, tror jag, som detta hus är på resultaten från toppmötet i Amsterdam där det efteråt måste framgå i vilken utsträckning fördraget givit oss ett antal instrument och förbättringar av procedurer och strukturer som ger någon möjlighet till en verkligt mer effektiv, mer framgångsrik, mer slagfärdig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som av så många här i dag har begärts.
Utan att på något sätt vilja skada den kritik som med rätta kan riktas mot den gemensamma utrikespolitiken skulle jag å andra sidan också vilja varna för tendensen som kanske finns att mer eller mindre tillskriva alla internationella konflikter som nu ännu rasar och allt elände som nu finns i världen, den Europeiska unionens hjälplöshet eller bristen på möjligheter att inom överskådlig tid göra ett slut på det.
Tyvärr kan man också nämna många exempel där stora länder, världsmakter med mycket stor diplomatisk, militär och ekonomisk kapacitet, inte på en gång har kunnat göra ett slut på, om det nu är konflikten i Mellanöstern eller konflikter i Centralafrika.
Till det skulle jag vilja tillägga att när det gäller unionens utrikespolitik, lyckligtvis skulle jag säga, också finns många positiva element att nämna.
Inte bara att vi är den största internationella donatorn och inte bara att Europa verkligen förklarar sig internationellt solidariskt med eländiga situationer i länder och hos människor i världen.
Inte endast och allena att vi också är beredda när det gäller det att förklara för våra medborgare varför det är nödvändigt att fortsätta att göra enorma internationella ansträngningar för återställande och återuppbyggnad i före detta Jugoslavien där vi då politiskt och diplomatiskt blev efter, men där vi nu i varje fall står främst för att försöka att verkligen konsolidera Dayton-freden.
Vi har när det gäller hela vår strategiska omgivning, Östeuropa, tidigare Sovjetunionen, Medelhavet, Mellanöstern reviderat våra förbindelser med vart och ett av länderna och förstärkt banden.
Detsamma gäller i fråga om ett land som diskuterats mycket i detta hus, Turkiet, som vi för två år sedan slöt en tullunion med och med vilken vi fortfarande försöker att få närmare förbindelser men för vilket då också mycket tydliga och konkreta steg från ett land som Turkiet är nödvändiga och ingen dom på 21 år mot en politisk aktivist som tar ner en flagga från en byggnad.
Kort sagt, det finns också positivt att säga om unionens utrikespolitik.
Men jag kommer tillbaka till utgångspunkten och i realiteten kärnan i betänkandet från herr Spencer, och det är - och det har poängterats av herr Titley senast ännu en gång - att vilka strukturer eller procedurer som sedan kommer att avtalas i Amsterdam, så kan det aldrig gälla som en ersättning för verklig politisk vilja för att verkligen försvara gemensamma intressen gemensamt.
På den punkten har man tydligen blivit efter.
Jag skulle då här slutligen, fru ordförande, också vilja utstöta detta nödrop.
Jag tror att det skulle vara bra om alla våra medlemsstater än en gång bokstavligen också skulle vilja läsa igenom de befintliga unionsfördragen på punkten gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och sedan också tillägna sig kommissionsordförande Santers uttalande från i morse att pacta sunt servanda, och att det i Maastricht år 1991 med totalt instämmande från alla medlemsstater helt uttryckligen avtalades att man inte bara skulle sträva efter gemensam utrikespolitik, utan också mot en säkerhetspolitik med en i sinom tid gemensam försvarspolitik och alla instrument som då också hör till det, och påpekanden som gjorts i detta hänseende om förstärkningen av den Västeuropeiska unionen och att skaffa sig instrument som också kan användas och utöva tryck där diplomatin annars hotar att misslyckas, också de förtjänar, tror jag, hel och full uppmärksamhet.
Ordförande, jag avslutar med att ännu en gång uttala min stora värdering, med adress herr Spencer och att uttala hoppet att det också under kommande år ges oss flera tillfällen att utbyta tankar i utskottet för utrikesfrågor, säkerhets- och försvarspolitik och också i plenum, om den Europeiska unionens gemensamma utrikes och säkerhetspolitik.
