# ID: svediakorp-gov478882
# author: Lambrias (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi bör lyckönska Spencer till hans betänkande.
Frånvarande, främmande och skuldtyngd är tre ord som under långa tid har karakteriserat den officiella men obefintliga gemensamma utrikespolitiken, inte utan rätt.
Samtidigt som den efter den historiska jordbävningen 1989 borde vara det främsta och enda bekymret för vår union, förblir den än idag, strax före revideringen av fördraget, en avlägsen och t.o.m. ovälkommen dröm, som det visar sig vara för vissa här.
Den likväl smärtsamma erfarenheten borde ha lärt oss, för det första med Gulfkrisen, efter upplösningen av Jugoslavien, dramat i Bosnien-Herzegovina, med tragedierna i Afrika - för att inte tala om förvirringen inför Turkiet - att den europeiska utrikespolitiken kommer att vittna om en tendens till ett stärkande av nationalismen i stället för en vilja till unifikation.
Världens största handelsmakt, som vår union skryter med att kalla sig själv, verkar bekräfta sanningen i de ironiska uttryck som används om den, som döv diplomat, blind strateg och halt militär.
Naturligtvis saknas inte GUSP: s löften i Maastrichtfördraget och inte kommer det heller att saknas i morgon i Amsterdam.
Det som saknas är den enhälliga politiska viljan att utöva en effektiv utrikespolitik.
Olika tekniska lösningar eftersöks.
Det finns i verkligheten en iver, i den diffusa ekonomistiska uppfattningen som tjusar oss, att med pengar ersätta vår politiska och strategiska frånvaro.
Liksom ledamoten av kommissionen Van Der Broek igår sa på ett lämpligt sätt, i alla krishärdar från Sarajevo till Palestina är européerna de som står för finanserna och de andra är aktörerna.
Om vi vill finna roten till denna svaghet måste vi utnyttja det som vi under den senaste tiden så omsorgsfullt har hållit tyst om: vi måste överge den federala idén.
