# ID: svediakorp-gov478856
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Inför det förslag till fördrag som presenterats till rådsmötet i Amsterdam tycks Europaparlamentet vilja påskina att det oroas av att texten saknar federalistisk ambition.
I verkligheten utnyttjar parlamentet bara ännu en gång sin gamla taktik bestående i att begära maximalt för att sedan under protester nöja sig med kompromisser som likväl utgör viktiga federalistiska framgångar och som den är nöjd med innerst inne.
De nationella regeringarna å sin sida går vanligtvis rakt i fällan med en lätthet som är så otrolig att ett frivilligt avkall inte kan döljas.
Vi befinner oss exakt här, inför denna typ av roll.
Låt oss till exempel undersöka förslaget till fördragets förslag på områdena säkerhet, rättsväsen och invandring.
Europaparlamentets resolution fastställer att förslaget till fördrag skulle vara otillräckligt, emedan det inte föreskriver möjligheter till anhängiggörande vid EG-domstolen för enskilda individer.
Men denna protest tjänar framförallt till att vända uppmärksamheten från textens federalistiska verklighet; om den antas skall frågorna om personers fria rörlighet, asyl, invandring hädanefter läggas under nationella befogenheter och falla inom gemenskapens ramar tillsammans med kommissionens ensamrätt till initiativ, EG-domstolens tolkningsbefogenheter, rådets majoritetsbeslut (om det inte gäller enhällighet med Europaparlamentets medbeslutande).
Dessa förslag representerar ett otroligt federalistiskt språng, eftersom t.ex. invandringsfrågor skall avgöras i Bryssel hädanefter.
Det franska folket kommer inte längre att kunna besluta själva om sin egen politik på detta område och partierna kan endast stryka kapitlet invandring i sina program med tanke på valen till nationalförsamlingen.
Man kan förresten fråga sig i vilken utsträckning allt detta överensstämmer med den franska konstitutionen?
För att lättare få denna enorma pelare godkänd utnyttjar det nederländska ordförandeskapet en hycklande strategi men som tidigare ofta visat betala sig: man inför en princip i fördraget som skall tillämpas med en differens på några år för att få medborgarna att tro att de eventuellt under intervallen skall kunna utnyttja ångerrätt, något som i verkligheten absolut inte är fallet.
Således föreskrivs i det aktuella förslaget att rådet, vad avser frågor om rörlighet, asyl och invandring som skall bli gemenskapsfrågor, skall fortsätta att besluta enhälligt under tre år efter fördragets ikraftträdande.
Personkontrollerna vid gränserna skall bibehållas men under maximalt fem år, Europol skall erhålla operationella behörigheter på medlemsstaternas territorier men under en tid av enbart fem år.
Således tillkommer till Europaparlamentets klagovisor, avsedda att vända uppmärksamheten från viktiga frågor, ordförandeskapets manipulationer avsedda att få farliga principer antagna och att inbilla att deras konsekvenser är avlägsna eller hypotetiska.
Den stora federalistiska strategin är i gång för att lura folken!
