# ID: svediakorp-gov478826
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,165
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, efter inlägget och de svar som gavs av tjänstgörande ordförande kan jag göra mitt inlägg mycket kort.
Först vill jag tacka alla talare som väl visat att i denna fråga som gäller regeringskonferensen gör kommissionen och Europaparlamentet gemensam sak.
Jag har för övrigt konstaterat i Europaparlamentets inlägg och resolutioner att de flesta delarna i dess ståndpunkt överensstämmer med den ståndpunkt som kommissionen intog i sitt yttrande redan i februari 1996.
Sedan vill jag hedra er, herr ordförande, och er företrädare, ordförande Hänsch, liksom era ledamöter Elmar Brok och Guigou som på ett betydande sätt har påverkat debatten och jag hoppas även regeringskonferensens resultat, främst på ministernivå men framförallt på personlig representantnivå.
Om vi i dag förfogar över ett ganska balanserat paket är det förvisso tack vare envishet hos och samarbete från ledamöter och våra ombud på olika nivåer som detta arbete har kunnat genomföras.
Nu herr ordförande, mina damer och herrar, vill jag endast inrikta mig på viktiga aspekter som jag tycker har varit syftet även med era inlägg.
Först de frågor som gäller EMU och sysselsättningen.
Jag framförde denna morgon i min inledning att EMU, den ekonomiska och monetära unionen, såsom för övrigt beteckningen ger anvisning om, innefattar två delar: den monetära delen och den ekonomiska delen.
Det är viktigt att EMU står på två ben.
Den monetära delen vet vi och bedömer vi är mycket utvecklad och detta av klara orsaker.
Den är även centraliserad och stabilitets- och tillväxtpakten kompletterar den med fördel i syfte att garantera en budgetdisciplin på ett hållbart sätt.
Det är på goda grunder som ordförande Wilfried Martens och nyligen rådets tjänstgörande ordförande har uttalat: pacta sunt servanda.
Stabilitets- och tillväxtpakten har antagits i sin helhet, till sin grundbeståndsdel, till sitt innehåll av det senaste europeiska rådet i Dublin.
Ni känner till att förhandlingarna inte var lätta och gav anledning till kompromisser.
Det är således stabilitetspaktens villkor, inte endast målen, utan dess villkor och innehåll som har antagits.
Det är således inte fråga om att ändra denna stabilitetspakt.
Detta skulle skapa ett problem om trovärdighet och tilltro som skulle ge allvarliga återverkningar på förtroendet mellan medlemsstaterna och jag tillägger även utan tvekan på de internationella finansmarknaderna.
Detta skulle likaså vara kontraproduktivt emedan en fast politik och budgetdisciplin är garanterna för en hållbar tillväxt.
Däremot bör den ekonomiska delen decentraliseras.
Visserligen förblir den ekonomiska politiken medlemsstaternas ansvar men de håller på att samordna sin ekonomiska politik inom rådet på grundval av artiklarna 102a och 103 i fördraget och utan tvivel kan man och bör man beklaga att samordningen av vår ekonomiska politik ännu inte genomförts på samma sätt som den monetära delen.
Det är lämpligt att uppvärdera i full utsträckning artikel 103 som instrument, något som kommissionen dessutom har framfört i sitt yttrande om Europa vad gäller ekonomisk helhet till följd av Rasmussen-initiativet.
Man måste tillsammans bättre undersöka möjligheten till tillväxt i den europeiska ekonomin och på dess oändliga inre marknad.
Rådet bör fullt ut använda sig av möjligheten att lämna särskilda rekommendationer till medlemsstaterna.
Det räcker inte med att ha tillväxt, utan denna tillväxt måste föra med sig och skapa arbetstillfällen.
Den ekonomiska politiken bör vara inriktad på vår första prioritet och ni alla, utan undantag, har denna morgon understrukit den som målet för all er politik.
Det är skapandet av arbetstillfällen som är den främsta prioriteten.
Om man lyckas komplettera stabilitets- och tillväxtpakten med en ny dimension, utan att ändra innehållet, men parallellt med det som har gjorts på grundval av artiklarna 102a och 103 i fördraget, då skall vi verkligen ha en helhet och den ekonomiska och monetära unionen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt.
Införandet av sysselsättningskapitlet i fördraget bör inte undervärderas i värde på villkor naturligtvis att de nödvändiga instrumenten föreskrivs för att definiera och genomföra en gemensam strategi för sysselsättningen.
Jag har ofta framfört till er att den sociala politiken förblir ett åtagande för våra medlemsstater.
Men från en annan synpunkt kan ingen person i dag tänka sig att Europa med femton medlemsstater och 370 miljoner innevånare, världens främsta handelsmakt, kan förbli neutral vad gäller medborgarnas främsta problem, dvs. arbetslöshet.
Det är i denna anda som jag på grundval av och som komplement till och vid genomförandet av Jacques Delors vitbok 1993 har lanserat förtroendepakten för sysselsättning och jag är glad att i dag kunna konstatera att alla medlemsstater utan undantag nu har den inställning som jag framfört.
Jag hade faktiskt intrycket för ett år sedan den 31 januari 1996 när jag presenterade mig för er att striden måste ske på två fronter: fronten för den ekonomiska och monetära politiken som inte är ett slut i sig - den enhetliga valutan är endast ett instrument för att utveckla den ekonomiska och sociala politiken - och å andra sidan fronten för sysselsättning, mot arbetslöshet.
Dessa är våra två områden för åtgärder och strategi och jag hoppas, herr tjänstgörande ordförande, att denna strategi skall konkretiseras vid det europeiska rådsmötet i Amsterdam genom undertecknandet av pakten i den anda som jag har angivit.
En annan synpunkt: Vi måste skapa förhållanden för att kunna förbereda utvidgningen.
Alltför få inlägg har gjorts om möjligheten till utvidgning.
Emellertid bör vi förstå att en utvidgning mot Central- och Östeuropa är en unik chans och jag nämnde i morse, en historisk chans, för att för första gången sedan 500 år föra samman vår kontinent i fred och frihet.
Denna historiska chans bör vi inte missa.
Detta är skälet till att utvidgningen måste bli lyckosam, men den kan endast lyckas om vi förbereder oss, om vi genomför en reform av våra institutioner för att kunna inleda utvidgningen.
Detta är orsaken till att jag bedömer att efter Amsterdam skall vi få den nödvändiga kraftiga signal som gör att kommissionen kan fortsätta arbeta enligt den strategi som vi har antagit vid det sista europeiska rådsmötet, arbetet för en utvidgning.
Om detta är fallet och om denna bedömning får ert godkännande, då skall kommissionen vara redo.
Jag meddelar er i dag att kommissionen skall vara redo att kommande 15 eller 16 juli presentera för er all den dokumentation som behövs, yttranden över de olika medlemsstaterna, finansiella perspektiv efter 1999, nödvändiga politiska reformer: den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturfonderna, sammanhållningsfonden med deras återverkan på den kommande utvidgningen.
Vi skall vara redo, men på villkor att Amsterdam lyckas.
Detta är vad som står på spel i Amsterdam och jag tror att vi bör vara uppmärksamma på att detta möte även motsvarar våra förväntningar och våra förhoppningar.
(Applåder)
