# ID: svediakorp-gov478824
# author: Van Mierlo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,689
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, tack för den generositet som ni leder detta sammanträde med, och också att vilja ge mig min plats där.
Jag är dock medveten om att det också från min sida är på sin plats med försynthet efter denna debatt.
Jag känner också er dagordning.
Jag är mycket tacksam för Europaparlamentets bidrag, och det av två skäl.
Först för att det är sant som en av er, fru Dury tror jag, har sagt, att Europaparlamentet står hos medborgarna.
Det kan som institution dock komma mycket närmare medborgarna än vad det nu står, men människorna själva som sitter där, står ofta mycket närmare medborgarna än rådets ledamöter.
Därför har jag lyssnat mycket noga till vad som sagts här.
Det är tyvärr omöjligt för mig att svara alla och särskilt med den tidspress som vi arbetar under.
Men det är inte heller så nödvändigt.
Jag har sagt till er vad jag hade att säga och ni har sagt vad som låg er om hjärtat.
Nu kommer jag till det andra skälet till varför jag är tacksam, och det är för att ordförandeskapet måste konstatera att vi på mycket viktiga punkter blir stärkta av Europaparlamentet, så som utvidgningen av medbestämmandet, utvidgningen av majoritetsbeslutsprocessen, flyttningen från den tredje till den första pelaren, förstärkningen av EG-domstolens roll, uppmärksamheten för grundlagarna, arbete och miljö, jag nämner ett par; de har egentligen alla framförts av er.
Naturligtvis vill Europaparlamentet mer.
Jag har själv under 30 år varit parlamentariker, men just ni som Europaparlament har i processen om Europa i vardandet, uppdraget att anlägga någon sorts professionell missbelåtenhet när det gäller framåtskridandet.
Tack och lov har ni storsintheten att säga att det finns framåtskridande, men ni måste därvid också vara missbelåtna, för vi är verkligen i en process mot en integration och vi behöver trycket från Europaparlamentet för att övervinna de svåra gränserna som finns mellan medlemsstaterna, som jag har förmånen att vara ordförande för, men som ibland plågas av gränserna som nu en gång finns.
Det gemensamma måste tillkämpas på våra egna staters historia, och det är en uppgift där Europaparlamentet spelar en mycket viktig roll, inte bara i dag.
Jag måste dock här en gång särskilt nämna er ordförandes och två av era ledamöters roll som nästan permanent har varit med i processen och som hjälpt oss mycket i diskussionerna.
Jag kommer alltså att begränsa mig till ett par allmänna påpekanden.
Om vi kommer till ett avtal i Amsterdam - och än en gång, stjärnorna står gynnsamt - då kan det hända så som en av er sa, att det blir mindre än vad förhoppningen är.
Men låt mig omedelbart tillägga, mer än vad som förväntas.
När vi för ett halvår sedan stod mot varandra, var tonen från parlamentet när det gäller dess förväntningar betydligt mer negativa; jag lyssnade då på er med den ödmjukhet som passar en tillfällig styresman, men det var trots det en ganska negativ bild.
När jag lyssnar på er i dag, känner jag mig mycket tröstad av att det kommer så mycket stimulans från er och att ni kan stödja så många punkter i förslagen.
Ni har alla gått in på ett par punkter.
Jag nämner nu som hastigast situationen runt EMU.
Jag får kanske upprepa att det är sant att accenten för EMU mycket starkt har legat på det monetära, men det är självklart, och jag får än en gång påminna om att då vi för två år sedan började sysselsättningsdebatten, tyckte mer än hälften av medlemsstaterna att det var löjligt om Europa skulle börja föra en verklig sysselsättningspolitik.
Så började vi och nu är vi ändå en bra bit längre, även om konsensus är för mycket sagt; det beror naturligtvis också på de skräckinjagande arbetslöshetssiffrorna i Europa, de hjälper oss inse att det inte går på annat sätt än att vi engagerar oss i det.
Frågan är naturligtvis vilken grad av genomförbarhet den europeiska politiken har när det gäller resultaten i arbetslöshetsfrågan.
Det skulle vara ett stort fel att tro att den är den Europeiska gemenskapens fel att det nu är så stor arbetslöshet i Europa.
Låt oss framför allt betänka att det i första hand är de nationella staternas uppdrag att angripa sysselsättningsproblem, men att gemenskapen kan hjälpa till.
Jag vill här än en gång säga att om vi är besvikna över Europa, ska det betänkas att krisen i Europa i stor utsträckning är uppräkningssumman av kriserna i medlemsstaterna.
Med " kris " menar jag makten att lösa egna problem och då talar jag nu inte om alla problemen som går över gränserna.
För Västeuropas demokratier har auktoritetsproblem.
I processen för att få till stånd ett Europa som " ger och tar " behövs en stor auktoritet i nationerna, och i alla våra länder diskuteras just de nationella myndigheternas auktoritet och tas den inte längre så självklar; den måste tillkämpas hos medborgarna.
Det är problemet vi har nu när vi är på väg mot toppmötet och vi försöker att komma ett par steg längre.
Genom de franska valen är EMU-paketet nu på dagordningen.
Jag upprepar än en gång att inte bara fransmännen tycker att det måste göras något åt sysselsättningen, utan jag hör det även idag från alla möjlig håll.
Också de senaste dagarna då premiärminister Kok och jag gjorde vår resa genom Europa, märkte jag att många andra medlemsstater tycket att det är bra att vi lägger mer betoning på sysselsättningskomponenterna.
Därför som vi igår mycket tydligt avtalade med den franska regeringen och med presidenten att paketet för EMU, särskilt stabilitetspakten, inte skall brytas upp för om vi bryter upp det blir det en massa ståhej och strul.
Även om Frankrike inte gör det, så kommer andra länder att göra det.
Dock måste det till paketet läggas en motvikt när det gäller sysselsättning, och det skall inte ses som något fristående, utan som knutet till stabilitetspakten.
Där finns i alla fall när det gäller intentionen samstämmighet, och på det sättet hoppas jag att det är möjligt att avsluta hela paketet med förordningar som jag nyss nämnde, även om de inte behöver fastställas i Amsterdam - vi har ännu sex månader på oss för det.
Om det lyckas utgår det en stor psykologisk kraft från det.
Om det inte lyckas, då kan man inte säga att toppmötet blivit en katastrof, för vi har ännu ett spelutrymme på sex månader.
Det är mödan värt att slås för det och fram till nu har jag märkt att alla är inställda på det.
Sedan några påpekanden om transparensen som nästan alla nämnt som den viktiga punkten.
Tillgången till dokumenten tillkommer alla medborgare, enligt reglerna som rådet tillsammans med Europaparlamentet fastställer.
I tillämpningen av transparensen spelar Europaparlamentet en viktig roll.
Man hade gärna sett att rådssammanträdena skulle vara mer öppna; nåväl där kan man inte nå någon konsensus, men i varje fall kommer det ändå att vara så att utslaget av omröstningen, röstredogörelserna och andra redogörelser blir offentliga och det tillsammans med det föregående ser jag ändå att det tagits ett tydligt steg när det gäller transparensen.
Av och till fick debatten en något kulinär aspekt eftersom jag använda bilden med köket.
Man måste alltid akta sig när man använder bilder för man går för långt med det och man görs ansvarig på ett sätt så att man tänker: bara jag inte hade använt den bilden.
Fru Roth sa: alla medborgare vill vara med och laga mat.
Det kan hända att det finns en djup önskan om det, men maten skulle inte bli bättre av det tror jag.
Men jag förstår vad fru Roth menar och jag instämmer med henne när hon säger: medborgarna vill förstå hur gemenskapen som de är med i, fungerar.
Jag hoppas att vi kan lämna ett bidrag till det som kanske inte helt tillmötesgår alla hennes önskningar; men vi går ändå framåt på alla de områdena.
Ännu ett sista påpekande om demokrati, framfört av många.
Jag har redan sagt att enligt min känsla tas det steg framåt; det erkänns också med så många ord.
Detta är en process där man bara stegvis kommer vidare.
Kort sagt är det så att där unionens befogenheter stärks är den allmänna linjen att vi går i riktningen mot medbestämmande.
Det är mer demokrati.
Där Europaparlamentets befogenhet inte verkligt ökar där finns ju en relation till de nationella parlamenten - jag säger det också till herr Dankert.
Sedan var det en dam som sa: den andra pelaren med majoritetsbeslutsprocess, framläggs inte för Europaparlamentet.
Med i den andra pelaren förblir möjligheten att vidmakthålla användningen av vetorätten, så väl i det Europeiska rådet som i det allmänna rådet, och varje gång som ett veto inte används kan utsättas för parlamentarisk kritik och diskussion.
Det finns alltså verkligen en parlamentarisk kontroll.
Där det skjuts från den tredje till den första pelaren, med punkterna asyl, migration och visum, där finns en övergångssituation, med i första perioden det nationella parlamentet genom konsensus och sedan en förskjutning till Europaparlamentet där vi kommer i den andra perioden när det beslutas om det genom majoritetsbeslutsprocessen.
Det är enligt mig en förskjutning av kontroll, men ingen minskning av kontroll.
Herr ordförande, jag har tillräckligt med anteckningar för ytterligare en halv timme om ni skulle uppskatta det, men jag vet att det inte går parallellt med era egna intressen.
Jag föreslår att jag slutar här.
(Applåder)
