# ID: svediakorp-gov478814
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, bästa kollegor!
Låt mig få yttra mig om två väsentliga punkter, dels om stabilitetspakten och dels om professor Montis handlingsprogram.
Till att börja med då om stabilitetspakten.
Som ni kommer ihåg hade vi mycket intensiva förhandlingar mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet om stabilitetspakten.
Jag måste säga till er, herrar ordförande, att vi hade en mycket givande dialog i denna fråga.
Parlamentet har föreslagit några ändringar och jag vill än en gång påminna om de viktigaste punkter som parlamentet framfört.
Först har vi punkten, att vi är av den uppfattningen, att hänsyn skulle tas till den s k gyllene regeln, som säger att investeringarna ska vara högre än nettobeloppet för ny skuldsättning, vid utformningen av stabilitetspakten.
Denna regel har redan förankrats i författningarna hos vissa medlemsländer, medan så ännu inte är fallet hos andra.
De medlemsstater, vilkas författningar innehåller denna regel, har f n vissa svårigheter med den, vilket visar att det är en sträng regel.
Jag tror, att det vore bra, om denna regel förankrades i stabilitetspakten.
Jag skulle också välkomna, att denna regel stegvis infördes i medlemsländernas författningar, eftersom detta å ena sidan skulle uppfylla subsidiaritetsprincipen men å andra sidan också skulle ge en ytterligare garanti för alla medlemsländers stabilitetsinriktning.
Detta är den första punkten, alltså ett krav från parlamentet och jag måste säga, att den nuvarande rådsordföranden Zalm i princip mottagit detta mycket positivt.
Det skulle glädja mig mycket, om vi kunde uppnå ett resultat på denna punkt.
Den andra punkt, som vi förhandlar om, är den att vår uppfattning är att pengar, bötesbelopp, som betalas ska behandlas i enlighet med allmänna budgeträttsliga principer, d v s de ska tillfalla Europeiska gemenskapens budget.
Jag vet, att finansministrarna söker efter en lösning utanför budgeten.
Men, herrar ordförande, jag har ett intryck av, att man här alltjämt söker efter en rättsprincip.
Jag vet inte, huruvida man på rådssidan under tiden råkat på några fyndigheter i sitt sökande efter en rättsprincip för en lösning utanför den europeiska budgeten.
Som parlamentariker har vi den åsikten, att det måste vara en lösning inom den europeiska budgeten.
Detta har än en gång verkligt uttrycksfullt bekräftats av Europaparlamentets budgetutskott.
Hur dessa pengar sedan ska fördelas är en cura posterior.
Denna fråga kan vi diskutera.
Därvid är också Europaparlamentet villigt att bidra till det kreativa tänkandet.
I förhandlingarna har deltagit folk som min kollega Christodoulou, vilken redan kommit att synas som uppfinnare av den negativa reserven.
Här krävs kreativt tänkande.
Det skulle glädja mig mycket, om vi kunde komma fram till ett resultat.
