# ID: svediakorp-gov478807
# author: Lucas Pires (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kollegor!
Jag välkomnar den konstruktiva ansträngningen hos det holländska ordförandeskapet.
Jag konstaterar emellertid att regeringskonferensen dröjer allt längre med att avtala allt mindre, vilket visar att det faktiskt inte är lång koktid som gör den bästa soppan.
Kanske det är ett skäl till varför tre regeringar fallit under den pågående konferensen, regeringar som emellertid uppvisade bra resultat på det ekonomiska området.
Det är också symtomatiskt att det för första gången är Europa och den enhetliga valutan som är huvudteman i de nationella valen.
Sådana faktorer visar att huvudansvaret hos de nuvarande ledarna idag är att hitta en väg för den nya Europafrågan, som ställs inför nya historiska utmaningar som inte kan lösas med metoder från förr.
T.ex. att bereda väg för utvidgningen, att legitimera och balansera den enhetliga valutan, att förhandla om globaliseringen på lika villkor som stormakter som den amerikanska.
De framsteg som gjorts vid regeringskonferensen svarar mot dessa mål.
Kanske rör man sig i rätt riktning.
Men man blir kvar bortom den historiska vägen mot en politisk och en alleuropeisk union strax före sekelskiftet.
Man fruktar till och med att fördragsprojektet som lagts fram av ordförandeskapet förvärrar den tidigare komplexiteten, i stället för att förstärka en ny konsekvent hållning.
Vi kan ju faktiskt inte ha ett monetärt och ekonomiskt enat Europa, som är uppdelat på alla andra områden, till exempel på områdena för intern och extern säkerhet, som är de områden på vilka själva det ekonomiska förtroendet vilar.
Det är nu nödvändigt att förstå att ju mer man insisterar på enhälligheten, desto mer kommer man att öppna vägen till den faktiska eller rättsliga flexibiliteten.
Ju mer man tillbakavisar demokratiseringen av institutionerna, desto mer hotas den sociala och politiska sammanhållningen.
Ett ångkok gör, än en gång, inte soppan bättre.
Från Maastricht till Amsterdam verkar det inte så långt.
Jag hoppas dock att man på vägen hittar ett sekel och en ny historieskrivning.
