# ID: svediakorp-gov478806
# author: Van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag förmodar att rådets ordförande i detta ögonblick framför allt tänker på kompromissen som han måste få till stånd mellan herrarna Kohl och Jospin och jag tror också att det är riktigt, för det är egentligen något av kärnan som hela debatten handlar om.
Inte för att det främst är ett politiskt problem, utan för mig för att båda egentligen representerar två viktiga ansvar för den Europeiska unionen.
Den ena, Kohl, som framför allt står för EMU: s renhet, en hård stabilitetspakt genom vilken sysselsättning och tillväxt skulle stimuleras, och de andre, Jospin, som säger: det är fint alltihop, men jag skulle ändå också vilja ha en verklig politik för de 18, 3 miljoner arbetslösa och de 57 miljonerna fattiga.
Och jag tror att detta precis är ståndpunkterna som inte ligger på var sin ytterända, men som båda ligger i hjärtat av unionens politiska ansvar, och att ett av våra stora problem är, att vi de senaste åren har fokuserat för mycket på ena ytterändan, på den ena punkten i diskussionen, personifierat i Kohls och Waigels politik.
Jag ber då ordförande framför allt att leta efter en substantiell kompromiss, inte endast en gest, inte window dressing utan något som den ensidiga politiken verkligen kan korrigeras med.
Det tycks mig som ett huvudmål och också det enda medlet för att återvinna medborgarens förtroende.
För enligt min uppfattning är det egentligen det främsta målet för denna regeringskonferens.
Inte att förbereda utvidgningen, inte att fastställa EMU en gång till, utan att återvinna medborgarens förtroende, som avsevärt har kommit att stå på spel under de senaste åren.
Det är en signal som måste tas mycket allvarligt, att för första gången har fackföreningsrörelserna kunnat få ut tusentals arbetstagare på gatorna.
