# ID: svediakorp-gov478800
# author: Dankert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


För det första är jag tacksam att rådets ordförande i dessa röriga dagar ändå fann tid att avlägga rapport här, för jag tror att det är den enda platsen där en ordförande för rådet kan göra det.
Ett par punkter.
Om regeringskonferensen, köket och medborgarens Europa.
Kanske är medborgaren verkligen inte intresserad i bygget av köket, men han vill ändå veta om det blir mer medborgarens Europa.
Och då är ändå frågan hur köket sätts ihop och om det finns en chans att det finns kockar som kan laga mat där, utomordentligt relevant.
Alltså början finns där men fortsättningen låter vänta på sig.
Det kommer alltså inte heller att omedelbart bli tydligt.
En andra punkt.
Jag tror att vi är eniga om att regeringskonferensen måste möjliggöra utvidgningen.
Vi måste förebygga situationer à la Ioanina - och det var ändå relativt enkelt - och vi måste förebygga att vi i realiteten går längre bakåt efter utvidgning än vad vi går framåt.
Jag tror att vi fortfarande kan vara eniga med den tyska statssekreteraren Hoyer som här har sagt i institutionsutskottet att förslaget till fördrag i detta ögonblick är otillräckligt för att möjliggöra utvidgning.
Och att vi inte heller skall förvänta att det så snart utvidgningsförhandlingarna är i gång, kommer att bli lättare.
Alltså det finns ett enormt problem som inte kommer att kunna lösas i Amsterdam och då förblir min fråga trots det som sagts av Van Mierlo, hur skall vi se på detta.
En tredje punkt: demokratisering.
Jag medger, för Europaparlamentet finns det på ett antal punkter i texten framåtskridande.
Men här och där hotar tillbakagång.
Men det som intresserar mig mest, är den totala situationen för den parlamentariska demokratin när det gäller förslaget till fördrag.
Och då hotar ju enligt min känsla för de nationella parlamenten en inte oansenlig tillbakagång, som inte kompenseras genom det som vi vinner tillbaka på europeisk nivå.
Slutligen, regeringskonferens-systemet självt.
Jag tror att denna mycket långvariga förhandling har visat att detta system egentligen inte längre kan fungera så i denna stora gemenskap.
Att det allt mer liknar en sorts Von Münchhausen-strategi för att genom att dra i det egna hår komma upp ur träsket igen.
Är det inte möjligt att titta efter ett nytt system?
