# ID: svediakorp-gov478783
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, regeringskonferensen bör väcka ett nytt deltagande hos medborgarna genom att visa på tre utmaningar: återskapa en känsla för Europabygget, demokratisera institutionerna och fördela ansvarsområdena tydligt.
Inför toppmötet i Amsterdam befinner vi oss långt från att uppnå dessa mål.
Jag är pragmatiker och begär ingen guldgruva, men jag anser att man kan åstadkomma mer och att man måste försöka göra mer före införandet av den enhetliga valutan och före utvidgningen och båda anser jag personligen vara nödvändiga.
Man kan inte nöja sig med en institutionell ram som är så svag.
Om man inte skapar tillräckliga resultat under de åtta dagarna låt oss då arbeta två eller tre månader ytterligare denna sommar för att på ett bättre sätt lösa tre eller fyra avgörande frågor.
Ett mer seriöst fördrag skulle kunna undertecknas i slutet av denna tidsfrist.
Med min grupp begär jag att slutförandet skall senareläggas till hösten om några avgörande förbättringar inte sker från och med idag och fram till Amsterdammötet.
Vad måste förbättras?
Först och främst måste det mandat förtydligas som staterna och unionen skall respektera sysselsättningsmålet.
Alltför många misstag hindrar genomförandet av en exakt åtgärd.
Det franska initiativet om nya villkor för tillväxt och sysselsättning utan att naturligtvis inte nödvändigtvis avböja konkurrensens och stabilitetens utmaningar, är mycket läglig och djärv.
Men hur skall den genomföras konkret?
Ett protokoll om ytterligare föresatser för stabilitetspakten skulle inte räcka.
Det är fördraget som bör föreskriva tydliga åtaganden och funktionella verktyg för att samordningen av den ekonomiska politiken verkligen integrerar villkoren för samarbete för sysselsättningen.
Med denna målsättning bör i själva verket beslutet om vissa skattemässiga, finansiella eller industriella frågor inte längre blockeras på grund av regeln om enhällighet.
Om varje stat kan lägga in sitt veto skall det aldrig skapas en gemensam politik för tillväxt och sysselsättning.
Låt oss därför inte nöja oss med ett kosmetiskt avtal som baseras på blockering.
Dessutom kräver demokratiseringen av institutionerna mer insatser, och på denna punkt godkänner jag Europaparlamentets förslag som avser medbeslutande, kontroll av den verkställande makten och framförallt krav på insyn.
Den tredje punkten gäller en solidarisk ansvarsfördelning och en förstärkt union inför utvidgningen, där framförallt fördragsförslaget visar allvarliga brister.
Varje stat framhåller sin företrädesrätt.
Det är det mellanstatliga Europa som går framåt, inte gemenskapen.
Legitimiteten och effektiviteten i det gemensamma beslutet skall inte förstärkas.
Staterna innehar de nödvändiga medlen men vägrar att göra åtaganden för att nå målen och accepterar inte den demokratiska kontrollen.
Man kan inte förvänta sig att denna regeringskonferens skall lösa alla dessa problem fullt ut.
Klokheten kräver således minst att man planerar redan i detta fördrag ett nytt möte om institutionella reformer år 2000.
För detta måste ett konstitutionellt förfarande föreskrivas.
Kära kollegor, jag måste ge beröm för det arbete som utskottet för institutionella frågor har åstadkommit under ledning av Biagio De Giovanni.
Det finns en tveksamhet i fråga om den politiska slutsatsen.
Låt oss klara av detta och be regeringarna att fortsätta sina ansträngningar.
