# ID: svediakorp-gov478780
# author: Martens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,135
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr ordförande för rådet, herr ordförande för kommissionen, ni har båda inlett med mycket anmärkningsvärda och grundliga anföranden och jag tackar er för det av hela hjärtat, också för det arbete ni har presterat.
Denna regeringskonferens förbereds sedan mer än 18 månader.
Den europeiska akten förbereddes under fem månader; Maastrichtfördraget under ett år.
Vi har alltid intagit en positiv hållning.
Ni har talat, herr minister, om förvirrande omständigheter och låt oss inte försköna det, vi står inför ett politiskt problem i Amsterdam, som jag först och framför allt vill gå in på, också efter sammanträdet med de sex regeringsledarna för det europeiska folkpartiet här igår i Strasbourg.
Den franska regeringen begär en utvärderingsperiod av stabilitetspakten och de tar upp tidsschemat för undertecknandet i Amsterdam till diskussion.
Vilken är vår ståndpunkt?
Vår ståndpunkt är: " Pacta sunt servanda ", engagemanget från Dublin om stabilitetspakten måste vidmakthållas.
Vi accepterar inga ändringar av stabilitetspakten som också är en pakt för ekonomisk tillväxt.
Kriterierna och tidsschemat för den Monetära unionen måste också vidmakthållas och tillämpas och vi vill att regeringskonferensen i Amsterdam blir en succé.
Men vi är eniga om att stabilitetspakten måste kompletteras.
I går sa herr Lamfalussy vilken fundamental revolution som den Monetära unionen redan har åstadkommit i Europa.
Att få ner inflationen till mindre än 2 %, sänka budgetunderskottet.
Det är en viktig grund, också för att skapa ekonomisk framgång och sysselsättning.
Men vi har förlorat tio år.
Jag får kanske säga att jag som ordförande för det Europeiska rådet under 1987 tillsammans med Jacques Delors försökte att få tillstånd en gemensam social grund, dialogen mellan sociala partners och få till stånd ett europeiskt kollektivt arbetsavtal.
Det skedde inte.
Vi har förlorat 10 års tid och på toppmötet i Maastricht lyckades vi inte att få in det sociala kapitlet i fördraget.
Det kommer dock att ske i dag, detta måste förstärkas, det är vi eniga om.
Men det är också av mycket stor vikt att arbetet blir en målsättning för den Europeiska gemenskapen och vi är alltså eniga med det nederländska förslaget om att ta upp en ny titel med sex punkter - antalet är inte så viktigt - om samarbetet mellan medlemsstaterna, som uppmuntras, stöds och om nödvändigt kompletteras.
Det nederländska ordförandeskapet signalerar till oss att ett upprättande av en kommitté för sysselsättning nu tydligen accepteras och det är vi glada för.
Så som vi fortfarande räknar med att förtroendepakten från Jacques Santer äntligen skall genomföras.
Stabilitetspakten kan inte brytas upp enligt oss, men den måste kompletteras.
Den kan kompletteras och Jacques Delors har i dessa dagar pekat på att artikel 103 i fördraget tillåter det.
Vi begär alltså det och vi hoppas att under de omständigheterna, så som regeringsledarna för PPE beslutade i går, kan Stabilitetspakten också undertecknas i Amsterdam.
Det är i varje fall vår ståndpunkt.
Och nu kommer jag till regeringskonferensen.
Förslagen från det nederländska ordförandeskapet är för oss ett anmärkningsvärt dokument.
Jag skulle vilja kalla det så: ett acceptabelt minimum, herr ordförande för rådet.
Men vi accepterar inte, och man säger oss, och ordförande för den europeiska kommissionen har pekat på det, att det av stora länder tas allehanda initiativ, också diplomatiska initiativ, för att undergräva det.
Det förblir att för oss endast vara ett acceptabelt minimum om det inte minskas.
Ni har angivit punkterna: göra viktiga element gemensamma från den tredje pelaren till EG-pelaren.
Att ta upp acquis från Schengen i fördraget, att göra Europol operationellt är för oss viktiga element när det gäller utrymmet för frihet, säkerhet och rättvisa.
För den andra pelaren är vi förespråkare för integration av den västeuropeiska unionen, såsom sex medlemsstater föreslagit och vi accepterar ert försök att få till stånd ett system med majoritetsbeslut för den andra pelaren för gemensamma aktioner och ståndpunkter och på basis, så som ni har sagt, av en gemensam strategi.
Tredje viktiga punkten: integrationen av en titel " sysselsättning " i fördraget.
Fjärde viktiga punkten: ändring av artikel 113 i fördraget om tjänster och den intellektuella egendomen, och sedan institutionerna.
Jag är enig med vad ordförande för kommissionen har sagt om det; jag förstår de enorma svårigheterna som ni står inför, men jag konstaterar att det finns en stor politisk vilja från det nederländska ordförandeskapet att inte låta den Europeiska unionen som står för en utmaning, en historisk utmaning, från en utvidgning från 15 till möjligtvis 25 medlemsstater, inte låtas urvattna.
Därför är det så viktigt att institutionerna reformeras.
För att ha en bra bil, herr Van Mierlo, behöver man en bra bilverkstad.
Det intresserar mig inte hur verkstaden är målad, det intresserar mig att det är en bra verkstad.
Och att vi alltså får en bra bil och att den bilen kan repareras på ett dugligt sätt, för idag haltar det.
Och för oss är alltså majoritetsbesluten i rådet och på dessa områden parlamentets medbestämmande, av essentiell betydelse.
Vi är då också av den åsikten att ett närmare samarbete inte skall beslutas genom enhällighet utan genom majoritet.
Ärade kollegor, jag vill avsluta: vi kan inte vara överens om det, vi har aldrig varit överens med fru Tatchers uppfattning som ville göra en stor, en ren frihandelszon av Europa, bara regeringssamarbete.
Jag har motsatt mig det, tillsammans med många andra, under 12 långa år i det Europeiska rådet.
Vi kan inte gå med på ett opportunistiskt beslut från den svenska regeringen, som inte hade bett om någon opting out för den monetära unionen och som av opportunistiska anledningar och, eftersom enhetsvalutan inte är populärt i Sverige, beslutar att inte tillträda.
Detta är ett opportunistiskt beslut.
Det för oss inte ett steg vidare.
Och jag hoppas att de stora statsmännen, Mitterand och Delors och fru Guigou och de många andra som vi kämpat tillsammans med i tio år för detta Europa, också i dag kommer att hålla Europa på kurs.
Och att de med sitt stora inflytande i den franska regeringen kommer att göra det möjligt att toppmötet i Amsterdam blir en succé, att stabilitetspakten undertecknas och framför allt att Europa ger medborgarna en röst.
Att det blir ett socialt och mänskligt Europa.
Jag hoppas att genom att slå ihop krafter kan detta realiseras.
Applåder
