# ID: svediakorp-gov478777
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,628
# sentences: 127
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter, inom mindre än en vecka skall det Europeiska rådet i Amsterdam uppmanas att besegra de sista hindren på vägen mot reformen av fördraget.
Vi skall då se om Europeiska union har lyckats med sina tre aktiviteter: undanröja klyftan mellan Europabygget och medborgarna, skapa möjligheter att verka på det internationella planet och slutligen att se över sina institutioner för att genomföra utvidgningen under goda förhållanden.
Fyra ordföranden i följd har avlöst varandra för att föra detta projekt framåt.
Tiden är mogen att slutföra det.
Att vänta ytterligare skulle i bästa fall inte förändra något, i sämsta fall skapa en tillbakagång.
Den aktuella text som utvecklats av det holländska ordförandeskapet utgör en balanspunkt där jag hoppas vi skall kunna mötas.
Naturligtvis skulle jag ha föredragit mer djärvhet på en eller två punkter, men jag inser svårigheten att förena ambition och realism och jag tror att det holländska ordförandeskapets grupp i det stora hela har lyckats med denna utmaning.
Om jag är orolig idag är det därför att det förekommer alltför många försök att i sista stund riva upp det arbete som så tålmodigt har utförts.
Jag skulle vilja säga till alla dem som p.g.a. sin oro för klyftan mellan politiken och medborgaren, är frestade att omgärda sig med tusen försiktighetsåtgärder: " Våga till sist!
Våga, för det finns i Europa fler människor som är missnöjda med vår långsamhet än fientliga mot en fortsatt integration. "
Jag uppmanar även stats- och regeringschefer att motstå lockelsen i slutspurten för att genom protokoll och olika ändringar lösa problem som lämpar sig dåligt för konstitutionella improvisationer.
Jag förväntar mig snarare av dem att de drar nytta av de slutliga förhandlingarna för att skapa ett institutionellt paket som är samstämmigt och ambitiöst.
Det är i själva verket på detta plan som ramen för en slutlig lösning fortfarande är obestämd och ett gott resultat krävs.
Jag upprepar det som jag ofta säger: En utvidgning som är dåligt förberedd innebär att omvandla det som jag i verkligheten anser vara en historisk chans för Europa till en mardröm.
(Applåder) Herr ordförande, här kommer några snabba kommentarer till de viktigaste punkterna i förhandlingen.
Jag börjar med unionen för medborgarna.
Det nya fördraget ger oss möjlighet att skapa ett verkligt område för frihet, säkerhet och rättvisa.
På det området är det arbete som utförts anmärkningsvärt och ordförandeskapets text ambitiös.
Medborgarna förväntar sig inte mindre.
De är trötta på det aktuella bristfälliga systemet och att ingen och jag menar verkligen ingen konvention har trätt i kraft hittills.
Man kan bara lyckönska sig till den stora anpassning till EU: s regelverk som planeras inom ramen för den tredje pelaren.
Efter en övergångsperiod på tre år måste man ha infört kvalificerat majoritetsbeslut och exklusiv initiativrätt för kommissionen.
Men man måste även fullfölja gemenskapstanken, dvs. införa medbeslutandeförfarandet.
(Applåder) När det gäller det straffrättsliga och polisiära samarbetet är det legitimt att på detta stadium arbeta på regeringsnivå, på villkor att man kan öka effektiviteten och den demokratiska hållningen.
Integrationen av Schengenavtalet i fördraget är utmärkt.
Fördelningen mellan pelarna bör vara tydlig för att säkerställa ett större sammanhang i unionens insatser på de områden som gäller personers fria rörlighet.
Jag erkänner att vissa medlemsstater har särskilda svårigheter på detta område.
Låt oss finna särskilda lösningar för dem men inte till priset att hindra alla verkliga framsteg.
Man har uppnått att fördraget hädanefter skall innehålla ett kapitel om sysselsättning.
Naturligtvis kan man inte vänta sig att en sådan åtgärd direkt skall lösa arbetslöshetsproblemet - jag återkommer senare till det större problemet med sysselsättning - men detta kapitel är nödvändigt av åtminstone två skäl.
Det första är att det visar att arbetslöshetens endemiska karaktär i hjärtat av Europabygget har skapat en del oro och även förväntningar hos européerna.
Och dessutom är de planerade bestämmelserna i detta kapitel nödvändiga.
Från och med det ögonblick som våra stater har valt som mål att konvergera sin ekonomiska politik i stor skala behövs även en konsekvent och samordnad sysselsättningsstrategi.
För detta krävs införandet av en bestämmelse om samråd och möjlighet till stödjande åtgärder.
Detta är vad det holländska ordförandeskapet föreslår.
Integreringen av det sociala protokollet i fördraget skall göra det möjligt att återskapa enhetlighet och sammanhållning i den sociala politiken.
Men vi måste använda det tillfälle som erbjuds för att förbättra och förstärka bestämmelserna, annars löper vi risk att ersätta en åtgärd som redan är svårhanterlig hos fjorton länder med ett konstaterande av maktlöshet hos femton.
Dessutom måste skyddet för konsumenternas hälsa förstärkas för att svara mot medborgarnas oro.
Till skillnad mot 1992 protesterar ingen idag mot kommissionens förslag.
De gör det möjligt för framtiden och på goda grunder att göra Europaparlamentet fullt delaktig i att anta de åtgärder som åsyftas i artikel 129 vad gäller det veterinära och fytosanitära området.
(Applåder) Vi, det vill säga Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör hädanefter visa att vi kan agera i konsumenternas intresse på grundval av de bestämmelser som har getts oss.
Herr ordförande, det andra stora målet med regeringskonferensen kan sammanfattas i fem ord: närvaro på den internationella scenen.
Det är tillfälle att beklaga vår kollektiva maktlöshet men det är också tillfälle att reagera och jag hoppas att Amsterdammötet skall vara det tillfälle som väcker den politiska viljan.
Först och främst det som gäller GUSP i egentlig bemärkelse.
Den bestämmelse som ordförandeskapet föreslagit utgör ett viktigt steg framåt.
Den föreskriver en återgång till kvalificerad majoritet för att genomföra strategiska beslut fattade på Europeiska rådets nivå.
Den begränsade möjligheten att åberopa nationellt intresse (i exceptionella fall) - jag föredrar dock att tala om intresse för säkerhet - är ett pris som måste betalas för detta framsteg.
Den nya trojkan, sammansatt av ordförandelandet, kommissionen och rådets generalsekretariat för GUSP, är ett lovande instrument för såvitt det samlar alla delar av utrikespolitiken och förknippas med periodisk förnyelse och kontinuitet.
Enligt min uppfattning skall den spela en roll för samordning och sammanhållning under hela processen med stöd av den nya analysenheten.
Jag gläder mig även åt avtalet om finansiering av GUSP.
Men förutom instrumenten är det av stor betydelse att det finns en verklig politisk vilja och använda den effektivt för att utveckla en gemensam politik.
Ett sista ord om GUSP: Mina damer och herrar, jag förstår inte hur Europa kan göra gällande att den kan bli en betydande aktör utan att ge sig själv en militär roll.
Detta innebär att man måste fastställa ett datum för integrering av Västeuropeiska unionen med Europeiska unionen, något som sex av våra medlemsstater föreslår i en gemensam ståndpunkt.
(Applåder) I det moderna livet spelar ekonomiska, finansiella och monetära faktorer en allt större roll i utrikesförbindelserna.
Det är helt klart att euron kommer att förändra villkoren och leda till en ny balans i internationella, finansiella och monetära förbindelser.
På det kommersiella planet kräver kommissionen en anpassning av fördraget till dagens verkliga förhållanden.
Det är en klar och förnuftig ståndpunkt som ibland går förlorad i de diplomatiska dusterna och byråkratiska reaktionerna.
Jag säger det rent ut: genom att vägra gå framåt på områdena tjänster och immateriell egendom riskerar försvaret av unionens, medlemsstaternas och företagens intressen att kraftigt minska.
(Applåder) Var och en måste ta sitt eget ansvar.
Den text som föreslås av det nederländska ordförandeskapet är ett framsteg, för där föreskrivs en utvidgning, visserligen begränsad, av artikel 113 för tjänster.
Men det finns delegationer som vill försvaga eller göra tillägg i den, och även i andra artiklar, om ytterligare villkor med risk för att ta bort all substans i detta framsteg och till och med leda till en tillbakagång i förhållande till dagens situation.
Jag skall motsätta mig detta.
Nu, herr ordförande, kommer jag till de institutionella frågorna, som är avgörande därför att de utgör en förutsättning för såväl stöd för européerna som unionens framtid inför dess utvidgning.
I ordförandeskapets text föreskrivs, som kommissionen alltid har krävt, en förstärkt roll för Europaparlamentet vad gäller medbeslutande på lagstiftningsområdet.
Det är ett tecken på förtroende som motsvarar utvecklingen av vår institution.
Endast Europaparlamentet kan säkerställa den demokratiska kontroll som unionen behöver i det utvecklingsskede den befinner sig i.
Det räcker förresten att påminna om rekommendationerna från den konstitutionella domstolen i Karlsruhe för att inse detta och ordförandeskapets inställning utgör ett verkligt framsteg i och med att syftet är att täcka en stor mängd områden i huvudsak av lagstiftande karaktär.
Dessutom skall det förenklade medbeslutandeförfarandet genom avskaffandet av den tredje behandlingen ställa de två lagstiftande områdena på jämställd fot.
Man bör motsätta sig försök att ändra sig i sista minuten.
(Applåder) I detta sammanhang tror jag att tidpunkten även har kommit att definiera ett valsystem som närmar de valda till väljarna samt en rättslig ställning för Europaparlamentet.
Jag anser till och med att det är en viktig faktor för att förstärka legitimiteten i gemenskapens institutionella system.
(Applåder) Vad gäller rådets funktion är den väsentliga frågan utvidgningen av omröstningsförfarandet med kvalificerad majoritet.
Ordförandeskapet har tagit tag i denna fråga med nödvändig öppenhet som resulterat i en inbrytning i den andra pelaren och den aktuella tredje pelaren och i en konsolidering på gemenskapsområdet.
En ytterligare insats skulle kunna göras för att införa kvalificerad omröstning i fråga om sociala bestämmelser liksom en del åtgärder avseende skattefrågor, men sanningen att säga ger medlemsstaternas attityd inte mycket att hoppas på i denna fråga.
Det är synd eftersom enhällighet i en unionen med mer än femton medlemmar skall utgöra en källa till blockering, t.o.m. paralysering.
Vad gäller röstjämvikt är kommissionen öppen för alternativa förslag från ordförandeskapet på villkor att lösningen inte gör beslutsfattandet svårare och att det ger möjlighet till en större tillämpning av förfarandet för kvalificerad omröstning.
Jag kommer slutligen till kommissionens sammansättning.
Den lösning man skall nå fram till skall sannolikt inte vara långt från det som vi har föreslagit för att förbereda vår institution för utvidgningen.
Den ordförande som väljs skall vara godkänd av Europaparlamentet.
Dessutom skall hans roll vara förstärkt vilket jag hoppas, framförallt vad gäller frågor om utnämning av andra kommissionärer.
Vad beträffar antalet kommissionärer verkar det som om denna fråga inte är helt avgjord.
Kommissionen anser fortfarande att det skulle vara fördelaktigt att fastställa ett maximalt antal kommissionärer.
Dessutom, vad gäller oss själva, skall vi göra det som vi har meddelat i fråga om interna reformer, inklusive omfördelning av uppgifter.
Herr ordförande, låt mig avsluta med regeringskonferensen.
Jag säger det omgående, fördragsförslaget som vi i dag diskuterar motsvarar på många punkter den politik som kommissionen formulerade i sitt yttrande i februari 1996.
Var och en skall bedöma slutresultatet efter egna insatser.
Förslaget är frukten av ett långvarigt arbete.
Om vi kan förbättra det låt oss göra det, men vi skall akta oss för att ifrågasätta projektets nivå genom krav i sista minuten som förändrar den uppnådda balansen.
Det är inte lätt att sluta ett fördrag av god kvalitet med 15 länder.
Detta skall bli ännu svårare efter utvidgningen.
Herr ordförande, om det finns en fråga om oroar alla européer är det sysselsättningen.
Medborgarna förväntar sig att Europeiska unionen skapar lösningar på deras främsta problem.
Införlivandet av ett kapitel " sysselsättning " i fördraget skall bidra till detta.
Men det brådskar.
Varför inte föregripa genomförandet av planerade bestämmelser.
Det är inte i morgon som vi skall lära ett och annat eller utarbeta en samordnade strategi för sysselsättning.
Det är i dag.
Det är i dag som vi bör överföra bästa praxis i rekommendationer.
Under mindre än ett år skall vi fatta beslut om att inleda den tredje etappen av EMU.
Införandet av ett stabilt makroekonomiskt ramverk har utvecklats mycket under den senaste tiden.
Inflationen och räntorna ligger på mycket låga nivåer och de offentliga underskotten har klart minskat.
I Amsterdam måste de sista förberedande arrangemangen avslutas för euron, den nya växlingsmekanismen, eurons rättsliga status samt stabilitets- och tillväxtpakten.
Den sistnämnda är viktig för att säkerställa en hållbar tillväxt.
Dessutom måste denna tillväxt ge många arbetstillfällen.
Jag gläder mig att kunna konstatera att Ecofinrådet för två dagar sedan har erkänt att EMU behöver två ben, både en monetär och en ekonomisk del.
Om den monetära delen är klart definierad kvarstår det att göra en insats för att fullt ut utnyttja alla möjligheter i de förfaranden som föreskrivs i artikel 103 i EG-fördraget i syfte att samordna den ekonomiska politiken.
En ambitiös monetär politik är endast betydelsefull om den åtföljs av en kraftfull politik för sysselsättning som innefattar allt.
(Applåder) Jag vill på nytt understryka att stabilitetspakten, såsom dessutom dess beteckning säger, även är en tillväxtpakt och således en pakt för att skapa sysselsättning.
Alla medlemsstater har önskat det på detta sätt.
Och utan att ifrågasätta stabilitetspakten i fråga om dess innehåll och villkor är det dock helt möjligt att sätta ännu mer sysselsättning som motto och på det sättet lösa ett problem som framförts av en medlemsstat vid det sista Ecofinrådsmötet.
Detta problem är även och har alltid varit vårt.
Jag hoppas innerligt att de kontakter som pågår skall göra det möjligt att skapa en fullständig framgång i Amsterdam, innefattande ett avtal om stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag hoppas även att Europeiska rådet före sekelskiftet ger en kraftig signal att genomföra den inre marknaden.
Den inre marknadens möjlighet till konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning är enorm.
Det åtgärdsprogram som kommissionen har lagt fram definierar fyra mål för att maximera denna möjlighet: effektivare tillämpning av bestämmelser, hindra snedvridning av konkurrens och skattemässig snedvridning, undanröja sektoriella hinder och låta alla medborgare utnyttja den enhetliga marknaden.
Man måste bestämma sig för konkreta åtaganden och fastställa klara resultat.
Att reformera och modernisera arbetsmarknaden utgör det tredje målet för en samlad och integrerad strategi för sysselsättning.
Arbetsmarknadens parters roll är här särskilt viktig.
Jag gläder mig åt det avtal som undertecknades i slutet av det senaste toppmötet för social dialog om deltidsarbete förra fredagen i Haag.
Det handlar där om en uppmuntrande signal som visar att flexibilitet och försvar av arbetstagarnas legitima önskningar är långt ifrån motstridiga.
Slutligen är ett annat skäl till glädje den mycket positiva reaktionen från medlemsstaterna, från alla medlemsstater, på förslaget om territoriella pakter för sysselsättning.
En ny form av partnerskap håller på att bildas på detta område och kommer att konkretiseras genom cirka 90 pakter, som även skall vara laboratorier för att skapa arbetstillfällen.
Herr ordförande, ärade ledamöter, Europeiska rådet i Amsterdam skall visa framtiden för Europeiska unionen.
Det skall förhoppningsvis vara ett historiskt möte som skall vittna om viljan hos våra femton medlemsstater att fortsätta arbetet mot en förening med respekt för olika identiteter.
Ett bra regeringskonferensavtal skall ge Europa ny entusiasm och ge den möjlighet att skapa resultat om EMU och en utvidgning under goda förhållanden.
Ni skall inte missa detta möte.
(Applåder)
