# ID: svediakorp-gov478754
# author: Leopardi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Vi kan inte annat än glädjas åt att den nya förordningen nr 258 / 97 om nya livsmedel har trätt i kraft, vilket skedde den 15 mars i år, eftersom de nya tillämpningsföreskrifterna vad gäller etikettering innebär ett viktigt framsteg inom ett område som, för konsumenten, fortfarande är okänt och som utgör en källa till stor förvirring.
Det är just utifrån detta perspektiv man bör se frågan om nödvändigheten av att utarbeta nya föreskrifter som är ännu tydligare och begripligare än texten i det aktuella förordningen.
Det är i själva verket inte självklart att den aktuella förordningen kan tillämpas retroaktivt.
Vilket är det faktiska tillämpningsområdet?
När det till exempel gäller genmanipulerad majs eller soja, som redan i december godkändes för försäljning inom gemenskapen, är märkningen obligatorisk eller inte?
Och om svaret är ja, måste denna märkning följa föreskrifterna i förordningen eller inte?
Och hur skall de medlemsstater bete sig som redan har nationella regler inom området?
Med vilken grad av stränghet skall de tillämpa reglerna?
Är det för mycket begärt att få klara regler för inom vilka områden och på vilket sätt förordningen skall tillämpas och för märkningen?
Har man tagit med i beräkningen de olika nationella reglerna, som till exempel de italienska?
Och har man slutligen räknat med den förvirring som kommer att skapas bland majoriteten av konsumenterna som, till största delen, fortfarande är för dåligt informerade och som saknar förutsättningar för att tolka uppgifter om genetiskt manipulerade organismer och som, just därför, i grunden hyser en förståelig misstro?
Avslutningsvis verkar det vara på sin plats att påpeka att, även om det rör sig om en förordning som är resultatet av en kompromiss mellan medlemsstaternas och berörda organisationers och gruppers motstridiga intressen, så innebär inte detta att man för att dölja den totala frånvaron av regler inom en viss sektor skall nöja sig med ofullständiga och otillfredsställande föreskrifter som ger möjlighet till olika tolkningar och som faktiskt kan skapa osäkerhet och förvirring.
