# ID: svediakorp-gov478728
# author: Hyland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ur jordbrukssynpunkt är jordbrukspriserna avgörande för industrins livskraft.
Lantbruk handlar om att producera livsmedel men också om att sköta landsbygdens miljö där lantbrukarna är de främsta vårdarna.
Till skillnad från andra yrken har inte lantbrukare en garanterad inkomst och industrin har komplicerats av fluktuationer i både priser och produktionskostnader.
Det stämmer att den gemensamma jordbrukspolitiken och liknande åtgärder har bidragit avsevärt till stabilitet på marknaden och till att anpassa produktionen till marknadens krav.
Direkta betalningar har dock varit till oerhört stor nytta när det gäller att garantera många lantbruksfamiljers ekonomiska överlevnad, i synnerhet familjer med små eller medelstora lantbruk.
All översyn av jordbrukspriserna eller den gemensamma jordbrukspolitiken måste inte bara ta hänsyn till jordbrukets ekonomiska livskraft såsom livsmedelsproducent, utan den måste också beakta den miljömässiga och sociala betydelsen av att bevara så många lantbruksfamiljer som möjligt.
I sitt betänkande betonar Sturdy vikten av budgetförvaltning, i synnerhet inom EMU.
Samtidigt som man medger att jordbruksbudgeten står för en betydande del av EU: s totala budget, anser jag att det är fel att föreslagna begränsningar baseras mer på det som återstår efter att vi genomfört den överenskomna årliga ökningen inom strukturfonderna på 8 %, i stället för på det europeiska jordbrukets faktiska behov.
Det bör också nämnas att förändringen i jordbrukspriser i praktiken innebär en sänkning av jordbrukspriserna när inflationen beaktas, för att inte tala om problemen med valutauppskrivningen.
Garantifonderna är en avgörande del av den totala jordbruksbudgeten och den föreslagna begränsningen av ökningen med 0, 5 % kommer att leda till ett avsevärt tryck på en sektor som redan tyngs av effekterna av galna ko-sjukan.
Det europeiska jordbruket står inför många utmaningar i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och världshandelssamtalen.
Om industrin skall expandera, kan det endast ske inom konkurrensen på världsmarknaden.
Allvarliga beslut måste fattas om jordbruksstrukturerna i framtiden.
Antingen låter vi trycket från marknadsplatserna driva oss mot storleksordningen på de nyzeeländska rancherna, med förödande konsekvenser för lantbrukets mänskliga sida, eller så för vi en politik som skall bygga upp och utveckla Europas tradition med lantbruksfamiljer.
Jag förstår föredragandens syn på stöd till jordbrukspriser på det här stadiet, särskilt som vi inleder förhandlingar om ett nytt världshandelsavtal, en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och den framtida utvidgningen österut.
Jag säger återigen att den enda vägen för det europeiska jordbruket, och det irländska jordbruket som jag och andra kollegor representerar i det större europeiska sammanhanget, är ökad effektivitet och konkurrenskraft, vilket leder till större andel av världsmarknaden.
När vi planerar för framtiden, måste vi se till att målen nås inom det traditionella familjejordbrukets ekonomiska ram.
