# ID: svediakorp-gov478716
# author: Barthet-Mayer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 686
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot, kära kolleger, jag har det underliga intrycket att vi inte riktigt har något sammanhang i den här debatten.
Hänsynstagandena till budget och ekonomi, de så kallade nödvändigheterna för det fria utbytet skall fungera, den föregivet oundvikliga globaliseringen lamslår all djupgående reflektion över definitionen av de verkliga politiska inriktningarna.
Sedan 1992 har man talat om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, om integreringen av kraven på miljöskydd, om politiken för landsbygdens utveckling för att behålla befolkningen och om sysselsättning i landsbygdsområden etc.
Vad tjänar då dessa tjusiga principiella förklaringar till om de inte följs upp av något konkret initiativ för att förändra den gemensamma jordbrukspolitikens mekanismer?
Kommissionsledamot Fischler, ni har upprepat hur mycket ni värnar om en mer harmonisk gemensam jordbrukspolitik, avsedd att bli en verklig drivkraft för landsbygdens utveckling.
Men i själva verket erbjuder ni oss bara att välja mellan prissänkning och markuttag för att säkerställa den gemensamma jordbrukspolitikens framtid.
Ursäkta mig, men det tycks mig som om ni har en smula brist på fantasi då ni begränsar er till bokföringslösningar, medan CÖE-länderna förväntar sig att få veta vad som utmärker den förestående gemensamma jordbrukspolitiken och de förestående förhandlingarna med Världshandelsorganisationen närmar sig med stora steg.
Europeiska unionen utsätts för allt större press att påskynda liberaliseringen av dess jordbruksmarknader.
För att bemöta detta måste man förse den gemensamma jordbrukspolitiken med nya grundläggande principer.
Prispaketet tycks acceptabelt inom det rådande sammanhanget av sträng budgetåtstramning.
Vi måste alla delta i ansträngningarna och det är i denna anda min partigrupp godtar att stödja kommissionens förslag.
När detta är sagt är det faktum att detta paket inte innehåller någon politisk inriktning ej godtagbart.
Det vill vara neutralt, men vittnar med sin bokföringsmässiga neutralitet om en avsaknad av djupgående politisk reflektion.
Utan att spendera mer skulle man ha kunnat spendera bättre genom att inrikta gemenskapsstöden mot de politiska prioriteter man så ofta talar om.
Det är fortfarande denna bokföraranda som driver kommissionen att låta åtgärderna mot BSE-krisen finansieras av producenter på vissa odlingsbara fält.
Naturligtvis är det nödvändigt att återställa en jämvikt mellan stöden till olika produktionsområden och det är sant att spannmålssektorn under lång tid inkasserat stora överkompensationer från jordbruksfondens strukturdel.
Men jag måste vända mig mot de förfaringssätt som används, efter som de blandar samman genrer och riskerar att skapa ett prejudikat som skulle kunna utnyttjas alltefter budgetmässiga angelägenheter.
Skulle man inte kunna uppnå samma resultat genom en bättre global jämvikt mellan de ledande ekonomierna och framför allt genom att dra nytta av underutnyttjade krediter?
Vad beträffar markuttag är det även här denna bokförarnit som råder.
Min partigrupp har alltid opponerat sig mot detta system.
Varje år beslutar man på detta sätt vilket antal hektar som totalt skall ligga obrukade.
Det är just det som chockerar mig.
Man talar numera bara om en global reglering av marknaden, med den enda prioriteten att producera mindre.
Vart har begreppet att producera bättre tagit vägen?
Det är möjligt att reglera produktionen genom att inrikta den på kvalitetsprodukter eller stödja exporten, för att inte bara tala i kvalitetstermer.
För övrigt är inte riktig träda improduktiv.
Trädan fungerar som en ekologisk återställning medan markuttaget bara är en fantasilös förvaltning av produktionen.
Slutligen förefaller det mig absurt att skilja prisfrågan från frågan om markuttag.
Hur skall producenterna kunna planera sin verksamhet under sådana förutsättningar?
Som slutsats måste man, om vi ger laga kraft åt större delen av kommissionens förslag när det gäller priser och andra åtgärder, beklaga att de inte ingår i ett frivilligt tillvägagångssätt om att åter inrikta stöden på att förverkliga målen inom ramen för en hållbar gemensam jordbrukspolitik, det enda sättet att säkerställa överlevnaden och lönsamheten för småbruk och bevara ett socialt nätverk i landsbygdsområden.
Ärade kommissionsledamot, om man inte vill ha en produktiv gemensam jordbrukspolitik måste man någon gång sluta upp att använda inkomsterna från den.
