# ID: svediakorp-gov478711
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 476
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot, kära kollegor!
Jag skulle vilja börja med att tacka vår kollega Sturdy för hans betänkande, i vilket han utfört ett arbete som är förnuftigt och med mycket ansvar inför detta parlament.
Jag skulle också vilja tacka Baldarelli för den ansträngning han gjort i sitt arbete om durumvetet och särskilt den förståelse han visat gentemot Portugals specifika problem, som är ganska känsligt, men som han och jordbruksutskottet förstått.
Jag hoppas också att kommissionen och rådet skall komma att förstå.
Först och främst vill jag mer i detalj rikta mig till vår kollega Funk och hans betänkande.
Vi måste av intellektuella ärlighetsskäl vara överens om att vi faktiskt har en känslig fråga framför oss och att kommissionen har rätt, när den säger att spannmålsområdet överkompenseras.
Att inte vara överens om detta är som att till exempel säga att det är dag, när det inte är det, utan natt!
Och framför allt skulle vi, när det gäller avgifterna för mark i träda, tvingas vara överens om att inte finns någon anledning varför de inte skulle vara desamma som för bidragen.
Man måste också ta hänsyn till andra faktorer som är lika viktiga.
Först och främst för att denna nedskärning av bidragen endast skulle berättigas för närvarande och punktvis om det inte fanns någon manövreringsmarginal i budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Detta är inte fallet.
Tendenserna i budgeten tyder inte på det.
Å andra sidan vet vi att den gemensamma jordbrukspolitiken systematiskt sedan 1992 legat nästan 5 % under riktlinjen och att dessa pengar återbetalas till medlemsstaterna.
Jag skulle föredra att dessa pengar stannade hos jordbrukarna, även om de fördelas dåligt, framför att de återbetalas till medlemsstaterna för andra ändamål som inte har med jordbruk att göra.
För det andra måste vi säga att Europas bönders problem inte kan lösas med denna enkla punktnedskärning, som är lösryckt och skild från bidragen för grödor.
Den gemensamma jordbrukspolitiken har en mycket djupgående obalans, mycket djupgående, och det är nödvändigt att kommissionen, rådet och vi alla, gör något åt detta.
Vi utgår från förutsättningen att GATT kommer att ha samma betydelse för hela det europeiska jordbruket, vilket inte är sant!
Det finns missgynnade områden som kommer att drabbas hårt!
Och därför måste den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i sitt bidragssystem mycket allvarligt beakta frågan om jämlikhet i fråga om inkomststöden.
Och jag är överens med kommissionsledamoten.
Det måste till ett stöd som är skilt från produktionen, kvantiteterna och produktiviteten.
Endast på detta sätt kommer vi att kunna ge svar på de verkliga och skilda formerna av jordbruksproblem i Europa, som är heterogent och inte homogent.
