# ID: svediakorp-gov478710
# author: Fantuzzi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 993
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Årets fastställande av priserna på jordbruksprodukter påminner om en kinesisk ask som innehåller ett litet paket och ett stort paket.
Det lilla paketet är verkligen litet och det innebär det mest totala status quo som någonsin har förekommit i denna kammare vad gäller priser och åtgärder, och det behandlas i Sturdys betänkande.
Det stora paketet däremot är en verklig stenbumling som innehåller nedskärningar vad gäller arealbidrag på 1, 4 miljarder ecu för 1998 och det förslaget behandlas i Funks betänkande.
Låt mig börja med det lilla paketet.
Sturdy har arbetat väl, realistiskt och noggrant och avstått från all demagogi.
Men jag måste säga att vi socialister vill gå längre: vi säger nej till varje ökning av utgifter, även till dem som godkänts av jordbruksutskottet.
De olika problem som återstår inom jordbruket skall lösas med de reformer som diskuteras, inte genom att man bestämmer priser.
I det avseendet är vi överens med er, kommissionär Fischler.
Det enda undantaget - om ni tillåter - är vin: här ligger nämligen det förslag till reformer som ni talar om i verkligheten inte längre kvar på förhandlingsbordet.
Sedan 1994 har det glömts kvar i byrålådan och detta kan inte Europaparlamentet blunda för.
Vi begär därför att man avskaffar, utan att öka på kostnaderna, den obligatoriska destilleringen, som ett tecken på att vissa instrument som är otillräckliga och som blivit överkörda av verkligheten skall försvinna en gång för alla, för att lämna utrymme åt producenterna och marknaden att ta sitt ansvar.
Låt mig så gå över till det stora paketet.
Funk har missat ett tillfälle genom att fullständigt motsätta sig varje nedskärning av arealbidragen som föreslagits av kommissionen och genom att ta till bokföringstekniska knep låtsas han inte se de verkliga problemen.
Att tidigare- eller senarelägga betalningen för oljefröer är nödlösningar som bara varar en förmiddag.
Men sedan kommer man fram till att budgeten måste vara i balans, vare sig man vill eller inte.
Att lita till den kroniska generositet i kommissionens prognoser över jordbrukets kostnader, som vi verkar stå inför även vad gäller 1997 och som i slutändan gör det möjligt att lägga allt tillrätta utan några kännbara nedskärningar även för 1998 verkar en aning lättvindigt, herr Funk.
Är vi eller är vi inte, i egenskap av parlament, en budgetmyndighet?
Begär vi att bli hörda även när det gäller obligatoriska utgifter, eller inte?
Se där varför Funk, i ett betänkande som är så välgarderat och statiskt har missat chansen att låta Europaparlamentet göra sin röst hörd när det gäller problemen som hänger samman med vår jordbruksbudget.
Jag avundas rådets ordförande som redan vet hur röstningen på torsdag kommer att utfalla.
Jag beklagar bara det faktum att om han hade lyssnat på debatten, och inte bara på föredragandenas åsikter, så hade han förstått att inte alla instämmer i föredragandenas synpunkter när det gäller dessa känsliga rapporter och framför allt de åsikter som framförs av Funk.
Vår grupp vill försvara jordbrukarnas synpunkter, men det gör man inte genom att stoppa huvudet i sanden.
Vi vet att obalanserna i den gemensamma jordbrukspolitiken skapar allvarliga problem, även vad gäller finansieringen.
Rapporten om sammanhållning beskriver fördelningsproblemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den uppskattning av överkompensationen som lämnades av kommissionen igår skapar ytterligare problem.
Kraven från den nya politiken för utveckling av landsbygden finns kvar och det räcker inte längre med uttalanden från kommissionären.
Och vi är inte övertygade om att de enda som skall bestämma om jordbrukarna och deras framtid måste vara enbart de femton i Ecofinrådet.
Det ankommer på parlamentet att ge klara signaler och vi i den socialistiska gruppen har framfört en rad förslag: att börja diskutera vissa obalanser i stödet, att minska stödet till det frivilliga uttaget av areal, som alltmer riskerar att motverka det generella, obligatoriska uttaget av areal, och att inte längre uppskjuta frågan om anpassning av stödet, utan att omedelbart börja höja ersättningsbeloppet för uttag av areal till åtminstone samma nivå som inkomststödet.
Jag kan inte acceptera nedskärningen med 7 procent av inkomststödet, men inte därför att det rör sig om nedskärningar, utan därför att det rör sig om linjära nedskärningar som förstärker orättvisorna.
I de förslag till ändringar som vi framför i den socialistiska gruppen räknar vi med att spara 500-600 miljoner ecu i 1998 års budget.
Det räcker inte, men det är en första signal, ett första steg som tas i en anda av ansvarskännande.
Låt oss se om de övriga grupperna följer efter.
Vi kommer att ha svårt att acceptera att man är hård när det gäller Sturdys betänkande, men lättsinnig när det gäller Funks.
Det är bekvämt att vara hård mot det lilla paketet och att skicka tillbaka det stora till sändaren.
När det gäller sändaren, så har jag inte förstått varför ni, kommissionär Fischler, har sagt till jordbruksministrarna att det inte längre finns några budgetmässiga skäl till att minska arealerna.
Det var inte särskilt klokt, enligt min mening.
Vi har här framför oss det preliminära förslaget till budget för 1998, som antagits av er kommission.
Nedskärningar finns, om jag inte misstar mig, och det är för att garantera en balanserad budget för 1998 och även efter att ha lyssnat till ministerrådets ordförande som jag vill säga: om dessa nedskärningar bara är ett spel för gallerierna, så var så vänlig och säg det uppriktigt, kommissionär Fischler.
Om ni däremot verkligen vill kämpa på allvar, så skall ni veta att trots de invändningar som har framförts, så är den socialistiska gruppen redo att diskutera frågan på allvar.
