# ID: svediakorp-gov478708
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,362
# sentences: 98
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Det gläder mig, att rådsordföranden Jozias van Aartsen deltar i denna viktiga debatt och det är min förhoppning, att detta för lantbrukssektorns del kommer att bli en god regel bland dem, som vid olika tidpunkter arbetar som rådets ordförande.
I och med att jag ska yttra mig om tre betänkanden, en muntlig förfrågan och ett inte ringa antal ändringsförslag ber jag om förståelse för, att detta kommer att kräva en viss tid.
För det första skulle jag vilja gå närmare in på några samband, som är viktiga för förståelsen för kommissionens prispaket för verksamhetsåret 1997 / 98.
För att förbereda Europeiska unionen för det kommande decenniets krav måste en rad marknadsregleringar reformeras.
För flera produktionsområden föreligger redan konkreta förslag från kommissionen och andra kommer att framläggas under året.
Betänkandena om olivoljesektorn, liksom tobaksbetänkandet, är f n föremål för ingående diskussioner både i Europaparlamentet och i rådet.
För att ytterligare reformarbeten ska kunna påbörjas har kommissionen utarbetat en serie analyser, vilka ger slutsatser om det aktuella läget, om strukturen och framför allt om de långfristiga utsikterna på marknaderna för spannmål, mjölk och kött.
Likaså håller motsvarande underlag på att tas fram för landsbygdens utveckling.
Vi ska vara på det klara med, att vi med prisförslagen för det kommande året befinner oss i ett slags övergångsfas.
Därför baseras prisförslagen i huvudsak på en förlängning av de befintliga reglerna.
I de fall det förefaller oss nödvändigt, har emellertid enskilda regleringarna anpassats till utvecklingen inom den ekonomiska sektorn.
Den aktuella räntesänkningen medför en anpassning av de månatliga höjningarna av interventionspriserna för spannmål och ris, liksom för lagerhållningsersättningen för socker.
Eftersom rådet under fjolåret skar ned linbidraget med 7, 5 %, utan att då justera bidraget för hampa, som kan sättas in i omloppet istället för lin, föreslår vi för detta år, att bidraget för hampa reduceras på samma sätt.
Bidraget för akvakulturer, som infördes 1992 som kompensation för prisförluster, ska likaså mera kraftfullt anpassas till den prisutveckling vi haft i verkligheten.
Enligt en studie, som utförts av det brittiska jordbruksministeriet, har vi under de fyra åren sedan reformen infördes haft en överkompensation om 14, 3 miljarder ecu.
Inte i Storbritannien, herr parlamentsledamot, utan inom Europeiska unionen!
Jag hyste stora tvivel med avseende på resultaten av denna utredning och den metod som använts.
Därför har jag instruerat min avdelning, att utföra en noggrann kontroll av detta ärende.
Resultatet blev att enligt kommissionsavdelningens uppskattning uppgick överkompensationen till ungefär åtta miljarder ecu under de senaste fyra åren.
Jag skulle inte här vilja fördjupa debatten i detta avseende utan bara hänvisa till det faktum, att den av kommissionen föreslagna minskningen av kompensationsbetalningarna till ett belopp av 1, 4 miljarder ecu om året snarare förefaller beskedlig i jämförelse med den hittillsvarande överkompensationen.
Därmed kommer jag fram till betänkandet av parlamentsledamoten Sturdy.
De egentliga prisförslagen omfattar 16 förordningar, varav nio antagits i den föreslagna formen av jordbruksutskottet.
Jag skulle vilja hjärtligt tacka jordbruksutskottets medlemmar och framför allt dig, Sturdy, som föredragande, för det konstruktiva samarbetet i samband med utarbetandet av betänkandet om prispaketet.
Låt mig nu ta upp ändringsförslagen till de övriga sju förslagen till regleringar.
För det första: i vissa ändringsförslag begärs bibehållande av de nuvarande nivåerna för de månatliga höjningarna.
Emellertid drar jordbrukssektorn, lika väl som andra sektorer, nytta av den räntesänkning, som vi inte får förbise i samband med våra prisbeslut.
Mot denna bakgrund kan kommissionen inte acceptera ändringsförslagen 3, 7, 11, 15 och 17.
I ändringsförslag 47 begärs å andra sidan ett avskaffande av samtliga månatliga höjningar för spannmålssektorn.
Detta vore emellertid ur vår synpunkt sett en väsentlig förändring, som inte ligger i linje med mottot om prisförslagets kontinuitet.
För det andra: ändringsförslagen 6, 8 och 9 avser rissektorn och syftar till påskyndande av den förra året överenskomna reformen.
Det för tillfället största problemet inom denna sektor är de stora kvantiteterna avgiftsfria importer från EU-territorier på andra sidan haven.
En lösning på detta problem kan emellertid bara komma fram inom ramen för diskussionen i rådet.
Konsekvensen av en sådan ändring vore en minskning av skyddet och av budgetkostnaderna på vägen mot en höjning av bidragen.
Vad beträffar ändringsförslag 5, är det i detta läge föga meningsfullt, att understödja importen genom att i förväg fastställa införselkvoterna.
För det tredje: ändringsförslagen 12, 13, 14 och 15, som avser sockersektorn, åsyftar återinförandet av statliga bidrag i Spanien och Portugal.
Denna fråga behandlades ingående 1995 i och med att marknadsregleringen för socker förlängdes med sex år.
Av denna anledning motsätter sig kommissionen, att detta ärende nu åter tas upp.
För det fjärde: ändringsförslagen 18, 19 och 20 avseende lin och hampa.
Dessa förslag avslår vi av de redan inledningsvis nämnda skälen.
För det femte: beträffande ändringsförslagen 25 och 26, som avser tobakssektorn, stämmer det visserligen, att det gäller att anpassa produktionen till marknadens behov, dock kan detta problem enbart lösas i samband med en omarbetning av den nu existerande regleringen.
För det sjätte: ändringsförslag 2 om proteingrödor syftar till en förbättring av proteingrödors konkurrenskraft i förhållande till andra grödor inom jordbruket.
Kommissionen håller med om målsättningen för detta förslag men har redan föreslagit en förbättring av de ekonomiska villkoren i samband med att jordbruksbetalningarna fastställts på nytt.
Kom ihåg, att kompensationsbetalningarna för proteingrödor bibehålls, medan betalningarna för spannmål och oljeväxter minskas.
För det sjunde beträffande ändringsförslag 30 om olivolja: de föreslagna principiella ändringarna borde som vi ser det diskuteras inom ramen för reformförslagen.
För det åttonde vad gäller ändringsförslagen 27 och 29 om nötköttssektorn: regleringen för tjurar avser enbart en utbetalning vid tio månaders ålder.
I denna ålder går det visserligen inte skilja mellan tjurar för tjurfäktningar och andra tjurar men den andra betalningen för tjurar vid 22 månaders ålder har ju, som alla vet, avskaffats under mellantiden.
För det nionde: vad gäller ändringsförslagen 1 och 4 om förlängning av undantagsbestämmelserna om fukthalt - Sturdy har tagit upp detta - så faller frågan under kommissionens ansvar, vilket innebär att ändringsförslagen är överflödiga.
Jag inser dock, att en sådan undantagsbestämmelse under gångna år hela tiden fått hänga med och stått i överensstämmelse med hela konceptet för detta prispaket.
För det tionde: vad gäller ändringsförslag 10 kan jag visserligen inte acceptera formuleringen men jag tycker, att det är värt att överväga frågan, nämligen att ta in paddyris i den nya gemensamma organisationen av marknaden, förutsatt att alla åtgärder vidtagits, för att förhindra allvarliga störningar av det aktuella marknadssegmentet.
För det elfte: ändringsförslagen 21 till 24 avser vinsektorn och syftar till senareläggning av det inom ramen för fjolårets prispaket tagna beslutet att under ett år utesluta bordsdruvor från destillation.
Dessa ändringsförslag kan jag inte godta.
Det föreligger ett beslut, som nu måste genomföras.
Jag har visserligen förståelse för, att denna förändring till en början kan förorsaka lokala marknadsproblem.
Därför kommer jag att arbeta vidare i dessa tankebanor och jag anser, att det tills vidare skulle gå att få fram en vettig lösning inom ramen för den gemensamma marknadsregleringen för frukt och grönsaker.
För det tolfte: ändringsförslagen 48 till 50 avser ökning av den totala arealen för nyodlingar för verksamhetsåren 1997 / 98 och 1998 / 99.
För det förstnämnda verksamhetsåret har nyodlingarna redan klarats av inom ramen för förordning 15 / 92 och således vore ingen ytterligare ökning motiverad.
Ändringsförslagen 49 till 51 kräver ett avskaffande av den obligatoriska destilleringen.
Enligt min åsikt vore det emellertid vettigare, att klara upp denna fråga i samband med reformeringen av vinsektorn.
Låt mig nu komma till betänkandet av parlamentsledamoten Funk, som jag likaså tackar.
Han behandlar problemet med förskottsbetalningar för oljeväxter och förslaget om en nedskärning av kompensationsbetalningarna för vissa jordbruksgrödor.
Vad gäller den föreslagna senareläggningen av förskottsbetalningar för oljeväxter, så framgår det av de senaste uppgifterna avseende genomförandet av budgeten för 1997, att det gått att göra tillräckliga inbesparingar.
De kommer att bli så höga, att det finns möjlighet, att kunna utföra de närmaste förskottsbetalningarna för oljeväxter i enlighet med befintliga föreskrifter av 1997 års budgetmedel.
Detta löser emellertid inte problemet för 1998 resp 1999.
Förutsatt att budgetutkastet från kommissionen, inte från GD VI, för 1998 är korrekt, åligger det oss att spara in 1, 353 miljarder ecu genom minskningar av bidragen till vissa jordbruksgrödor; i annat fall skulle vi tvingas överföra betalningarna för 1998 års förskottsbetalningar för oljeväxter till 1999 års budget.
Därigenom skulle vi emellertid bara skjuta över problemet till budgeten för år 1999.
En annan möjlighet, som också avhandlats här idag, skulle vara, att likformigt minska alla anslag i 1998 års budget, vilket skulle innebära, att det likaså skulle komma till svårigheter, i synnerhet ifråga om de anslag där medlen är mycket knappa, medan överkompensationen inom spannmålssektorn skulle vara kvar.
Av detta framgår klart, att genom en senareläggning av förskottsbetalningarna uppnås enbart skenbara inbesparingar, eftersom de under ett budgetår uppnådda inbesparingarna ger utgifter under ett annat budgetår.
Genom en minskning av kompensationsbetalningarna för vissa jordbruksgrödor däremot uppnår vi verkliga inbesparingar i varje framtida budget.
Jag skulle vilja betona, att även den aktuella budgeten naturligtvis måste vara föremål för variationer.
Vem kan exempelvis idag förutse skördeutbytet hösten 1998?
Planenligt genomförande av budget kräver i enlighet med det inte minst av Europaparlamentet vid upprepade tillfällen påbjudna respekterandet av budgetdisciplinen att kommissionen, i möjligaste mån, undviker onödiga utgifter.
Också vår revisionsenhet understryker regelbundet denna aspekt.
I samband med en överkompensation inom en viss sektor, som den som uppstått inom åkerbrukssektorn enligt de inledningsvis omnämnda beräkningarna, måste alltså kommissionen agera i enlighet med detta.
Mot denna bakgrund kan kommissionen inte heller underlåta, att vidmakthålla sitt förslag om en minskning av kompensationsbetalningarna för vissa jordbruksgrödor.
Beträffande de ändringsförslag, som avser en modifiering av kompensationsbetalningarna för de olika producenterna genom en reducering av markuttagsbidragen men utan ändring av spannmålsbidragen, skulle jag vilja säga, att denna tanke redan avspeglar sig i kommissionens förslag.
En detaljerad analys av fördelningen av kompensationsbetalningarna inom åkerbrukssektorn kommer att utgöra en av de viktigaste punkterna i den kommande sektorutredningen.
Utvecklingen av markuttaget har haft en stor betydelse för gemenskapens spannmålsproduktion under de senaste åren.
Genom att nivån på kompensationsbetalningarna för markuttag fastställts till samma nivå som kompensationsbetalningarna för spannmål har en indirekt modifiering genomförts.
Låt mig också komma med några kommentarer till betänkandet av Baldarelli.
Till att börja med skulle jag vilja tacka föredraganden och medlemmarna i jordbruksutskottet för den positiva inställning som de visat gentemot kommissionens förslag till ändring av de särskilda bestämmelserna för durumvete.
Förslaget motsvarar vår strävan att förenkla organisationen av marknaden, som också stöds av rådet.
Det är emellertid uppenbart, att förenklingen inte får leda till någon ökning av budgetutgifterna.
I detta sammanhang får jag också påminna om, att durumvetesektorn budgetmässigt har det bäst förspänt bland jordbruksgrödorna.
Här måste jag ge minister van Aartsen rätt i sitt påpekande vilka ekonomiska konsekvenser det skulle få, om alla önskemål här skulle tillgodoses.
Beträffande ändringsförslagen 2, 7 och 10 om höjning av den maximala garantiarealen, i synnerhet för unga lantbrukare, delar visserligen kommissionen jordbruksutskottets mening om omställning av regleringen från individuella anspråk till maximala garantiarealer, men motsätter sig ändå redan här denna begäran.
Införandet av en särskild reglering för unga lantbrukare skulle inte bara ytterligare komplicera förvaltningen av regleringen utan strider också mot principen, att maximala garantiarealer generellt ska stå till förfogande för alla producenter.
De ändringsförslag enligt vilka obligatorisk användning av certifierat utsäde ska införas stegvis motsvarar innehållsmässigt helt och hållet kommissionens uppfattning.
Emellertid anser kommissionen detta vara en förvaltningsfråga, som ska regleras inom ramen för dess ansvar.
Avslutningsvis skulle jag så vilja komma in på den muntliga frågan om markuttagsareal för skördeåret 1998.
Vad gäller denna fråga, så är jag fullt medveten om, att lantbrukarna i tid före sådden, d v s före hösten, vill få klart på vilken andel av deras arealer som måste bli föremål för markuttag till skörden 1998.
Jag tillstår, att detta år var ett sällsynt bra exportår, så att vi i slutet av verksamhetsåret infört exportavgifter för vete och veteprodukter.
Interventionskvantiteterna fick vid slutet av verksamhetsåret inte uppgå till mera än ca två miljoner ton och framför allt bestå av råg och korn.
Detta är dock ingen anledning att dra förhastade slutsatser, ty det finns varken något löfte eller någon rättslig skyldighet, att lämna ett förslag eller fatta ett beslut före den 30 juni.
Jag påminner dock om att, om ett förslag från kommissionen saknas resp om ett beslut från rådet om ett sådant förslag inte kommit till stånd, så gäller ett standardvärde om 17, 5 %.
Naturligtvis kommer jag mot denna bakgrund att lämna ett förslag men med avseende på två frågor måste jag f n dessvärre bli er svaret skyldig, nämligen på frågan om vilken andel vi konkret kommer att föreslå samt på frågan om tidpunkten.
Skälet till detta är, att jag måste agera med full kännedom om den faktiska situationen.
Så snart någon klarhet råder i detta avseende, kommer jag att snarast möjligt lämna ett förslag.
