# ID: svediakorp-gov478601
# author: Harrison (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag är mycket glad över att kommissionsledamot Kinnock åker som turist till Lothian.
Det gläder mig ännu mer att kommissionsledamot Papoutsis i egenskap av kommissionsledamot för turism kommer till min valkrets Cheshire och Wirral, och jag kan garantera kommissionsledamoten att jag kommer att ta upp frågan om Philoxenia med den nya Labourregeringens turismminister, Tom Clarke.
Närhelst vi nämner turism för rådet eller för medlemsstaterna, verkar det som om de kollektivt åker på semester.
Nämn turism och de verkar lämna sina hjärnor att steka på stranden.
Tala om Europas största industri och våra beslutsfattare blir obeslutsamma.
De sjunker ner djupare i sina vilstolar och solar sig i sin självbelåtenhet och tror att Europas mest framgångsrika industri varken behöver stöd eller förståelse.
Det nederländska ordförandeskapet har varit mest hopplöst bland alla dessa soldyrkare.
Det orkar inte ens sammankalla ett turismråd.
Det har varit en allvarlig besvikelse.
Låt mig dock ta upp fyra frågor av betydelse, av vilka de flesta tas upp i dagens resolution.
Den första frågan gäller regeringskonferensen i Amsterdam nästa vecka.
Misslyckandet med att från det oavslutade arbetet med Maastrichtfördraget skapa en avdelning om turism i det omarbetade fördraget är ren galenskap.
Det är särskilt nonchalant mot turistindustrin.
Många av företagen är små och medelstora företag.
All annan industri - skeppsbyggeri, bilindustrin, kemiska industrin - får den uppmärksamhet som krävs av kommissionen, rådet och medlemsstaterna.
Turismen har emellertid övergivits.
Den måste få en egen avdelning och korrekt rättslig grund.
Den andra frågan rör Philoxenia.
Det är ganska absurt att vissa medlemsstater försöker slingra sig ur det anspråkslösa fleråriga programmet för turismen.
Av alla industrier är turismen en industri som fungerar och som är beroende av den inre marknaden.
Med andra ord finns det ett tydligt mervärde i att sätta turismen i ett EU-sammanhang.
Detta strider inte mot subsidiaritetsprincipen och det är dumt att tro att det gör det.
Den tredje frågan gäller turismen och euron.
Om bara rådet och medlemsstaterna kunde vakna upp - även kommissionen har varit trög i starten på det här området - skulle de inse att turismen är den industri och verksamhet som bäst illustrerar fördelarna med den gemensamma valutan för mannen och kvinnan på gatan.
Det är konsumenten som turist som slänger bort 2 % av sin semesterkassa varje gång han åker på semester inom EU.
Även rika amerikaner har inte så många dollar att spendera i Europa eftersom vi har kvar de nationella valutorna.
De som arbetar inom turistindustrin känner alltför väl till maktlösheten inför rörliga valutakurser.
Två tredjedelar av besökarna i Förenade kungariket kommer från EU, men dessa turister kommer att bli avskräckta av det faktum att pundet har stigit med 19 % i förhållande till francen och marken under de senaste tolv månaderna.
Herr ordförande, låt mig slutligen förklara det som är uppenbart men som rådet verkar ha svårt att förstå.
Turismen innebär arbetstillfällen.
Vi tillbringar timmar i de europeiska maktkorridorerna med att tala om arbetslösheten, men varför bortser vi från turismen som en uppenbar skapare av arbetstillfällen?
Det är dags att sluta behandla turismen som semester.
Det är dags att komma hem och arbeta.
