# ID: svediakorp-gov478599
# author: Novo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter!
Philoxenia-programmet som omfattar ett åtgärdspaket som befrämjar turismen och som vi till största delen har stött, har tyvärr inte omsatts i praktiken så som det skulle ha varit nödvändigt och önskvärt.
Därför tycker vi att Europaparlamentet bör ta politisk ställning för att förstärka behovet av att i praktiken vidta de planerade åtgärderna som är till gagn för en verksamhet som starkt genererar arbeten och som har en oerhört relevant roll när det gäller utvecklingen av vissa missgynnade regioner, och på så sätt bidrar till den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europeiska unionen.
Det parlamentariska ställningstagandet skulle dessutom vara motiverat för att åtgärder till förmån för turismen likaledes tillvaratar den kulturella miljön och det kulturella och arkitektoniska arvet, promoverar yrkesutbildning, försörjning och arbetsmarknadens stabilitet, varvid finansieringsmöjligheter måste vidmakthållas inom ramen för den nuvarande och framtida strukturpolitiken.
Därigenom förefaller det oss varken nödvändigt eller lämpligt att satsa på en gemensam politik i fråga om turism, som eventuellt skapar en centralisering som är oförenlig med diversifieringen hos de nationella särarterna och med anstiftandet av avtagande nivåer av tydlighet och delaktighet.
Därför kan vi inte skriva under det gemensamma resolutionsförslaget som bör antas för att denna debatt skall avslutas.
Vad som borde vara viktigt, och som verkar vara bortglömt i detta resolutionsförslag, är att erhålla bästa möjliga konsensus för att utöva påtryckning på det praktiska genomförandet av de åtgärder som sedan länge är beslutade, till vilka Europaparlamentet redan gett sitt samtycke, men vilka till största delen fortfarande är paralyserade.
Man kan därför inte förstå hur förslag men tvivelaktig effektivitet och motivation kommer fram, när det viktigaste kort och gott är att tvinga fram ett konkret vidtagande av det som planerats och som verkligen är ett behov för turismen inom Europeiska unionen.
