# ID: svediakorp-gov478564
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 865
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Den 20 januari 1995 antog detta parlament enhälligt mitt betänkande om de europeiska biodlarnas svåra situation och föreslog direkta stödåtgärder för att säkra biodlingen i våra medlemsländer.
Vid den tidpunkten hade vi skarpt kritiserat kommissionens halvhjärtade diskussionsunderlag från år 1994 såsom otillräckligt och framlagt konkreta förslag bl a om en pollineringspremie och kompensationsstöd för inkomstbortfall som beror på att det saknas en gemenskapspreferens.
Nästan exakt två år senare rådfrågades vi med anledning av ett kommissionsförslag, där man ignorerar våra förslag och bekymmer och åter bara planerar halvhjärtade punktåtgärder syftande till att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung inom EU på grundval av nationella program.
Dessa program skall bara till hälften finansieras av EU.
För detta skall 15 millioner ecu avsättas i EU-budgeten, varav den största delen - 11, 6 millioner - skall tillfalla bekämpningen av sjukdomar hos bin.
Herr kommissionär Fischler, vi är besvikna, för att inte säga förgrymmade, över en så stor brist på förståelse för de yrkesverksamma och deltidsverksamma biodlarna och de allvarliga följder för jordbruket och naturhushållningen som uppstår då det inte odlas tillräckligt med bin för att säkerställa den så ekologiskt och ekonomiskt viktiga pollineringen.
Kommissionen kan och får inte ignorera att biodlingens utveckling är rent katastrofal i många regioner.
Jag tillåter mig att illustrera detta med siffror hämtade från mitt eget land Luxemburg.
Inom loppet av ett år - från 1995 till 1996 - har antalet bisamhällen minskat med 10 %.
Nästan hälften av alla biodlare är över 60 år.
Endast 4, 75 % är yngre än 30 år, och detta trots talrika och påhittiga bemödanden från Luxemburgs landsförbund för biodling, som, liksom sina kollegor i många andra regioner med vilka jag som föredragande har kontakt, är flitiga som bin.
Den kortsynthet som kännetecknar dem som säger nej till att avsätta 65 miljoner ecu i gemenskapsbudgeten - ungefär så mycket skulle våra förslag till direkthjälp gå på - är i det närmaste kriminell om man betänker att bina med sina pollineringsprestationer bibehåller mer än 80 000 olika växtarter, och att förlusten av den vilda växtligheten också skulle leda till att många arter av insekter, fåglar och små däggdjur, som är hänvisade till denna växtlighet för sin föda och sitt livsrum, skulle försvinna.
Sedan 1985, d v s sedan 12 år tillbaka, är tyvärr detta parlament en ensam ropare i EU-byråkratins öken, vilken visserligen kan finna sig i försnillandet av 60 miljarder ecu, men vill göra gällande för oss att EU: s budget skulle rämna i sina fogar om 65 miljoner ecu avsattes för bibehållandet av biodling, varvid binas ekonomiska bidrag till jordbruket faktiskt ligger på över 5 miljarder och troligen mer än så.
Så kan och så får det inte fortsätta, herr kommissionär!
Vi har därför ändrat och kompletterat kommissionens halvhjärtade förslag.
Vi vill ha en pollineringspremie, vi vill ha kompensationsbidrag för inkomstbortfall, men vi vill även att biodlingen inlemmas i systemet för kompensationsbidrag i förordningen om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.
Vi har ingenting emot nationella program som syftar till förbättring av villkoren för produktion och saluförande av biodlingsprodukter, men vi begär för detta att finansieringen sker uteslutande med gemenskapsmedel.
För att förhindra en snedvridning av konkurrensen genom den så mycket billigare importhonungen, kräver vi gemensamma normer för saluförandet av gemenskaps- och importhonung eftersom konsumenten måste lägga märke till vad han köper.
De som har hand om vår budget har tyvärr inte stött oss i sitt yttrande.
Denna kortsynthet vad avser dessa belopp som ju faktiskt inte är annat än peanuts och kattskit i EU-budgeten, kan jordbruksutskottet inte leva upp till.
Vi vill inte ha någon marknadsordning efter gammalt mönster, men vi vill ha de ovan nämnda direktåtgärderna, som är desto mer brådskande som trycket på den europeiska biodlaren ytterligare förstärkts i och med öppnandet av honungsmarknaden som en följd av GATT-avtalet.
Vi riktar därför en enträgen vädjan till kommissionen, och även till ministerrådet, att samtycka till våra förslag.
Liksom bina är även vi, herr kommissionär, i grund och botten fridsamma.
Men då man provocerar dem så sticks de, och med oss är det likadant.
Och det kan göra mycket ont!
Och så får jag hoppas att kommissionen och rådet låter binas livsstil bli en förebild för dem.
Bina är produktiva, samarbetsvilliga, förnuftiga, pålitliga, generösa och kloka.
Och även om rådet och kommissionen ännu inte liksom bina klokt regeras av en kvinna, borde de dock betänka att bidrottningens makt inte ligger i gadden, utan på att bina går under om de inte arbetar för varandra och med varandra.
Också detta borde för er och oss vara en lärdom.
Vi i jordbruksutskottet har inte kunnat försona oss med det otillständiga förslaget från budgetutskottet, som inskränker redan halvhjärtade åtgärder till 5 år, lika litet som med försöket att klassificera utgifterna som icke-obligatoriska.
(Applåder)
