# ID: svediakorp-gov478546
# author: Theonas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Inledandet av den tredje fasen av EMU betyder för deltagarna i den gemensamma valutan en vidare överföring av känsliga områden inom den ekonomiska politiken till EU och till det europeiska systemet av centralbanker.
De stora ekonomiska intressenas ålägganden, de som fastställer de ekonomiska besluten i Bryssel, kommer på ett ännu starkare sätt, i enlighet med förordningarna i stabilitetspakten, att utgöra grunden för den gällande ekonomiska politiken.
Den nationella regeringens uppfattning - såsom ansvarigt beslutsfattande organ för utövandet av den verkställande makten - kommer konkret att försvinna.
Parallellt försvinner också varje konkret ansvar i dessa frågor från det nationella parlamentet.
Situationen är inte särskilt annorlunda för de " avvikande " länderna.
Stärkandet av det multilaterala beskyddet, i kombination med intensiteten i påtryckningarna för en anpassning till konvergenskriterierna och undvikandet av de offentliga underskotten, fastslår varje begrepp om en nationell budgetpolitik såsom omöjligt.
Ju närmare tiden för inledandet av den tredje fasen kommer och ju mer de tekniska förberedelserna intensifieras, desto mer motbjudande verkar konstruktionen som vi förbereder.
Det är inte en slump att rösterna av indignation höjs mer och mer på bekostnad av Maastricht, att man inför den ökande indignationen i de folkliga skikten, och från andra politiska krafter - förutom från kommunisterna - använder slagord om ett avståndstagande från EMU, såsom denna förutses i Maastrichtfördraget, och att man försöker försköna förordningarna i fråga, man talar om introduktionen av den sociala faktorn i konvergensen och man stödjer det faktum att det inte kan finnas någon utveckling enbart med nominella mål, utan stödåtgärder till arbetarna.
Naturligtvis har man inte fram till nu föreslagit någon ändring av förordningarna i fråga i regeringskonferensen som i dessa dagar avslutade sina arbeten, inte heller bestrider man ett djupare innehåll och en djupare logik i Maastrichtfördraget.
Uppriktigheten i vår inställning till ett förkastande av Maastricht bevisas uppenbarligen idag.
Det bevisas att jakten på de nominella konvergenskriterierna inte kan ge lösningar på arbetskraftens och samhällets problem.
Den kan bara öka dem vilket för övrigt verkligheten lär oss.
Vi anser inte att det existerar dellösningar - som de som föredraganden föreslår - genom några begränsningar för medlemsstaternas bemötande av exceptionella omständigheter eller genom möjligheten av tillfälliga avvikelser från indikatorerna i Maastrichtfördraget och stabilitetspakten, eller genom någon samordning inom skattepolitikens ramar, i den stund då varje begrepp om en oberoende ekonomisk politik grundad på egenart och på val som görs av folken och regeringarna i medlemsstaterna konkret har avskaffats.
Vi är helt oeniga med föredragandens förslag om en slags " ekonomisk superregering ".
Den institutionella konstruktionen inom EU har inget behov av nya politiska organ, eller av ett stöd från informationsmakterna i Europaparlamentet.
Detta är åtgärder som inte syftar till något annat än att försköna bilden av EU och att förleda medborgarnas bekymmer från den konkreta övergången av den ekonomiska och politiska makten till ett fåtal byråkrater som inte tillåter någon insyn, som inte kan kontrolleras och som är otillgängliga för medborgarnas sak.
Enligt vår åsikt kan bara ett fullständigt förkastande av den institutionella ramen för EMU, av den hårda monetära politiken som krävs, i kombination med ett samtidigt godkännande av en annan uppfattning av utvecklingen som skulle sammanlänka en ekonomisk impuls med en förbättring av arbetskraftens situation och en utvidgning av deras erövringar, utgöra en grund för en bättre framtid.
Det folkliga budskapet som innefattar de nyligen hållna franska valen, folkens växande indignation, arbetarrörelsens och fackföreningsrörelsens fortsatta kamp kan öppna vägen för ett sammanstörtande av Maastrichtfördraget och EMU och för en utveckling som grundar sig på människan och hennes behov.
Betänkande (A4-0164 / 97) av Randzio-Plath
