# ID: svediakorp-gov478501
# author: De Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,646
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade parlamentsledamöter, först av allt vill jag instämma i er hyllning av Alexandre Lamfalussy och på kommissionens vägnar tala om för honom att vi mycket har uppskattat att arbeta tillsammans.
Om någon en dag skriver ner berättelsen om eurons födelse tror jag att vårt samarbete kommer att nämnas som en modell för interinstitutionellt samarbete och för övrigt förefaller mig samarbetet med parlamentet på detta område ha varit exemplariskt.
Ärade ordförande, jag beklagar endast en sak och det är att ni inte kommer att vara med oss när vi i slutet av april, början av maj 1998 fastställer listan över de länder som skall gå över till den gemensamma valutan.
Men ni kan vara säker på att behålla en plats i vårt hjärta.
Jag skulle genast vilja lugna några av talarna, såsom Lukas, Kaklamanis, Hendrick, Pérez Royo och Berès.
Den gemensamma valutan kommer att införas enligt tidsplanen och de villkor som föreskrivs i fördraget.
Amsterdam måste och kommer att bli en framgång, därför att ingen kan eller vill ta ansvar för att hejda marschen mot ett förverkligande av euron, eller hejda regeringskonferensens framåtskridande.
Fourçans resolution ger mig idag tillfälle att välkomna ett mycket användbart bidrag till vad jag kallar Ekonomiska och monetära unionens marschtaktsfunktion.
Naturligtvis instämmer kommissionen i principen och målsättningarna i er resolution.
Endast genom en effektiv samordning av den ekonomiska politiken är det möjligt att tillvarata eurons alla fördelar när den införs.
Denna samordning utgör för övrigt ett av den ekonomiska och monetära unionens mål.
För att kommentera ert resolutionsförslag mot bakgrund av den debatt jag åhört under förmiddagen skall jag försöka besvara två frågor.
För det första, vilka instrument förfogar vi över för att genomföra denna samordning av den ekonomiska politiken och för det andra, hur skall samordningen genomföras?
Först till instrumenten.
Finanspolitiken är som ni har betonat en nationell angelägenhet och kommer att så förbli, men fördraget fastställer bestämda mål för statsfinansernas inriktning.
Jag vill påminna om att fördraget ändå erbjuder en ram inom vilken det är möjligt att med stabiliteten som riktmärke utveckla en policy-mix som främjar tillväxt och sysselsättning.
Nej, stabiliteten är inte sysselsättningens fiende, utan tvärtom en nödvändig förutsättning för att skapa nya jobb och vi får inte dölja sanningen för den allmänna opinionen.
Jag instämmer med Rübig i att bara sunda statsfinanser kan bereda oss möjlighet att skapa nya jobb.
I detta sammanhang hänvisar jag till artikel 105.1 i fördraget, som föreskriver att valutapolitikens främsta syfte är prisstabilitet, och samtidigt preciserar att valutapolitiken, utan att påverka tillämpningen av detta mål, skall bidra till förverkligandet av gemenskapsmålen såsom de definieras i punkt 2, det vill säga tillväxt och sysselsättning.
En samordnad ekonomisk politik kommer att göra det möjligt just att undvika motsättningarna mellan monetär politik, finanspolitik och löneutveckling.
På den punkten tar jag mig friheten att understryka hur viktig den sammanlagda lönekostnaden är, vilken motsvarar 50 % av BNI i Europa inklusive sociala avgifter.
Hur den utvecklas är avgörande för balansen i policy-mix.
För övrigt känner ni som jag till bestämmelserna i artikel 104, som faktiskt föreskriver ett antal förfaranden i fråga om finansiering av offentliga underskott, närmare bestämt för att undvika finansiering av alltför stora underskott.
Ni känner till dessa förfaranden som jag inte går in på.
Men som föredraganden också konstaterar, noterar jag att en större ökning av gemenskapsbudgeten - även om vissa ledamöter förespråkar en sådan - tycks föga trolig under de kommande åren.
Det innebär inte att alla former av styrning via budgeten är uteslutna.
Även om gemenskapen i praktiken saknar budgetinstrument är det lämpligt att föra en samordnad politik mellan medlemsstaterna, och fördraget förser oss med de redskap som krävs.
Jag hänvisar till artiklarna 2, 3a, 102a, 103.
Allt det där går in i vartannat, allt är klart uttryckt och - med adress till Berès - tack vare detta har tre instrument skapats till förmån för samordningen av den ekonomiska politiken: de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken, förfarandet för alltför stora underskott och stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag går inte närmare in på dessa instrument, ni känner ju till dem.
Jag vill emellertid påpeka att Ecofinrådet som hölls igår lade sista ordet till texten om den rättsliga ramen, det nya europeiska valutasystemet och stabilitets- och tillväxtpakten.
Fortfarande med adress till Berès lägger inte stabilitets- och tillväxtpakten något nytt till fördraget.
Och till Wolf: den följer fördraget, varken mer eller mindre.
Till Castagnède: stabilitets- och tillväxtpakten syftar helt enkelt till att konstatera att offentliga underskott aldrig har skapat några jobb.
Vad gäller er resolution av den 30 maj konstaterar jag vidare att en stor del av Europaparlamentets ändringar godkändes av Ecofinrådet igår.
Jag vill också påpeka att samma Ecofinråd antog de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken 1997.
Det har talats mycket om debatten om stabilitets- och tillväxtpakten, men inget har sagts om debatten om de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som är just en övning i samordning av den ekonomiska politiken.
Dokumentet har överlämnats till stats- och regeringscheferna.
Jag vill erinra om att kommissionen, precis som ni önskade, i detta dokument gjort särskilda framsteg på området sysselsättning och offentliga investeringar.
I all korthet - hur skall vi nu genomföra denna samordning av den ekonomiska politiken, eftersom vi har de nödvändiga instrumenten?
Jag tror att vad som först och främst krävs är den politiska viljan.
Samordningen av den ekonomiska politiken i Europa har alltför länge stannat vid tomma ord.
Lyckligtvis har situationen utvecklats inom ramen för finansministerrådet och jag tror att gårdagens möte i Ecofinrådet utan tvekan innebar ett betydande framsteg, för att inte säga en avgörande etapp i denna riktning.
I och med att slutdatumet 1999 närmar sig sporras förmodligen regeringarna att tveklöst slå in på samordningsvägen.
Artikel 103 tillämpas på allt bredare front och har lett till en formlig kapplöpning som utmynnat i en sanering av medlemsstaternas finansförvaltning.
I dagsläget har Europa åstadkommit uppseendeväckande framsteg i strävandena mot ekonomisk konvergens och det är de länder som minskat sitt underskott mest som skapat flest jobb och haft högst tillväxt.
De positiva effekterna av den ekonomiska politiken börjar alltså att märkas.
Samarbetet gör obestridligen framsteg och kommer att stärkas av eurons införande, för om det idag är användbart kommer det i morgon att bli nödvändigt.
Jag vill påstå att Ekofinrådet, utan att invänta dagens debatt, igår gjorde ett genombrott på områdena sysselsättning och samordning av den ekonomiska politiken, eftersom de femton finansministrarna accepterade att på grundval av artiklarna 2, 102a och 103 i fördraget upprätta en mer aktiv kontroll i fråga om sysselsättning och en mer långtgående samordning av den ekonomiska politiken - främst den strukturella.
För detta ändamål skulle Europeiska rådet i Amsterdam kunna anta en resolution som definierar huvuddragen i detta nya samordningssätt av den ekonomiska politiken.
Till Berès vill jag säga att kommissionen gläder sig åt denna utveckling som är i linje med de ansträngningar den i flera år gjort - Randzio-Plath håller nog med mig där - för att placera sysselsättningen överst på unionens prioriteringslista.
Se bara på våra förslag för sysselsättningen i det nya fördraget.
Jag hänvisar er också till förtroendepakten för sysselsättning som föreslogs av ordförande Santer.
Också på den punkten gläder sig kommissionen åt att dess ansträngningar för att öka samordningen av den ekonomiska politiken nu skördar resultat, i och med att artiklarna 102a och 103 utnyttjas till det yttersta.
Detta om den politiska viljan, men politisk vilja är inte allt.
Den kräver också en struktur.
Föredraganden föreslår ett politiskt organ.
Jag vill påstå att det naturliga politiska organet för att leda en sådan samordning utan tvekan är Ecofinrådet.
Som vi ser det finns ingen anledning att skapa ett nytt institutionellt organ, även om jag tillstår att det kan uppstå problem under övergångsperioden, när alla Europeiska unionens länder inte är euroländer.
Av det skälet är kommissionen beredd att stödja förslaget att upprätta ett råd för stabilitet och tillväxt, så länge det handlar om ett informellt organ som respekterar den institutionella jämvikten, som inte blandar sig i den valutapolitik som sorterar under Europeiska centralbanken och som naturligtvis grundar sig på kommissionens arbete.
Vad bör denna samordning av den ekonomiska politiken handla om?
Mitt svar lyder alla frågor av allmänt intresse.
Det finns ingen anledning att begränsa dess handlingsfält.
Jag tänker i synnerhet på fördjupandet av den strukturpolitik som syftar till att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad, och det är ur det perspektivet jag tolkar de beslut som fattades igår kväll.
Min kollega Mario Monti kan besvara era frågor på skatteområdet.
Jag kan säga att jag delar er oro när det gäller social dumpning och skattedumpning.
Det är skälet till att initiativ har tagits inom ramen för de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Låt mig som en sorts sammanfattning understryka att det är den politiska viljan som kommer att göra den ekonomiska samordningen effektiv.
Den erforderliga rättsliga ramen existerar redan, den har vi upprättat.
Nu gäller det att sätta den i verket.
Det ankommer på de olika institutionerna att göra detta.
Den politiska viljan att fortsätta på den inslagna vägen som igår manifesterades av finansministrarna bådar gott för framtiden.
Detta är den utmaning som förverkligandet av Ekonomiska och monetära unionen idag bjuder oss att anta.
(Applåder)
