# ID: svediakorp-gov478492
# author: Paasilinna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Herr ordförande, bästa kollegor, den ekonomiska politiken i Europa har fått en frisk, och kanske enligt mångas åsikt, dramatisk vändning.
De socialdemokratiska valframgångarna har äntligen öppnat dörren för en ekonomisk politik, som betonar sysselsättningen.
Vi kan inte bygga upp en gemensam valuta på en grund av massarbetslöshet och detta har också väljarna klart visat.
Vi kan inte huvudlöst störta oss in i ett gemensamt mervärdesskattesystem enbart på mekaniska grunder utan att ta hänsyn till sysselsättningsfaktorn.
Randzio-Plath tar lyckligtvis med den sociala aspekten när hon överväger tyngdpunkterna i beskattningen.
Men vi måste gå längre.
Vi kan inte utgå från att kommissionen skulle få ensamrätt till utformningen och inriktningen av strukturen på skattepolitiken.
Vi måste här i Europaparlamentet axla vårt ansvar och fastställa de nya strukturer och tyngdpunktsområden, som kan främja sysselsättningen.
De nuvarande direktivet om mervärdesskatt, som härrör från 1970-talet, kräver en översyn.
Skatteintäkter bortfaller i alla medlemsländer genom att tullformaliteterna avskaffats och på grund av storföretagens billiga avdrag.
De stora industriföretagen kan anpassa sig till det djungelliknande mervärdesskattesystemet, men små och medelstora företag försöker fortfarande kommer underfund med olika länders skiljaktiga praxis.
Nu vill storföretagen å sin sida inte längre ha någon reform av mervärdesskattesystemet, fastän den är ett livsvillkor för de små och medelstora företagen.
I det allmänna mervärdesskattesystemet finns det problem, när vi utgår från att också offentliga tjänster skall omfattas av mervärdesskatt.
Blir då skolor, barnomsorg och sjukvård således en beskattningsbar, privatiserad handelsvara?
Och vad med allmännyttiga och ideella organisationer, som samlar in pengar exempelvis till utvecklingsländerna eller till utslagna i det egna samhället?
Skall vi alltså beskatta humanitärt arbete, fastän vi blundar för storföretagens skatteflykt?
Att få skattesatserna på samma nivå är också en smula problematiskt, eftersom detta skulle snedvrida konkurrensen.
