# ID: svediakorp-gov478485
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, i likhet med flera av de föregående talarna under förmiddagens debatt vill jag tacka Alexandre Lamfalussy för hans arbete i ledningen för Europeiska monetära institutet och för hans relationer till vår institution, väl medveten om att vi inte alltid är lätta att ha att göra med.
Vi tackar honom för de goda relationer han lyckats upprätta oss emellan och hoppas att vi kommer att kunna skapa samma typ av relationer till hans efterträdare.
Han lämnar oss i ett skede då vågorna i debatten går höga.
Ju närmare vi kommer valutaunionen, desto tydligare ser vi dess främsta konsekvens: kravet på en ekonomisk union.
Vår kollega André Fourçans betänkande, såsom det ändrats av utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, är i detta sammanhang användbart.
Ja, visst behöver vi öka den finanspolitiska samordningen mellan medlemsstaterna, genomföra en skattepolitisk tillnärmning, vare sig det gäller direkt eller indirekt beskattning, beskattning av kapital eller bolagsvinster, som inte saknar betydelse för lokaliseringen av företag.
Slutligen måste vi upprätta ett demokratiskt kontrollerat politiskt organ med ansvar för samordningen av den ekonomiska politiken.
Vi ställer oss bakom dessa tankegångar även om vi inte varit deras främsta tillskyndare.
Men vi måste sträcka oss längre, sikta högre.
Avsnittet om finanspolitik i betänkandet föranleder enligt min mening flera påpekanden.
Precis som utgången av gårdagens möte i Ecofin-rådet visade, äger stabilitetspakten ett berättigande endast om den gagnar ökad tillväxt.
På beskattningsområdet måste vi sträva i riktning mot en lägsta harmonisering av bolagsskatten, beskattning av sparande och gränsöverskridande beskattning.
Men vi måste också införa kvalificerad majoritet för viss direkt beskattning, annars kommer vi inte att kunna bekämpa skattedumpning, återupprätta balansen mellan beskattning av kapital och arbete och beskatta spekulativa kapitalrörelser.
Vad beträffar det politiska organ som nämns i Fourçans betänkande, varför inte kort och gott kalla detta " ekonomisk regering " och såsom föreslås i artikel 103 i Maastrichtfördraget ge det tydliga befogenheter i fråga om samordningen av finanspolitiken, skattepolitiken och den strukturella ekonomiska politiken?
Vår kollega André Fourçans betänkande är ett steg i rätt riktning, men tycks mig lite räddhågat i fråga om målen.
Den senaste tidens regimskiften inom gemenskapen bör utan dröjsmål leda till att vi på europeisk nivå främjar alternativ till de lösningar och mekanismer som lagts fram de senaste åren.
Vi måste alla verka för att övergången till den gemensamma valutan sker inom stipulerad tid.
Men de stater som så önskar bör kunna välja att bedriva en politik med betydande offentliga investeringar, för att inte offra den ekonomiska återhämtningen för det absoluta kravet att uppfylla penningmängdsmålet.
Sammanfattningsvis måste vi undvika att införa en mekanism som gör sysselsättningen till den främsta regleringsvariabeln, så att vi vänder vårt politiska huvudmål ryggen - att skapa jobb.
För att nå därhän måste vi göra allt för att övergången till den gemensamma valutan skall kunna ske vid utsatt tidpunkt, men med en ekonomisk union som även den är starkt inriktad på tillväxt och sysselsättning.
Därför bör vi i ett första skede redan nu komplettera stabilitetspakten, som för närvarande bara till namnet befrämjar tillväxten, och göra den till en verklig pakt för tillväxt och sysselsättning.
Det viktiga är inte huruvida stabilitetspakten antas eller ej i Amsterdam.
Det viktiga är en gemensam valuta till gagn för sysselsättningen den 1 januari 1999.
